Mopedträffen i Tusby: Frågor och svar 

Stoppsituationen med föraren av ett tvåhjuligt fordon i Tusby lördagen den 8 augusti har väckt diskussion i medierna och i sociala medier. På denna sida har vi samlat allmänna frågor och svar om temat.

Uppgifterna har uppdaterats 11.8.2026. 

Vad hände i Tusby? 

Polisen övervakade trafiken i Tusby och observerade då ett tvåhjuligt fordon som saknade registreringsskylt. Polisen följde föraren, som försökte fly. 

Detaljerna kring händelsen preciseras i två separata förundersökningar, där man utreder dels förarens agerande med det tvåhjuliga fordonet, dels polisens agerande. Den förstnämnda utreds av Helsingfors polisinrättning och den senare av åklagaren. De ansvarar också enligt lag för informationen om utredningarna. 

Hur är det möjligt att polisen lämnar uppgifter till allmänheten som senare visar sig vara felaktiga?

Kommunikationen om en förundersökning är utmanande eftersom uppgifterna kan förändras och preciseras allteftersom utredningen fortskrider. Det väsentliga är att rätta och komplettera uppgifter om de avviker från information som tidigare har lämnats. Det är en absolut förutsättning för förtroendet. Polisen har också korrigerat felaktiga uppgifter som medierna själva har publicerat.
En myndighets kommunikation innebär en balansgång mellan tillförlitlighet och snabbhet. Om vi måste välja prioriterar vi tillförlitligheten.

Hur sköts övervakningen av mopedister i allmänhet? 

Polisinrättningarna ansvarar för mopedövervakningen inom sina områden. Övervakning genomförs både som temainriktade intensifierade insatser och som en del av den dagliga trafikövervakningen. 

Vilka typiska risker finns det vid förföljanden av unga mopedister? 

Det bör beaktas att ungas trafikbeteende kan vara impulsivt och att de inte har samma förmåga till framförhållning som vuxna. Detta kan till exempel visa sig som risktagande. Det kan också hända att den unga personen får panik när polisen följer efter och förbereder ett stopp. 

Polisen ska beakta detta i helhetsbedömningen, och i situationer där någon följs ska särskild hänsyn tas till utomståendes säkerhet. Polisen får inte genom sitt eget agerande orsaka onödig fara för utomstående. 

Dessutom ska säkerheten för målpersonen samt polisens egen arbetssäkerhet beaktas. I stället för ett förfaringssätt som orsakar fara ska alternativa sätt att lösa situationen eller klarlägga den eftersöktas vistelseort övervägas. 

Hur bör polisen bedöma riskerna jämfört med nyttan vid en förföljelse? 

Under situationens gång ska en fortlöpande helhetsbedömning göras med beaktande av proportionalitetsprincipen. Innan åtgärder vidtas ska man sträva efter att styra fordonet till en säker stoppplats och sänka dess hastighet. 

När har polisen rätt eller skyldighet att inleda en förföljelse? 

Enligt polislagen ska åtgärderna vara motiverade i förhållande till uppdragets vikt och brådska samt till de omständigheter som påverkar helhetsbedömningen av situationen. Polisen har också rätt att avstå från en åtgärd om slutförandet av den kunde leda till oskäliga följder i förhållande till det eftersträvade resultatet. Beslutet att inleda eller avstå från att följa en flyende person fattas därför alltid från fall till fall utifrån de uppgifter som finns tillgängliga vid tidpunkten. 

Utgångspunkten är att trafikförseelser inte berättigar eller förpliktar till förföljelse enligt proportionalitetsprincipen. 

Vilka anvisningar har polisen om stoppande av fordon? 

Polisens agerande vid följande av en flyende person styrs av polisens interna föreskrift ”Polisens utryckningskörning och följande av flyende” samt av ”Inrikesministeriets förordning om polisens maktmedel samt stoppande av fortskaffningsmedel”. Även polislagen, där bland annat proportionalitetsprincipen, principen om minsta olägenhet och principen om ändamålsbundenhet regleras, skapar ramar för situationer där fordon stoppas. 

När får polisen använda ett fordon som ”redskap” för att stoppa? 

Vid stoppande av ett fortskaffningsmedel kan man använda framförkörning, hinder, kilning, inkörning, hot med fortskaffningsmedel, spikmatta och avspärrning. 

I situationer där någon följs ska särskild hänsyn tas till utomståendes säkerhet. Polisen får inte genom sitt eget agerande orsaka onödig fara för utomstående. Dessutom ska säkerheten för målpersonerna samt polisens egen arbetssäkerhet beaktas. 

Följandet av en flyende person samt omfattningen och graden av avvikelse från bestämmelserna ska kunna motiveras i förhållande till det rättsgoda som uppdraget ska skydda. Vid ett uppdrag där en flyende person följs ska man bedöma vilket rättsgott uppdraget skyddar och anpassa avvikelsen från bestämmelserna därefter, så att andra vägtrafikanters säkerhet inte äventyras i onödan. 

