Den inre säkerhetsomvärlden förändras – tonvikt på internationellt och operativt polissamarbete 

27.10.2022 13.31
Blogi

De brottsbekämpande myndigheterna har de senaste åren nödgats reagera på allt mera mångfasetterade hotbilder i takt med utvecklingen inom den övergripande säkerhetsmiljön. De tar sig nya uttryck, speciellt som terrorism, hybridhot och cyberhot.  

Polisens förmåga att effektivt klara av sina nya lagstadgade uppgifter har krävt högre kompetens och effektivare internationellt myndighetssamarbete. Detta utvecklingssamarbete behöver fortsätta framöver. 

Polisens kärnuppgift är att trygga rätts- och samhällsordningen. Det är polisens ansvar att upprätthålla en beredskap som bygger på den nationella och internationella lägesbilden. Beredskap att svara på de allt allvarligare hot som den internationella utvecklingen för med sig förutsätter att vi samarbetar med andra stater och internationella organisationer, såsom Europol, Interpol och FN, och utvecklar den gränsöverskridande operativa verksamheten. I fråga om polisen kräver detta en ständig uppdatering av lagstiftning, förvaltningsprocesser och operativ prestationsförmåga. Det måste reserveras behövliga resurser för de nya lagstadgade uppgifterna. 

Det internationella samarbetet får allt större betydelse för polisens verksamhet. Genom internationellt samarbete kan man påverka det inre säkerhetsläget direkt genom att samla in, dela och analysera information samt vid behov tillhandahålla och ta emot bistånd. Vår strävan är att med de instrument det internationella samarbetet ger oss trygga rättsstatsprincipen, stabiliteten och tillgodoseendet av de mänskliga rättigheterna i enlighet med de konstitutionella förutsättningar som framgår direkt av grundlagen. Det är väsentligt att de brottsbekämpande myndigheterna har kapacitet att fungera i en internationell omvärld av inbördes beroende.

Den globala organiserade brottsligheten med inverkan i EU:s medlemsstater är i tilltagande enligt Europols hotbildsrapport från 2021 om allvarlig organiserad brottslighet inom EU (SOCTA, Bild 1). 

De kriminella organisationernas internationella karaktär syns i att 65 % av medlemmarna i dessa organisationer företräder olika nationaliteter. Sammanlagt är 180 olika nationaliteter företrädda. Sju av tio kriminella organisationer är aktiva i flera än tre länder.

Bild 1.  Kriminella organisationers internationella karaktär
Källa: Europols hotbildsrapport om organiserad brottslighet (SOCTA), 2021 (på engelska)

Polisen föreslås nya lagstadgade uppgifter och skyldigheter i anknytning till internationell verksamhet

Nyligen lämnade regeringen en proposition (RP 193/2022 rd) till riksdagen med förslag om att bredda polisens lagstadgade uppgifter inom ramen för lagens tillämpningsområde. Den föreslagna regleringen gör det möjligt för finska myndigheter att utifrån Finlands nationella behov, utan utomstående begäran, agera självständigt eller som stöd för en annan finsk myndighet utanför finskt territorium. Situationer som kan komma i fråga gäller till exempel evakueringar och gisslan. Det är fråga om en principiellt betydelsefull proposition med avseende på polisens internationella verksamhet, eftersom verksamheten då inte skulle utgå från befintlig, Finland direkt förpliktande EU-lagstiftning eller från ett bilateralt eller multilateralt fördrag exempelvis med de nordiska länderna. 

En förutsättning för att de föreslagna nya, operativt särskilt krävande uppgifterna ska utföras i verkligheten är att polisen har tillräckliga resurser. För de internationella förpliktelser som nu gäller för polisen har det utbildats personal som kan agera när bistånd ska tillhandahållas. De nuvarande uppgifterna motsvarar emellertid inte till omfattning och krav sådant annat bistånd som föreslås i propositionen. Det kan bli fråga om en insats eller ett uppdrag någonstans där samhällsordningen har rasat samman och omvärlden inte motsvarar verksamheten inom EU:s territorium. Eftersom polisen bör ha beredskap att skyndsamt ge sig ut för att utföra ett sådant uppdrag, eventuellt utanför EU:s territorium, är det viktigt att också tänka på att trygga den nationella prestationsförmågan och utrustningen. 

Den nationella och internationella insatsberedskapen för polisens specialenhet, Karhugruppen, bör utvecklas i överensstämmelse med de situationer som avses i de föreslagna uppgifterna. En preliminär bedömning ger vid handen att det behövs flera poliser med särskild kompetens för krävande gisslan- och evakueringsuppdrag. De ekonomiska konsekvenserna för polisens verksamhet bör beaktas mera exakt avgränsat i lagstiftningsprojekt där polisen åläggs helt nya lagstadgade uppgifter och ansvar.

