Allmänna sammankomster och demonstrationer

Finlands grundlag garanterar alla mötesfrihet. Alla har rätt att anordna demonstrationer samt att delta i sådana (grundlagen 13 §).

Om arrangören av en demonstration stadgas i lagen om sammankomster (lagen om sammankomster 5 §). I princip kan endast myndiga personer arrangera demonstrationer. En person som fyllt 15 år kan vara arrangör endast om han eller hon kan svara för de skyldigheter som arrangören har. En person under 15 år får ordna en demonstration tillsammans med en myndig person.

I Finland utövas inte förhandscensur. Polisen kan inte på förhand begränsa mötesfriheten eller yttrandefriheten och således inte heller demonstrationer. Polisen kan dock i efterhand bedöma om man brutit mot lagen vid demonstrationen.

Ibland ordnas demonstrationer utan förhandsanmälan. Även om en anmälan inte har gjorts, vidtar inte polisen åtgärder för att förhindra eller förbjuda anordnandet av demonstrationen om den inte äventyrar allmän ordning eller säkerhet. Om en demonstration som inte anmälts ordnas på en olämplig plats kan polisen flytta demonstranterna till en lämpligare plats för att fortsätta utöva sin mötesfrihet.

En förbjuden förening eller annan organisation får inte anordna demonstrationer, men om förhandsanmälan görs under ett annat namn än den förbjudna organisationen kan polisen inte på förhand förhindra demonstrationen.

Polisen kan uppge namnet på arrangören av demonstrationen, om det rör sig om en förening, organisation, annan sammanslutning eller annan juridisk person med rättshandlingsförmåga. Om arrangören är en privatperson kan polisen uppge personens namn i andra fall än då detta skulle leda till avslöjande av sekretessbelagd information. 

Polisen bedömer alltid utlämnandet av uppgifter från fall till fall. I offentlighetslagen föreskrivs om sekretessbelagda uppgifter.

Arrangören av en demonstration ska göra en anmälan om allmän sammankomst till polisen minst 24 timmar innan demonstrationen, så att polisen kan förbereda tillräckliga resurser för att trygga demonstrationen och eventuella trafikarrangemang. Tillstånd behövs dock inte för att ordna en demonstration. Om demonstrationen inte innebär en orimlig olägenhet för den allmänna ordningen och säkerheten kan även en senare gjord anmälan anses giltig.

Anmälan görs genom att fylla i en elektronisk blankett eller genom att lämna in en utskriven blankett till polisinrättningen på den ort där demonstrationen anordnas. Anmälan kan lämnas in personligen eller per post till polisinrättningen. Anmälan kan också lämnas in på polisens nättjänst. En länk till anvisningar för anmälan och blanketten finns högre upp på den här sidan.

Om innehållet i anmälan om anordnande av en demonstration stadgas i lagen om sammankomster (8 § lagen om sammankomster). Anmälan om en allmän sammankomst ska innehålla följande uppgifter:

• arrangören av sammankomsten
• syftet med sammankomsten
• platsen för sammankomsten eller rutten för processionen
• när sammankomsten ska inledas och en uppskattning av när den kommer att avslutas
• ordningsvakter som arrangören har utsett
• konstruktioner och annan specialutrustning som ska användas under sammankomsten.

Arrangören av sammankomsten ska dessutom i anmälan namnge en kontaktperson som ska vara anträffbar för polisen i frågor som gäller anordnandet av sammankomsten.

Arrangören ska lämna in en anmälan om demonstrationen minst 24 timmar före demonstrationen.

Arrangören eller en person som anmälts av arrangören fungerar som polisens kontaktperson före demonstrationen. Då en anmälan görs om en demonstration tar polisen vanligtvis kontakt med arrangören för att få mer information om den kommande demonstrationen och komma överens om gemensamma spelregler. Polisen är bland annat intresserad av en uppskattning av antalet deltagare, temat och tidpunkten för demonstrationen och eventuellt behov av trafikarrangemang. Syftet är att i samförstånd med arrangören garantera en trygg och lugn demonstration.