Vilken betydelse har det röda ljuset och när ska det användas? 

Enligt vägtrafiklagen betyder ett rött blinkande ljus som visas från en trafikövervakares motordrivna fordon samtidigt med ett blått blinkande varningsljus att det framförvarande fordonet ska köra till vägkanten och stanna. 

En stoppsignal till ett fordon kan också ges muntligt, med handtecken, ljussignaler eller på annat sätt med allmänt igenkännbara signaler. Signalen ska ges så att föraren av det fortskaffningsmedel som åtgärden riktas mot har möjlighet att identifiera den som ger signalen som polisman. 

Finns det situationer där en förföljelse ska avbrytas av säkerhetsskäl? 

Det bör beaktas att man i stället för ett förfaringssätt som orsakar fara ska överväga alternativa sätt att lösa situationen eller klarlägga den eftersöktas vistelseort. Situationer som gäller följande av flyende är snabba, och snabba avgöranden som övervakaren fattar under tjänsteansvar betonas i dem. 

Polisen har rätt att avstå från en åtgärd om slutförandet av den kunde leda till ett oskäligt resultat i förhållande till det eftersträvade målet. När ett flyende fortskaffningsmedel följs ska polisen fortlöpande kunna göra en helhetsbedömning av situationen och pröva dimensioneringen av och grunderna för polisens åtgärder. 

Är användning av ett fordon för att stoppa ett fordon användning av maktmedel? 

Ett fordon är inte ett maktmedelsredskap, men användning av ett fordon vid tvångsstopp är användning av maktmedel. Bestämmelser om användning av maktmedel för att stoppa ett fortskaffningsmedel finns i inrikesministeriets förordning. Vid de maktmedel som används för att stoppa ett fortskaffningsmedel ska trafikförhållandena, körsättet hos föraren av det fortskaffningsmedel som är föremål för stoppåtgärderna, det stoppade fortskaffningsmedlets art, vikt och hastighet samt andra omständigheter som påverkar stoppandet beaktas.

Särskild uppmärksamhet ska fästas vid utomståendes säkerhet. När ett flyende fortskaffningsmedel följs ska polisen fortlöpande kunna göra en helhetsbedömning av situationen och pröva dimensioneringen av polisens åtgärder. 

Vilken nivå av maktmedelsanvändning skulle detta vara, lindrig eller kraftig? 

När det gäller framförkörning, hinder, kilning, inkörning, hot med fortskaffningsmedel, spikmatta och avspärrning i en stoppsituation kan de beskrivas som betydande metoder bland de medel som används för att stoppa ett fortskaffningsmedel. 

Vilka kriterier gäller för maktmedelsanvändning, proportionalitet och nödvändighet? 

Allmännare kontext: För att förhindra ett omedelbart hotande brott eller någon annan farlig handling eller händelse kan polisen använda sådana nödvändiga maktmedel som kan anses försvarliga. Vid bedömningen av om maktmedlen är försvarliga ska uppdragets vikt och brådska, motståndets farlighet, tillgängliga resurser samt andra omständigheter som påverkar helhetsbedömningen av situationen alltid beaktas. 

I situationer där maktmedel används ska det lindrigaste möjliga effektiva medlet användas, men användningen av maktmedel får inte vara underdimensionerad. 

Hur utbildas poliser i att bedöma situationer på fältet? 

Situationerna är snabba och mångdimensionella, och bedömningen av dem kräver förutom teoretisk och taktisk kompetens också snabb beslutsförmåga och stresstålighet. Normer, föreskrifter och anvisningar utgör utbildningens teoretiska grund, och den praktiska kompetensen utvecklas genom övningar. Det är dock inte möjligt att simulera och öva varje tänkbar situation i polisarbete, så kompetensen utvecklas kontinuerligt bland annat genom arbetsplatsutbildningar. 

Hur utbildas poliser i att köra fordon? 

Att köra polisfordon är en betydande del av polisens yrkeskompetens och polisarbete. Enligt anvisningarna ska polisenheterna lyfta fram körning med polisfordon som en viktig del av polisens arbetssäkerhet. Polisenheterna ska följa olycksutvecklingen för polisfordon och vidta nödvändiga åtgärder för att lösa problem som har uppstått. Enligt förordningen ska polisenheterna bereda sig på tvångsstopp genom förhandsplaner, där man bland annat beaktar samarbetet mellan polisenheter, kartläggning och val av platser som lämpar sig för tvångsstopp samt de verksamhetsmodeller som ska tillämpas. 

Hur utbildas poliser i att stoppa fordon? 

Körutbildning och grunderna i maktmedelsanvändning studeras i polisens grundutbildning, och kompetensen kompletteras genom fortbildning och arbetsplatsutbildning. 

I vilka situationer befinner sig en polis ensam i en patrullbil eller ett annat polisfordon?

