Breadcrumb

Blogs

Blogs

Coronaepidemin fick igång en förändring av arbetslivet även vid polisen

Minna Gråsten Published Date 1.9.2021 12.07 Blog

Vi har snart levt i coronatider i ett och ett halvt år. Vi har lärt oss att agera i arbetslivet och på fritiden på ett nytt sätt jämfört med tidigare och anpassat oss, somliga av oss bättre och andra lite sämre. 

Nyligen fick vi läsa i medierna att kvinnor under 50 år upplever att arbetslivet har blivit sämre. Staten som arbetsgivare har i sin egen uppföljning lagt märke till att arbetstidssaldona har vuxit under coronaepidemin. 

Å andra sidan har det också hörts från fältet att det omfattande distansarbetet inom sakkunnigarbetet har förbättrat samordningen av arbetslivet och privatlivet. Detta trots att distansarbete hemma ibland har varit hektiskt när båda makarna har arbetat hemma och barnen gått i hemskola samtidigt. Många distansarbetare har i de här situationerna utnyttjat flera talanger när de samtidigt fungerat som köksa, lärare, IT-stöd och expert på sitt eget arbete. 

Framtiden och spelreglerna för distansarbete eller multilokalt arbete, när epidemin småningom släpper greppet diskuteras som bäst inom olika branscher och organisationer.

Polisen har lyckats med att skydda sin personal 

Polisens personal har klarat sig bra under coronaepidemin. Vi har förbundit oss till att följa både hälso- och sjukvårdens och arbetsgivarens anvisningar. Alla anställda vid polisen ska ha ett stort tack för engagemanget och uthålligheten som de visat. 

Tidigare har man vid polisen följt upp coronarelaterade minskningar på veckonivå, mer nyligen på månadsnivå. Enligt uppgifter från juli (2021) omfattar personalen vid polisen lite under 10 500 personer. Under hela coronaepidemin har cirka 300 personer inom koncernen insjuknat i corona, närmare 1 200 personer har varit i karantän som beordrats av läkare och 770 i självkarantän. Dessa siffror kan innehålla vissa överlappningar, men uppföljningen ger dock en tydlig bild av omfattningen. 

Lite under 3 procent av de anställda vid polisen har insjuknat, medan motsvarande siffra för alla invånare i Finland är cirka 2 procent. När man tänker på hur polisens arbete ser ut till exempel inom övervaknings- och larmfunktioner, där det inte alltid är möjligt att undvika kontakt med andra personer, kan man säga att polisen har klarat epidemin väl. Antalet personer som varit i karantän, antingen på ordination av en läkare eller frivilligt, utgör cirka 17 procent av personalen. 

Polisen har tillämpat många olika medel för att skydda de anställda. Tillräcklig skyddsutrustning har införskaffats efter tillgänglighetsproblemen och oklarheterna kring fördelarna med munskydd till en början. Personalen har uppmanats att bära munskydd på arbetsplatsen och i arbetsuppdrag. Vikten av handhygien har betonats och handskakningar har helt lämnats bort. I praktiken görs inte längre tjänsteresor förutom av operativa skäl. Möten samt personal- och samarbetsmöten arrangeras huvudsakligen genom videokonferenser för att undvika resor och sammanträffanden. Tekniken och förbindelserna fungerar i allmänhet bra och personalen har lärt sig att arbeta i videokonferenser. De anställda vid polisen har från första början styrts till att distansarbeta från hemmet alltid när arbetsuppgifterna tillåter det. Det är tillåtet att låta vaccinera sig på arbetstid.

Åtgärderna för att förhindra spridningen av coronaviruset har också påverkat övriga korta sjukfrånvaron vid polisen. När man jämför antalet korta sjukfrånvaron under 2019 och 2020 har frånvaron i hela poliskoncernen minskat från 9,8 dgr/åv till 9,1 dagar per årsverke. 

Distansarbetet har ökat avsevärt särskilt vid sakkunnigämbetsverken (Centralkriminalpolisen, Polisyrkeshögskolan och Polisstyrelsen). Nedgången i antalet korta sjukfrånvaron har varit tydligare vid de här ämbetsverken inom polisen: siffrorna för Polisyrkeshögskolan Polamk är 6,6/5,9, för Polisstyrelsen 9,0/4,4 och för CKP 7,8/7,1. Samtidigt har distansarbetet ökat vid Polisstyrelsen från 4 500 dagar till 39 000 dagar, vid Polamk är motsvarande siffra 3 000 dagar/12 000 dagar och vid CKP1 700 dagar/22 000 dagar. Antalet distansarbetsdagar i hela polisförvaltningen uppgick till lite under 10 000 dagar år 2019 då det var nästan 110 000 år 2020. 