Arrangören eller en person som anmälts av arrangören fungerar som polisens kontaktperson under demonstrationen. Vid behov förhandlar hen med polisen eller ingriper i demonstrationens gång. Arrangören bär ansvar för att demonstranterna följer de riktlinjer som man kommit överens om tillsammans med polisen under demonstrationen. 
Arrangören av en demonstration kan göra sig skyldig till ett brott om hen inte följer polisens befallningar eller ingriper vid säkerhetsrisker.

Arrangören av en demonstration behöver inte utse ordningsvakter, men arrangören bär ansvar för säkerheten och ordningen under sammankomsten. För detta syfte kan ordningsvakter utses. 

Ordningsvakten ska ha ett giltigt ordningsvaktskort, eller vara separat godkänd av polisen för att få samma rättigheter som en ordningsvakt. Om ordningsövervakning stadgas i lagen om privata säkerhetstjänster.

Ordningsvaktens uppgift under demonstrationen är att se till att demonstranterna håller sig inom det överenskomna området eller rutten och följer polisens anvisningar och order. Ordningsvakterna övervakar demonstrationen och har inte befogenhet att ingripa i externa störningar. Om exempelvis en utomstående person börjar provocera demonstranterna är det polisen som ingriper i situationen och inte ordningsvakten.

Demonstrationer får ordnas utomhus på allmänna torg, öppna platser, gatuområden eller andra för ändamålet lämpliga allmänna platser utan tillstånd av ägaren eller innehavaren (lag om sammankomster 9 §). Ägaren eller innehavaren kan dock begränsa rätten att använda en sådan plats för en allmän sammankomst, om sammankomsten kan medföra oskälig olägenhet för ägaren, innehavaren eller miljön.

En lämplig plats för en sammankomst är en plats där demonstrationen inte stör trafiken, människors rörelser på offentlig plats eller utgör ett hinder för att ta sig till exempelvis en butikslokal. Rutten för demonstrationen kan ändras på grund av en annan demonstration eller trafikarrangemang.

För att anordna en demonstration i ett privat område, såsom köpcentrum eller butikslokaler krävs ett separat tillstånd av ägaren eller innehavaren.

Polisens uppgift är att trygga den allmänna ordningen och säkerheten samt demonstranternas rätt att yttra sin åsikt. På klarspråk uttryckt innebär detta att polisen är på plats för att se till att allt går som det ska. Vid behov ingriper polisen i störningar och styr även trafiken, om till exempel demonstrationståget behöver det. Om polisens uppgift att trygga utövandet av mötesfriheten stadgas i lagen om sammankomster (19 § i lagen om sammankomster).

Polisen är också på plats för att kunna förhandla med arrangören eller kontaktpersonen som arrangören angett. Förhandlingar kan bli aktuella, om det blir nödvändigt att ändra platsen eller rutten för demonstrationen eller om en situation hotar att äventyra utomståendes eller demonstranternas säkerhet.

Polisen kan flytta tidpunkten eller platsen för en demonstration

• om flera demonstrationer anmälts för samma plats vid samma tidpunkt och det inte är möjligt att arrangera dem samtidigt. Förtur till den anmälda platsen har i princip den arrangör som först lämnat in en ansökan. Det är möjligt att frångå denna princip om platsens traditioner eller avtal talar för detta.
• om anordnade av en demonstration på den anmälda platsen äventyrar människors säkerhet, förorsakar en betydande olägenhet för miljön eller skada för egendom, oskäligt stör utomstående eller trafiken eller en tillställning som är en del av ett statsbesök eller ett internationellt möte arrangerat av det offentliga samfundet eller som kan jämföras med detta sett till sitt behov av skydd.
• om trafikens smidighet kräver detta. Man kan bli tvungen att ändra rutten för demonstrationståget på grund av trafikarrangemang eller rutten för en annan demonstration.