Det finns många olika faktorer som spelar in här. För det första har polisen många olika uppgifter, och för att sköta vissa av dem krävs olika antal medarbetare. Vid övervaknings- och utryckningsuppdrag utgår man traditionellt från en patrull bestående av två poliser, men uppgifterna och de tillgängliga resurserna beaktas alltid vid genomförandet. Egentlig ensam patrullering förekommer mer sällan, eftersom den bland annat innebär en betydande arbetssäkerhetsrisk. Naturligtvis finns det även sådana uppgifter inom övervaknings- och utryckningsverksamheten som på ett kontrollerat sätt kan skötas av en patrull bestående av en person. Även om motorcykelpoliserna verkar patrullera ensamma har de dock vanligtvis alltid stöd av en annan polismotorcykel eller en polisbil – de sticker bara inte ut i trafikflödet eftersom de ofta är omärkta. I slutändan handlar ensam patrullering dock om en effektiv och ändamålsenlig användning av knappa resurser.

Hur utreds en situation där en polis misstänks för ett trafikbrott? 

Med polisbrott avses ett brott som en polis misstänks ha begått och den därtill hörande förutredningen. När en polisman misstänks ha begått ett brott i samband med utförandet av ett tjänsteuppdrag leds utredningen enligt 2 kap. 4 § 1 mom. i förundersökningslagen (805/2011) av åklagaren. 

I dessa fall är det åklagaren som är undersökningsledare i polisbrottsutredningar. Enheten för utredning av polisbrott är placerad vid Riksåklagarens byrå. Polisbrottsutredarna är centraliserade till Centralkriminalpolisen och sköter utredningen av polisbrottsärenden enligt undersökningsledarens riktlinjer. 

När det gäller trafikbrott är förfarandet detsamma, om ärendet inte är ringa, till exempel ett bötesärende. Vid trafikolyckor där den andra parten är någon annan än en polis, fördelas utredningsansvaret också på polisinrättningarna, om det inte är ändamålsenligt att centralisera ärendet till enheten för polisbrott. 

Varför kommenterar polisen inte ärendet om en polis misstänks ha brutit mot lagen? 

Om brottsmisstanken gäller händelser i samband med polisens tjänsteutövning är åklagaren alltid undersökningsledare och ansvarar också för informationen. 

Mer information: syyttajalaitos.fi/sv/behandling-av-brottmal/polisbrottsarenden/

Utredning av brott som misstänks ha begåtts av polisen.

Arbetar den aktuella tjänstemannen fortfarande med trafikövervakningsuppgifter? 

Den polis som misstänks för brott arbetar för närvarande inte med trafikövervakningsuppgifter, utan har förflyttats till andra uppgifter under utredningen. Polisinrättningens ledning har offentligt konstaterat att i en video som publicerats på sociala medier visar agerande som kan kritiseras och att det är utmärkt att en opartisk aktör nu utreder händelseförloppet. 

I ärendet inleds nu också ett tjänstemannarättsligt förfarande i fråga om den misstänkta polisen, där det senare bedöms hur ärendet påverkar tjänstemannens ställning. Avgöranden i detta väntas först senare. 

Vad misstänks föraren av det tvåhjuliga fordonet för? 

Helsingfors polisinrättning utreder förarens agerande med det tvåhjuliga fordonet. 

Polisen misstänker en 15-åring för grovt äventyrande av trafiksäkerheten. De preliminära brottsrubriceringarna i förundersökningen är grovt äventyrande av trafiksäkerheten, framförande av fortskaffningsmedel utan behörighet och fordonsförseelse. 

• Grovt äventyrande av trafiksäkerheten på grund av hög situationshastighet. 
• Mopeden hade ändrats konstruktionsmässigt så att den klassificeras som motorcykel. Ärendet utreds som en fordonsförseelse. 
• Dessutom misstänks föraren för framförande av fortskaffningsmedel utan behörighet, eftersom han inte hade giltig körrätt för lätt motorcykel. 

Äventyrar fallet förtroendet för polisen? 

Enligt den senaste polisbarometern litar 92 procent av medborgarna ganska mycket eller mycket på polisen. Förtroendet har förtjänats genom dagligt basarbete under flera årtionden. 

Vi som är i tjänst har en skyldighet att agera så att detta förtroende för polisen inte under några omständigheter äventyras. Grunden är polisens enhetliga verksamhetskultur samt en obetingat lagenlig och etiskt hållbar verksamhet. Polisen har årligen över en miljon larmuppdrag. Om vi gör misstag måste vi lära oss av dem. 

Jag är besviken på polisens agerande, var kan jag lämna respons? 

Respons till polisen kan lämnas via flera olika kanaler, till exempel via polisens webbplats eller sociala medier. 

Polisen får kritiseras, men kom ihåg att hålla dig saklig. Svartmålning, spridning av uppgifter av privat natur eller hot kan uppfylla rekvisiten för brott. 

Det här är en AI-genererad översättning.