Miljöbrottslighet är, sett ur ekonomisk produktivitet, redan världens tredje största brottstyp. Miljöbrottslighet ökar kraftigt och bakom den ligger ofta internationella organiserade kriminella aktörer. De största miljöbrotten sker som en del av företagsverksamheten. Miljöbrottslighet har ökat snabbt under 2000-talet och tillväxten förväntas inte avta under de kommande åren. Enligt uppskattningar av Interpol avkastar miljöbrott årligen till och med mer än trafficking. Detta kan vara förbluffande att höra och många skulle nog tippa att så kallade traditionella brottstyper skulle gå före. Miljöbrottslighet har trots allt klättrat till de främsta brottstyperna och troligen för gott. Detta till trots är den ofta underrapporterad och man tror att bara en liten del av fallen uppdagas av myndigheterna eller polisen här hemma eller internationellt. Risken att åka fast är liten och den ekonomiska vinningen är stor, vilket gör miljöbrott lockande.
På grund av det ekonomiska motivet bakom miljöbrotten utreds dem som ekobrott. I Finland kan vinningen av miljöbrott stiga till hundratals tusen euro. För att uppnå ekonomiska besparingar och konkurrensfördelar i Finland undviker man avfallshanteringsavgifter, till exempel genom att utnyttja olagliga soptippar eller genom att bränna avfall. Med hjälp av olaglig verksamhet kan aktörerna säkerställa högre vinstmarginaler eller skapa konkurrensfördelar genom att erbjuda produkter eller tjänster till ett lägre pris än sina konkurrenter. Fördelen som fåtts på detta sätt förvränger marknaden och konkurrensfördelen har nåtts på bekostnad av våra allas gemensamma miljö.
Miljöbrottens omfattande konsekvenser
De mest skarpsynta kanske såg dokumentärserien om miljöbrott som visades på tv i höstas. I serien tog man upp miljöbrottslighet ur olika brottsperspektiv och både polisen och experter inom olika branscher fick säga sitt. Dokumentärserien påminner oss om miljöbrottslighetens långtgående konsekvenser och konsekvensernas oåterkallelighet. Långtgående konsekvenser kan vara utsläpp som sprider sig till omfattande områden och som blir kvar i miljön en längre tid. Utsläpp i rinnande vatten eller i luften kan vara omöjligt att stoppa. Likaså kan det vara utmanande att ta bort föroreningar från mark eller grundvatten om mängden i naturen är allt för stor eller de är ytterst bestående. Miljösanering, det vill säga att återställa miljön till dess ursprungliga skick före utsläppet kan i vissa fall vara omöjligt.
Det är i förväg svårt att veta vilka faktiska miljökonsekvenser miljöbrottslighet kan leda till, och att utvärdera och bevisa dem är utmanande. Ämnen som släpps ut i naturen kan med åren bli mindre farliga för miljön, men en del ämnen kan vara farliga i hundratals år. Tydliga miljökonsekvenser som uppstår snabbt, som massdödsfall av vissa arter, konstateras enkelt och de överskrider nyhetströskeln. Däremot är det svårt att bevisa långtidsexponering som kan inverka negativt på miljön eller människan. Konsekvenserna av utsläpp är ofta regionala och drabbar särskilt närområdets miljö och dess invånare. Till exempel en verksamhet som förstör grundvattnet drabbar de människor som är beroende av grundvattenområdet i fråga.
Konsekvenserna av miljöbrottslighet handlar inte bara om miljöfrågor. Brottslig verksamhet blir dyrt för samhället inte bara genom förlorat naturvärde men också ur ekonomisk synvinkel. Till följd av brottslig verksamhet måste man i vissa fall återställa miljön. Om man inte får fast gärningspersonen, står samhället för saneringskostnaderna och de kan vara mångfaldiga jämfört med vinningen av brottet. Detta gör miljöbrottsbekämpningen viktigt inte minst med tanke på den ekonomiska biten. Bekämpning av miljöbrott är ytterst utmanande, eftersom den brottsliga verksamheten ofta avslöjas först i efterhand när man redan samlat in vinningen av brottet och brottslingen lämnat platsen. Att ingripa i ett i tidigare skede i den brottsliga verksamheten och att höja risken att åka fast minskar utgifterna som samhället måste axla.
Polisen utvecklar utredning – målet är att öka expertisen kring utredning av miljöbrott
Eftersom miljöbrott är så unika och avviker från andra brottstyper, är brottsutredningen utmanande. Högklassig provtagning vid miljöbrott kräver mångsidig kompetens. För att lyckas med provtagningen krävs naturvetenskapliga, provtagningstekniska, juridiska och forensiska färdigheter. Säkring av bevismaterial vid miljöbrott avviker på flera sätt från polisens övrig brottsplatssäkring. Därför startade Centralkriminalpolisen sommaren 2023 ett tvåårigt utbildnings- och utvecklingsprojekt för provtagning vid miljöbrott.
Att utveckla den tekniska brottsutredningen är ett av Kriminaltekniska laboratoriets huvudsyfte, och med projektet YLPEYS svarar man mot utvecklingsbehovet av miljöbrottsplatsundersökning. Projektet inriktar sig på att separat utveckla färdigheter inom teknisk miljöbrottsplatsundersökning och taktisk utredning av miljöbrott. Projektet främjar och fördjupar den regionala och nationella kompetensen hos aktörer inom miljöbrottsundersökning samt samarbete genom utbildning. Centralkriminalpolisen deltar i miljöbrottsutredningar i samarbete med polisen och andra myndigheter som ingår i intressegrupperna.
Utbildningen inom projektet YLPEYS startade i maj 2024 med utbildningen provtagning vid miljöbrott. Projektet fortsätter med provtagningsutbildningar och seminarier fram till våren 2025. Provtagningsutbildningen fick positiv feedback av deltagarna i den första utbildningen. Man ansåg att provtagningsutbildningen ökade kunnandet hos de tekniska brottsutredarna och de praktiska färdigheterna inom miljöbrottsutredning.
YLPEYS är ett projekt som delfinansieras av Europeiska unionen.
Tuukka Mäkelä
Forskare
Jaana Wallin
Projektchef
Centralkriminalpolisen – Kriminaltekniska laboratoriet