Demonstrationen kan flyttas till en annan plats som är lämplig med tanke på sammankomstens syfte efter det att polisen har förhandlat om flyttande av demonstrationen med arrangören. Om den kontaktperson som anmälts av arrangören av demonstrationen inte kan nås kan polisen vidta de i lagen stadgade åtgärderna utan förhandling med kontaktpersonen. Om begränsningar som gäller platsen för sammankomsten stadgas i lagen om sammankomster (10 § i lagen om sammankomster).

Under en demonstration får man exempelvis ha ljud, marschera, röra sig, hålla upp skyltar och banderoller, dela ut material, använda ljudåtergivningsutrustning, hålla tal och använda levande ljus om detta inte äventyrar någon persons hälsa eller säkerhet.

Under demonstrationer får man inte äventyra allmän ordning och säkerhet och inte heller på annat sätt agera lagstridigt. Det är alltså exempelvis inte tillåtet att kasta stenar, burkar eller bensinbomber, bruka våld eller använda rökfacklor, sprängämnen, nödbloss eller rök under en demonstration. Polisen kan även förbjuda innehav av rusmedel under en demonstration.

Ett fjärrstyrt luftfartyg, dvs. en drönare, får användas under demonstrationen, om det inte finns ett permanent eller tillfälligt flygförbud för området och luftfarten inte är begränsad av någon annan anledning. Drönaren får dock inte flygas över en folkmassa. 

Vanligtvis är centrum av städer belagda med flygförbud. För områden med flygförbud ska man ansöka om ett separat tillstånd för användning av drönare i området.

Om demonstrationen äventyrar den allmänna ordningen och säkerheten eller hindrar trafiken kan polisen ingripa i demonstrationen. Demonstrationen kan avbrytas om polisens råd, uppmaningar eller befallningar inte efterlevs eller om personer bryter mot lagen exempelvis genom att slåss.

Beslutet om att avbryta en demonstration fattas alltid situationsspecifikt och polisens råd och uppmaningar utgår från en bedömning av det aktuella läget. Polisen strävar alltid efter att i första hand förhandla med arrangören för att undvika att avbryta demonstrationen.

Demonstrationen kan tillåtas fortsätta om den inte längre äventyrar den allmänna ordningen och säkerheten, hindrar trafiken eller på annat sätt är väsentligen olaglig. Demonstrationen kan dock avslutas om den inte längre kan fortsätta lagenligt. 

Vid demonstrationer fattas beslut om polisens åtgärder av situationsledaren eller den allmänna ledaren. Om folksamlingen inte lyder en befallning att skingra sig eller att flytta på sig kan polisen med maktmedel skingra folksamlingen.

Om det utgående från demonstrantens uppförande verkar som att han eller hon gör sig skyldig till ett brott eller förorsakar störning eller äventyrar den allmänna ordning och säkerheten, kan polisen avlägsna honom eller henne från platsen (polislagen 2 kapitel 10 §). Om det inte är sannolikt att avlägsnande från platsen förhindrar den brottsliga verksamheten eller om det är uppenbart att personen kommer att göra sig skyldig till ett brott, kan personen gripas i preventivt syfte. Man strävar alltid efter att undvika att behöva avlägsna eller gripa personer genom att tillämpa lindrigare metoder, exempelvis råd, uppmaningar och befallningar.

Polisen kan gripa demonstranten om han eller hon äventyrar andra människors hälsa, okränkbarhet eller den allmänna ordningen. Exempel på detta är bland annat att använda en fackla, kasta föremål, starta ett slagsmål, hotfullt och verbalt eller fysiskt våldsamt beteende.

Beslutet att gripa en demonstrant fattas av situationsledaren eller, i en brådskande situation, av en enskild polis. Beroende på situationen grips personen omedelbart eller efter demonstrationen.

