Vid medling möts parterna i ett brott och söker tillsammans med medlarna en lösning på brottet eller tvisten. Medlarna är utomstående personer med tystnadsplikt, och de tar inte ställning till vem som har rätt eller fel. Vid medling berättar parterna om sina upplevelser och känslor, deltar i lösningen av ärendet, och klargör händelser, skador och olägenheter.
Varför vill man överge medling vid familjevåld och våld i nära relationer?
En betydande del av de brott som medlas är våldsrelaterade. Enligt regeringsprogrammets formulering ”medlingen i fall av familjevåld och våld i nära relationer ska huvudsakligen frångås” är avsikten att förbjuda medling vid närståendevåld. Förbudet är förståeligt, särskilt när man ser på saken ur ett underkuvat och sårbart offers perspektiv, eller med tanke på det allvarliga problemet med könsrelaterat våld mot kvinnor.
Med ett absolut förbud riskerar man dock att försämra situationen för parter vid våld i nära relationer, särskilt för barn, samt att generellt försvåra omfattande hänvisning av människor till de tjänster de behöver, vilket kan leda till nya generationsöverskridande problem. Det är också problematiskt att definiera vad som utgör en nära relation.
Myndigheter och aktörer som praktiskt arbetar med båda parter i våld i nära relationer ser fler möjligheter än hot med medling. Det återstår att se vad som beslutas och hur absolut beslutet är och vad det i praktiken leder till. Redan nu vet man att polisens arbete inte kommer att minska vad gäller de många sidouppgifter som hör till brottsbekämpning och förundersökning.
Varför vänta på ett brott att medla?
Medling är en fin arbetsmetod där människor sakkunnigt hänvisas till andra nödvändiga tjänster – men varför måste vi vänta på ett brott att medla? Speciellt bland ungdomar förekommer sådant som till slut leder till brott som misshandel, egendomsbrott och rån. Ofta föregås ungdomsbrott av olämpligt beteende som, när motsättningar, konflikter och mobbning fortsätter och förvärras, leder till gärningar som uppfyller rekvisitet för brott. Dessa bieffekter bör kunna åtgärdas i ett tidigt skede, redan på fenomenstadiet.
Detta kräver samarbete mellan många olika aktörer, exempelvis inom ramen för Ankarverksamheten. Det är dock viktigt att förstå att Ankarverksamheten inte fungerar enbart med polisens insatser, utan det krävs även beredskap, förmåga och kompetens från andra samt ett kontinuerligt engagemang.
Betydelsen av medling för att förebygga återfallsbrottslighet bör också erkännas och uppmärksammas bättre. De som arbetat med ungdomsbrott vet alltför väl att en ungdom som begår brott ofta själv är ett offer som behöver stöd från en trygg vuxen. I vuxenrollen ingår att inte acceptera allt, men genom att förstå och stödja kan vi hjälpa ungdomar att få grepp om ett liv utan brott.
Hur vore det med FV-medling?
Polisen har försökt främja förebyggande medling, vilket har lyfts fram bland annat i Institutet för hälsa och välfärds nationella rådgivande kommitté för medlingsfrågor samt i polisens USEL-nätverks intressentsamarbete. Förebyggande medling på fenomenstadiet innan brott begås skulle kunna rädda många ungdomars framtid och lära ännu fler att överväga konsekvenserna av sina handlingar, visa hänsyn till andra och förstå den förrädiska faran med motsättningar.
I stället för att förbjuda medlingstjänster borde man utveckla dem, särskilt när det gäller ungdomsärenden, i en förebyggande riktning så att medling kan användas redan i situationer som förebådar brott, som beskrivs ovan. Detta bör beaktas med eftertryck senast när medlingsverksamheten överförs från social- och hälsovårdsministeriet till justitieministeriet, som planerat. Samtidigt bör hela medlingsfältet och dess förhållande till förundersökningsprocessen och -myndigheterna uppdateras.
Pekka Heikkinen
Polisinspektör
Polisstyrelse
FV betyder förebyggande verksamhet.
Ankarverksamheten handlar om ett multiprofessionellt samarbete som stöder barns och ungdomars välbefinnande och förebygger att de hamnar i brottslighet. Verksamheten syftar även till att förhindra radikalisering och våldsam extremism. Arbetet utförs i team som består av sakkunniga från polisen, socialvården, hälsovården och ungdomsväsendet. Detta arbete skulle behöva bredare nätverk av aktörer.
USEL-nätverket är ett nationellt ledningsnätverk inom polisen där man tillsammans med intressenter hanterar frågor som rör brottsoffers rättigheter, medling, intressebevakning och besöksförbud.