Fördelar och utmaningar med distansarbete

Distansarbete är inte möjligt i alla uppgifter inom polisen. Mer än hälften (61 %) av distansarbetet vid polisens utförs av sakkunniga. Distansarbete lämpar sig sannolikt bäst för självständigt sakkunnigarbete. Medarbetarnas andel av distansarbetet har varit cirka 29 procent medan förmän, ledning och övriga personalgrupper har utfört återstående 10 procent av distansarbetet. 

Under coronaepidemin har man även vid polisen konstaterat att åtminstone för vissa personer har arbetstidssaldot ökat. En förklaring till detta kan vara att värdet på arbetstiden på en distansdag var tidigare alltid 7 timmar 15 minuter, men under coronatiden har arbetstiderna även för distansarbete registrerats enligt den faktiska utförda arbetstiden. Det är bra om denna förändring har lyft fram den grå arbetstiden. Det är dåligt om distansarbetet av någon anledning har lett till att mer arbete har samlats på vissa människor än på andra. 

Enligt den feedback som inkommit har distansarbetet också negativa sidor: de anställda har upplevt en känsla av ensamhet, brist på stöd från chefen och kollegerna, problem med arbetsergonomin och att de tröttnar på att distansarbeta hemma. Det verkar som att praxis och ledning på distans av multilokalt arbete behöver utvecklas mer.

Från kontorsarbete till platsoberoende arbete

Finansministeriet har nyligen gett ut en strategi för multilokalt arbete. Strategin innehåller två sådana riktlinjer som säkert styr utvecklingen av arbetet även vid polisen. För det första, om arbetsuppgifterna tillåter detta, är multilokalt arbete likvärdigt med det arbete som utförs på kontoret. För det andra är det inte ett mål att arbeta heltid på distans hos staten. Jag anser att dessa riktlinjer är bra utgångspunkter för utveckling av arbetet. 

Arbetets platsoberoende är en konkurrensfördel för arbetsgivaren när man söker den bästa kompetensen på marknaden. Genom multilokalt arbete är det möjligt att påverka möjligheterna att få den bästa kompetensen, även om personen med den bästa kompetensen bor relativt långt borta från kontoret. Genom multilokalt arbete är det möjligt att stödja de anställda så att de har bättre ork i arbetet och även lättare att samordna arbetet och privatlivet. Mindre trafik mellan hem och kontor är naturligtvis också viktigt ur en miljöaspekt. Det är också bra att personalen arbetar åtminstone en del av tiden på kontoret. Det blir lättare med inlärning av nya människor i arbetet och att engagera dem i arbetsgemenskapen. Möten mellan de anställda har en positiv inverkan på hur arbetsgemenskapens fungerar och bildandet av en arbetsgemenskap, engagemang i gemensamma värden och smidigt samarbete. 

Det gäller att även i fortsättningen komma ihåg att multilokalt arbete inte lämpar sig på samma sätt för alla uppgifter. Denna diskussion måste föras på ett öppet och transparent sätt i arbetsgemenskapen för att de anställda ska uppleva att den är rättvis och jämlik. Samtidigt är det bra att fundera på olika sätt att främja möjligheterna till multilokalt arbete även i de uppgifter där detta för närvarande inte är möjligt, till exempel av tekniska skäl eller arbetsredskapsskäl. Diskussionen om en hybridmodell för multilokalt arbete och kontorsarbete vid polisen fortsätter efter semestrarna.

Det lönar sig att fundera på förfarandena i kontorsarbetet nu när vi har kunnat konstatera att verksamhetssätten under coronatiden har bland annat bidragit till färre sjukfrånvaron. Det är helt säkert att betydelsen av handhygien kommer att betonas även i fortsättningen och handdesinfektionsmedlen får stå framme i kontorslokalerna. Kommer vi också avstå från att skaka hand för all framtid? Det får tiden utvisa. Det är sannolikt att allt fler tjänsteresor kommer att genomföras i framtiden som videokonferenser, särskilt eftersom vi har lärt oss att utnyttja dem väl. 

Just nu bör man dock komma ihåg att envist följa coronatidens anvisningar: bära mask, hålla avstånd, undvika kontakter och komma ihåg handhygienen. Även om polisen är van vid att agera i överraskande situationer, har detta varit en unik prövning även för oss. Polisen har visat sig ha en bra anpassningsförmåga, men vi kan även i fortsättningen lära oss och utveckla verksamheten till ännu bättre. 

Vi har klarat oss riktigt bra under coronatiden. Vi ska försöka hålla ut ett litet tag till. 

Minna Gråsten
Förhandlingschef 
Polisstyrelsen

Minna Gråsten National Police Board Police operations and development sv