Under de senaste tio åren har polisen fått flera lagstadgade uppgifter och verksamhetskraven många nya dimensioner. Denna utveckling till trots har de personalresurser som anvisats polisen hållits så gott som oförändrade. Polisens personalresurser har minskat. Från ett antal på närmare 11 000 anställda år 2010 gick det ner till färre än 10 000 år 2017. Personalsituationen har förbättrats en aning från det fram till 2022, men fortfarande inte till nivån för 2010. 

Denna disproportion ter sig mycket krävande för polisverksamheten, även om man har lyckats intensifiera myndighetssamarbetet och användningen av informationssystem.

Polisens – liksom andra offentliga aktörers – resurstilldelning utgår från statsbudgeten, dvs. statens till buds stående medel i enlighet med budgetpropositionen. Det är värt att notera att de beviljade anslagens andel av BNP i internationell jämförelse är relativt liten. Polisens andel av bruttonationalprodukten i Finland var exempelvis den tredje minsta i Europa, cirka 0,5 procentenheter av bruttonationalprodukten 2019.   

Specialenheternas operativa samarbete ger intensifierad nationell beredskap och operativ respons i mervärde

Med specialenhet avses en EU-medlemsstats brottsbekämpande enhet som är specialiserad på att hantera krissituationer. Det kan avse en nationell beredskapsenhet eller en polisenhet som har den kompetens som en polisiärt krävande situation förutsätter. Enligt gällande reglering (9 kap. i polislagen) kan polisen delta i sådant samarbete som avses i Atlasbeslutet (2008/617/RIF). Ett beslut om att specialenheten ska lämna eller ta emot bistånd kan bli aktuellt exempelvis vid sådana händelser som tagande av gisslan, kapning eller något därmed jämförbart. Biståndet kan bestå i att tillhandahålla den begärande medlemsstaten förnödenheter och/eller expertis och/eller i insatser på den berörda medlemsstatens territorium.

Samsyn mellan de nordiska länderna

I september höll de nordiska specialenheterna och rättsliga experterna ett gemensamt sammanträde. Syftet var att identifiera behovet av operativt samarbete mellan de nordiska länderna framöver och att för respektive land bedöma läget inom den nationella regleringen och smidigheten i beslutsprocesser och tillhandahållande och begärande av bistånd. Den gemensamma slutsatsen var med beaktande av den internationella utvecklingen att det operativa samarbetet mellan de nordiska länderna bör ha klara ramar och insatsberedskap inom alla delområden. 

De nordiska länderna försöker ta fram allt smidigare samarbetsformer för att länderna skyndsamt ska kunna begära och lämna varandra bistånd i krissituationer. Samarbetet strävar särskilt efter att svara på terroristiska hot och situationer som orsakar ett allvarligt och omedelbart fysiskt hot mot personer, egendom, infrastruktur eller institutioner i det berörda landet.

Ett absolut mervärde med operativt gränsöverskridande samarbete är att det ytterligare kan förbättra vår nationella beredskap och intensifiera den operativa responsen. Operativt samarbete mellan stater kräver till sitt stöd en tydlig och klar lagstiftning som möjliggör verksamheten, smidigt beslutsfattande och tryggad resursering. Det internationella operativa samarbetets metoder och beredskapen bör utvecklas på allt bredare bas.

Till sist

De senaste åren har flera olika publikationer skärskådat hur den inre säkerheten utvecklas och har utvecklats. Så gott som utan undantag är infallsvinkeln ett internationellt perspektiv och beroendeförhållanden som följer av det. Exempelvis i statsrådets redogörelse för den inre säkerheten har ämnet behandlats i förhållande till hur man förväntar sig att det finländska samhället kommer att förändras som en del av Europa och det internationella samfundet. Framtidsgranskningen i redogörelsen sträcker sig ända till 2030. Analogt konstateras det i statsrådets principbeslut om strategin för den inre säkerheten att ”den inre säkerheten ständigt i allt högre grad även påverkas av fenomen och beslut som uppstår utanför Finlands gränser. Inom vissa delområden inom den inre säkerheten är utvecklingen helt och hållet beroende av det internationella läget.”

Det kan konstateras att det ömsesidiga beroendet mellan EU:s medlemsstater och de nordiska länderna i frågor som rör säkerheten har ökat. Denna utveckling återspeglas i att det internationella och gränsöverskridande samarbetet framöver torde få allt större betydelse. Polisens internationella samarbete har kritisk betydelse. Det förutsätter allt effektivare och bredare utveckling av samarbetets processer och lagstiftning. 

Polisens arbetsfält har de senaste åren blivit mer komplicerat och omfattande och samtidigt har kompetenskraven stigit. Resurstilldelningen för polisens nya lagstadgade uppgifter och de förpliktelser dessa för med sig bör i lagstiftningsprojekten framöver bedömas allt mera exakt avgränsat.

Tony Everhall
Polisinspektör, folkrättsliga ärenden
Polisstyrelsen

Fristående källor: