Finlands grundlag garanterar alla finländares rätt att anordna sammankomster och demonstrationer samt att delta i sådana (13 §).

Om arrangören av en demonstration stadgas i lagen om sammankomster (5 §). Utgångspunkten är att endast myndiga personer kan arrangera demonstrationer. En person som fyllt 15 år kan vara arrangör endast om han eller hon kan svara för de skyldigheter som arrangören har. En person under 15 år får ordna en demonstration tillsammans med en myndig person.

I Finland utövas inte förhandscensur, vilket innebär att polisen inte på förhand kan begränsa yttrandefriheten och således inte heller demonstrationen. I efterhand kan polisen bedöma om man brutit mot lagen vid demonstrationen.

Ibland ordnas demonstrationer utan förhandsanmälan. Även om en anmälan inte har gjorts, vidtar inte polisen åtgärder för att förhindra eller förbjuda demonstrationen om den inte äventyrar allmän ordning eller säkerhet. Om en demonstration som inte anmälts till polisen ordnas på en olämplig plats kan polisen flytta demonstranterna till en lämplig plats där de kan fortsätta utöva sina rättigheter.

En förbjuden organisation får inte arrangera demonstrationer, men om förhandsanmälan görs under ett annat namn än den förbjudna organisationen kan polisen inte på förhand förhindra demonstrationen.

Polisen kan uppge arrangören för demonstrationen om det rör sig om en organisation, förening eller annan juridisk person. Om arrangören är en privatperson får personens namn inte uppges enligt offentlighetslagen.

I paragraf 24 i offentlighetslagen i stadgas om sekretessbelagda handlingar. Utgående från detta är personuppgifterna för anmälaren av en demonstration sekretessbelagda. I punkt 32 i paragrafen listas sekretessbelagda uppgifter, såsom personens politiska övertygelse, levnadssätt, privata åsikter och deltagande i föreningsverksamhet. Polisen kan alltså nämna att det rör sig om en demonstration som arrangeras av en privatperson, men kan inte uppge arrangörens namn.

Arrangören av en demonstration ska göra en anmälan om allmän sammankomst till polisen minst 24 timmar innan demonstrationen, så att polisen kan förbereda tillräckliga resurser för att trygga demonstrationen och trafikarrangemangen. Tillstånd behövs inte för att ordna en demonstration. Om demonstrationen inte innebär en onödig olägenhet för allmän ordning och säkerhet kan även en senare gjord anmälan anses giltig.

Anmälan görs genom att fylla i en elektronisk blankett eller genom att personligen eller per post lämna in en utskriven blankett till polisinrättningen på den ort där tillställningen ordnas. Länk till anvisningar för anmälan och blanketten för anmälan finns här.

Om innehållet i anmälan vid anordnade av en demonstration stadgas i lagen om sammankomster (8 §). Anmälan om en allmän sammankomst skall innehålla följande uppgifter:

• sammankomstens arrangör
• sammankomstens syfte
• platsen för sammankomsten eller rutten för processionen
• när sammankomsten skall inledas och en uppskattning av när den kommer att avslutas
• ordningsvakter som arrangören har utsett
• konstruktioner och annan specialutrustning som skall användas under sammankomsten

Sammankomstens arrangör skall dessutom i anmälan namnge en kontaktperson som skall vara anträffbar för polisen i frågor som gäller ordnandet av sammankomsten.

Arrangören ska lämna in en anmälan om demonstrationen minst 24 timmar före demonstrationen.

Arrangören fungerar som polisens kontaktperson före demonstrationen. Då en anmälan görs om en demonstration tar polisen vanligtvis kontakt med arrangören för att ta få mer information om den kommande demonstrationen och komma överens om gemensamma spelregler. Polisen är bland annat intresserad av en uppskattning av antalet deltagare, temat för demonstrationen, tidpunkten och eventuellt behov av trafikarrangemang. Avsikten är att i samförstånd med arrangören garantera en trygg och lugn demonstration.

Arrangören fungerar som polisens kontaktperson under demonstrationen. Vid behov förhandlar arrangören med polisen eller ingriper i demonstrationens gång. Arrangören bär ansvar för att demonstranterna följer de riktlinjer som man kommit överens om tillsammans med polisen under demonstrationen. Arrangören av en demonstration kan göra sig skyldig till ett brott om han eller hon inte följer polisens order eller ingriper vid säkerhetsrisker.

Arrangören av en demonstration behöver inte utse ordningsvakter, men arrangören bär ansvar för säkerheten och ordningen under demonstrationen. I detta syfte kan man utse ordningsvakter. Ordningsvakten ska ha ett giltigt ordningsvaktskort, eller vara separat godkänd av polisen för att få samma rättigheter som en ordningsvakt. Om ordningsövervakning stadgas i lagen om privata säkerhetstjänster.