Utgångspunkten för polisens verksamhet är att polisen i första hand strävar efter att undvika uppkomsten av situationer som äventyrar säkerheten genom samtal. Om samtalet inte ger önskat resultat kan polisen, innan de ger order, uppmana personen eller folkmassan att iaktta lagen. Det sista alternativet är användning av maktmedel.

I tjänsteuppdrag får en polisman använda nödvändiga maktmedel för att bryta motstånd, avlägsna en person från en plats, gripa en person, hindra att en frihetsberövad flyr, avlägsna ett hinder eller förhindra ett överhängande brott eller någon annan farlig gärning eller händelse (polislagen 2 kapitel 17 §). Polisen kan alltså använda maktmedel under en demonstration, om det är nödvändigt för att lugna situationen eller åtgärda en handling.

Det maktmedel som används är alltid det lindrigaste alternativet och det används med bedömning av situationen. Om situationen är krävande kan polisen använda maktmedel.

Beslutet om användning av maktmedel fattas av situationsledaren, den allmänna ledaren, gruppchefen eller en enskild polis, som bedömer situationen och agerar enligt detta. I en brådskande situation tvingas polisen fatta snabba beslut för att upprätthålla ordningen och säkerheten. Oavsett om situationen är brådskande eller inte försöker polisen alltid förhindra potentiella risksituationer. 

Den ridande polisen används då detta bedöms vara av nytta. Den ridande polisen har en viktig uppgift vid hantering av folkmassor. En polis högt uppe på hästryggen har en lugnande effekt på folkmassor. Dessutom har polisen i sadeln god sikt vilket gör det lättare att följa med stora folkmassor och situationer. Det stora djuret kan även användas för att begränsa folkmassans rörelser.

Vid större demonstrationer som man känner till på förhand används den ridande polisen. Även om polisen endast har hästar i Helsingfors, är det möjligt att vid behov flytta ridande poliser till en annan ort.

Polisen kan använda ett fjärrstyrt luftfartyg, dvs. en drönare, vid stora massevenemang och folksamlingar för att få en överblick över situationen och uppskatta antalet deltagare.

Ibland maskerar sig personer som deltar i demonstrationer för att skydda sin integritet eller på grund av väderförhållandena. Maskering i sig är inte förbjudet och polisen tar inte ställning till maskering. 

Olaglig maskering är dock förbjudet i strafflagen (strafflag 17 kapitel 13 a §). Olaglig maskering innebär att täcka ansiktet vid en tillställning som ordnas på allmän plats, då syftet är att ta till våld mot person eller skada egendom. För olaglig maskering kan man dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

Demonstranterna får ha med sig exempelvis skyltar, lakan, banderoller, flaggor och flaggstänger. Även ljudåtergivningsutrustning är tillåten, men i vissa områden ska man iaktta begräsningar av bullernivån. 

Om utrustning under demonstrationer stadgas i 11 § i lagen om sammankomster. I lagen stadgas även att arrangören skall se till att den utrustning som används under demonstrationen inte medför fara eller oskälig olägenhet för deltagarna, utomstående eller miljön.

För sällskapsdjurs del existerar inga separata bestämmelser som skulle förbjuda att de tas med till en demonstration. Under demonstrationer ska djurskyddslagen följas, vilket betyder att ägaren måste se till att djuret inte förorsakas onödigt lidande till exempel på grund av högt oljud.

Demonstranter använder ibland en bil för ljudåtergivning eller för att visa upp material. En “”soundbil” kan inte anses vara sedvanlig mötesutrustning enligt lagen om sammankomster (11 §), men tillåts vanligtvis av praktiska skäl. Bilen kan dock vara farlig i folkgrupper: den kan påverka polisens verksamhet och i värsta fall äventyra demonstranternas och utomståendes säkerhet. I situationer av detta slag kan polisen förbjuda användning av bilen.