Polismuseets nya webbutställning ”In Memoriam – Poliser som dött i tjänst” berättar historien om poliser som dött i tjänst. Av utställningen framgår bland annat vilka arbetssituationer som har varit farligast för polisen och hur händelserna har hanterats i arbetsgemenskapen under olika tider.
Den farligaste tidsperioden för polisen var de tre första decennierna av Finlands självständighet, åren 1918–1949. Då inträffade nästan tre fjärdedelar av alla de fall där poliser dött i tjänst. Bakgrundsfaktorer var instabila förhållanden, en exceptionellt stor brottsvåg under förbudslagen samt en kort eller till och med obefintlig utbildning för poliser. Det fanns många olika slags vapen i hemmen, och det var relativt enkelt att skaffa sig handeldvapen. Dessutom fick man bära eggvapen offentligt i bältet ännu på 1940-talet.
– Polisen ansåg länge att våld mot dem hör till arbetsbilden, och denna uppfattning har ännu inte helt försvunnit. Arbetet är förknippat med risker och polisen är beredd att ta risker. Även om 2000-talet statistiskt sett ser ut att vara den säkraste tiden i fråga om fall med poliser som dött i tjänst, har våldsamt motstånd mot tjänsteman ökat, säger Maritta Jokiniemi, forskare vid Polismuseet.
I webbutställningen In Memoriam finns en databas med 164 fall av poliser som dött i tjänst. På utställningen avses med begreppet poliser som dött i tjänst att en polis eller en person som arbetar hos polisen har dött under tjänsteutövning eller på fritiden och som har en koppling till personens yrke. Döden har då varit förenad med våld eller livshotande situationer, som har varit en olycka, ett olycksfall eller en exceptionell tidsperiod, såsom krigstiden.
– Kriterier för vilka fall som har tolkats som fall där poliser har dött i tjänst har varierat under olika tider. I webbutställningen In Memoriam ingår utöver dödsfall till följd av våld också trafikolyckor som lett till att en polis dött, olycksfall under övningar och situationer där polisen på fritiden har ingripit i brott, förtydligar Maritta Jokiniemi.
Statistiska uppgifter och gripande berättelser
Materialet i databasen baserar sig på öppna, offentliga källor, såsom artiklar i tidningar och polisens facktidningar.
– Uppgifterna om de äldsta fallen av poliser som dött i tjänst i Finland är fragmentariska. Under historiens gång har en del av fallen tyvärr blivit muntliga berättelser inom släkter eller försvunnit ur minnet. Därför är den kunskap som släktforskare och historiker hittar mycket värdefull för oss forskare.
Av webbutställningen In Memoriam framgår bland annat följande uppgifter om poliser som dött i tjänst:
- Gärningssätt: Av fallen med poliser som dött i tjänst har 56 % dödats med skjutvapen, 14 % med eggvapen, 7 % har dött i trafiken och 4 % till följd av misshandel. 19 % av fallen har anknytning till olika typer av krigshandlingar.
- Tjänsteställning: Av de poliser som dött i tjänst har 85 % varit uniformerade fältpoliser (manskap), 10 % detektiver eller kriminalpoliser och 5 % andra anställda inom polisförvaltningen.
- Kön: Alla som har dött har varit män.
- Regional karaktär: Statistiskt sett har polisarbetet varit farligast i stora städer, men våld har också förekommit på landsbygden. Enskilda, exceptionella händelser, såsom polismorden i Pihtipudas 1969, höjer de ortsspecifika siffrorna betydligt.
- De farligaste uppdragen: Gripande eller förhindrande av flykt, störningar på allmän plats och hemutryckningar.
- 73 % av de poliser som dött under tjänsteutövning har dött på grund av våld. Andelen dödsfall i tjänst på grund av våld var särskilt hög på 1920-, 1930- och 1950-talen.
- Överkörningar i trafiken där en polis har dött har ofta i rättsinstanser dömts på ett lindrigare sätt, såsom grovt dödsvållande och/eller äventyrande av trafiksäkerheten.
- Under 2000-talet har 2 poliser dött i tjänsteuppdrag till följd av våld, 1 polis i en trafikolycka på fritiden och 1 väktare som arbetade på en polisinrättning dog i ett olycksfall.
Utöver statistik och databasuppgifter belyser webbutställningen till exempel hur arbetsgemenskapen under olika tider har hanterat fall där poliser har dött i tjänst och hur en del av fallen har bidragit till att utveckla polisens arbetarskydd.
– Fall där poliser har dött i tjänst är en enorm tragedi för både polissamfundet, polisens närstående och hela samhället. Temat för webbutställningen är inom polisen en viktig och även smärtsam påminnelse om att uppdragen inte alltid har slutat väl. Utställningen innehåller gripande berättelser och tankeväckande upplevelser av tillbud och skador. Det är säkert allas vår högsta önskan att vi i framtiden inte behöver lägga till några nya namn i databasen, det vill säga i minnesportalen.