Ordningsvaktens uppgifter under demonstrationen är att se till att demonstrationerna håller sig inom det överenskomna området eller rutten och följer polisens instruktioner. Ordningsvakterna övervakar demonstrationen och har inte befogenhet att ingripa vid externa störande moment. Om exempelvis en utomstående person börjar provocera demonstranterna är det polisen som ingriper i situationen och inte ordningsvakten.

Demonstrationer får ordnas utomhus på allmänna torg, öppna platser, gatuområden eller andra för ändamålet lämpliga allmänna platser utan tillstånd av ägaren eller innehavaren (Lag om sammankomster 9 §). Ägaren eller innehavaren kan begränsa rätten att använda en sådan plats för en allmän sammankomst, om sammankomsten väntas medföra oskälig olägenhet för ägaren, innehavaren eller miljön.

En lämplig plats för en demonstration är en plats där demonstrationen inte stör trafikarrangemang, människors rörelser på offentlig plats eller utgör ett hinder för att ta sig till exempelvis en butikslokal. Rutten för demonstrationen kan ändras på grund av en annan demonstration eller trafikarrangemang.

För att arrangera en demonstration i ett privat område såsom ett köpcentrum eller butikslokaler krävs ett separat tillstånd av ägaren eller innehavaren. 

Polisens uppgift är att trygga allmän ordning och säkerhet samt demonstranternas yttrandefrihet. Enkelt uttryck innebär detta att polisen är på plats för att se till att allt går som det ska och vid behov ingripa vid störande moment. Polisen styr även trafiken exempelvis invid demonstrationståget. Om polisens uppgift att trygga utövandet mötesfriheten stadgas i lagen om sammankomster (19 §).

Dessutom fungerar polisen som förhandlare mellan arrangören och polisens situationsorganisation. Polisen kan bli tvungen att förhandla om platsen eller rutten för demonstrationen eller utifall att en situation hotar att äventyra utomståendes eller demonstranternas säkerhet.

Polisen kan flytta tidpunkten eller platsen för en demonstration

• om flera demonstrationer anmälts för samma plats vid samma tidpunkt och det inte är möjligt att arrangera dem samtidigt. Förtur till den anmälda platsen har i regel den arrangör som först lämnat in en ansökan. Det är möjligt att frångå denna princip om platsen traditioner eller avtal talar för detta.
• om anordnade av en demonstration på den anmälda platsen äventyrar människors säkerhet, förorsakar en betydande olägenhet för miljön eller skada för egendom, oskäligt stör utomstående eller trafiken eller en tillställning som är en del av ett statsbesök eller ett internationellt möte arrangerat av det offentliga samfundet eller som kan jämföras med detta sett till sitt behov av skydd.
• om trafikens smidighet kräver detta. Man kan bli tvungen att ändra rutten för demonstrationståget på grund av trafikarrangemang eller rutten för en annan demonstration.

Polisen förhandlar alltid om flyttande av demonstrationen med arrangören. Demonstrationen kan flyttas till en annan plats som är lämplig med tanke på demonstrationens syfte. Om arrangören för demonstrationen inte kan nås kan polisen vidta de i lagen stadgade åtgärderna utan förhandling med kontaktpersonen. Om begränsningar som gäller platsen för sammankomsten stadgas i lagen om sammankomster (10 §).

Under en demonstration får man exempelvis ha ljud, marschera, röra sig, hålla upp skyltar och banderoller, dela ut material, använda ljudåtergivningsutrustning, hålla tal och använda levande ljus om detta inte äventyrar någon persons hälsa eller säkerhet.

Under demonstrationer får man inte äventyra allmän ordning och säkerhet. Det är alltså exempelvis inte tillåtet att kasta stenar, burkar eller bensinbomber, bruka våld eller använda rökfacklor, sprängämnen, nödfacklor eller rök under en demonstration. Polisen kan även förbjuda innehav rusmedel under demonstrationen, om detta bedöms innebära en fara för allmän ordning och säkerhet.

Ett fjärrstyrt luftfartyg, dvs. drönare, får användas under demonstrationen, om det inte finns ett permanent eller tillfälligt flygförbud för området. Drönaren får dock inte flygas över en folkmassa. Vanligtvis är centrum av städer belagda med flygförbud. Vid flygförbud ska man ansöka om ett separat tillstånd för användning av drönare.

Om demonstrationen äventyrar allmän ordning och säkerhet eller hindrar trafiken kan polisen ingripa i demonstrationen. Demonstrationen kan avbrytas om polisens råd, uppmaningar eller befallningar inte efterlevs eller om det är troligt att personer bryter mot lagen exempelvis vid slagsmål.

Beslutet om att avbryta en demonstration fattas alltid från situation till situation och polisens råd och uppmaningar utgår från den aktuella lägesbedömningen. Polisen strävar alltid efter att i första hand förhandla med arrangören för att lösa situationen, så att man kan undvika att avbryta demonstrationen.

Det är möjligt att demonstrationen får fortsätta om faran upphör eller avlägsnas. Om man inte kan avlägsna faran kan hela demonstrationen avbrytas. Vid demonstrationer fattas beslut om polisens åtgärder av situationsledaren eller den allmänna ledaren. Om folksamlingen inte lyder en befallning att skingra sig eller att flytta på sig kan polisen med maktmedel skingra folksamlingen.

Om det utgående från demonstrantens uppförande verkar som att han eller hon gör sig skyldig till ett brott eller förorsakar olägenhet eller skada kan polisen avlägsna honom eller henne från platsen (Polislagen 2 kapitel 10 §). Om avlägsnande från platsen inte troligt förhindrar den brottsliga verksamheten eller om det är uppenbart att personen kommer att göra sig skyldig till ett brott, kan personen gripas i preventivt syfte. Man strävar alltid efter att undvika att behöva avlägsna eller gripa personer genom att förhandla med personen som utgör en fara.

Polisen kan gripa demonstranten om han eller hon äventyrar andra människors hälsa, okränkbarhet eller allmän ordning. Exempelvis vid användning av fackla, kastande av föremål, inledande av slagsmål, hot och verbalt eller fysiskt våldsamt uppträdande.

Beslutet fattas av situationsledaren eller i en plötslig situation av en patrullmedlem. Beroende på situationen grips personen omedelbart eller efter demonstrationen.

Utgångspunkten för polisens verksamhet är att polisen i första hand strävar efter att undvika uppkomsten av situationer som äventyrar säkerheten genom samtal. Om samtalet inte ger önskar resultat kan polisen uppmana person eller folksamlingen, varefter polisen ger order. Det sista alternativet är användning av maktmedel.

I tjänsteuppdrag får en polisman använda maktmedel som behövs och kan anses försvarliga för att bryta motstånd, avlägsna en person från en plats, gripa en person, hindra att en frihetsberövad flyr, avlägsna ett hinder eller förhindra ett överhängande brott eller någon annan farlig gärning eller händelse (Polislagen 2 kapitel 17 §). Polisen kan alltså använda maktmedel under en demonstration, om det är nödvändigt för att lugna eller åtgärda situationen.

Det maktmedel som används är alltid det lindrigaste alternativet och det används med bedömning av situationen. Om situationen är krävande kan polisen använda maktmedel.

Beslutet om användning av maktmedel fattas av situationsledare, den allmänna ledaren, gruppchefen eller en enskild polis, som bedömer situationen och agerar enligt detta. I nödsituationer tvingas polisen fatta snabba beslut för att upprätthålla säkerheten. Polisen strävar alltid efter att förhindra, men ibland är man tvungen att reagera på det som sker.

Den ridande polisen används då detta bedöms vara av nytta. Den ridande polisen har en viktig uppgift vid hantering av folkmassor. En polis uppe på hästryggen har en lugnande effekt på folkmassor. Dessutom har polisen i sadeln god synlighet för att följa med stora folkmassor och situationer. Det stora djuret kan även användas för att begränsa folkmassans rörelser.

Vid större demonstrationer som man känner till på förhand används den ridande polisen. Även om polisen endast har hästar i Helsingfors, är det möjligt att vid behov flytta ridande poliser till en annan ort.

Polisen kan använda ett fjärrstyrt luftfartyg, dvs. en drönare, vid stora massevenemang och folksamlingar för att få en överblick över situationen och uppskatta antalet deltagare.

Ibland maskerar sig personer som deltar i demonstrationer för att skydda sin integritet eller på grund av väderförhållandena. Maskering i sig är inte förbjudet och polisen tar inte ställning till maskering. Olaglig maskering är dock förbjudet i strafflagen (Strafflag 17 kapitel 13 a §). Olaglig maskering innebär att täcka ansiktet vid en tillställning som ordnas på allmän plats, då syftet är att ta till våld mot person eller skada egendom. För olaglig maskering kan man dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

Demonstranterna får ha med sig exempelvis skyltar, lakan, banderoller, flaggor och flaggstänger. Även ljudåtergivningsutrustning är tillåten, men i vissa områden ska man iaktta begräsningar av bullernivån. Om utrustning under demonstrationer stadgas i lagen om sammankomster (11 §). I lagen stadgas även att arrangören skall se till att den utrustning som används under demonstrationen inte medför fara eller oskälig olägenhet för deltagarna, utomstående eller miljön.

För keldjurs del existerar inga separata bestämmelser som skulle förbjuda att de tas med till en demonstration. Under demonstrationer gäller djurskyddslagen, så man måste se till att djuret inte förorsakas onödigt lidande.

Demonstranter använder ibland en bil för ljudåtergivning eller för att presentera material. En bil av detta slag kan inte anses vara sedvanlig mötesutrustning enligt lagen om sammankomster (11 §), men tillåts vanligtvis av praktiska skäl. Bilen kan dock vara farlig i folkgrupper: den kan påverka polisens verksamhet och i värsta fall äventyra demonstranternas och utomståendes säkerhet. I situationer av detta slag kan polisen förbjuda användning av bilen.