Finlands jubileumsår till ära beslöt jag att säga några ord om finskheten i trafiken. Största delen av finländarna har förbättrat sitt körsätt de senaste åren och det tackar jag för. Trots det har somliga ännu inte har förstått trafikspelets regler.
Vi har finskheten i blodet och vill inte ge efter. I trafiken hjälper ändå inte alltid ens den berömda vinterkrigsandan. Alldeles för många olyckor händer fortfarande, ofta när vi så att säga försöker bevaka våra egna intressen. På grund av jag-mentaliteten råkar ofta både förare och utomstående ur askan i elden. I dagens hektiska trafikström klarar man sig inte långt med att bara tänka på kärret, gräftan och Jussi. Man kommer alla gånger längre med att visa hyfs och hänsyn i trafiken. Det är inte ändamålsenligt att helt i onödan och delvis av ren tanklöshet orsaka en höjning av riskkoefficienten. Det kan vi finländare glömma!
Här följer några exempel. Hundra i glaset på motorvägen och bilen bakom ligger alldeles för nära. Trampar jag spiken i botten, eller? Lyckligtvis har föraren vett att blinka och skynda förbi. Radion spelar Juha Tapios ”Ohikiitävää”. De jäktade först, tänker jag. Bra musik har en sällsam inverkan. Men efter bara ett ögonblick blir stämningen igen förtätad. Föraren som nyss hade eld i baken har lugnat sig och tagit foten av gaspedalen så mycket att hen nu bromsar upp trafiken alldeles framför den omkörda bilen, så att den bakomliggande får genomgå ett ”eldprov”. Att köra om eller inte köra om – det är frågan.
En annan typ av äkta finländsk hasardspelare är kvotomköraren, som sakta men säkert kör upp och lägger sig bredvid bilen som ska köras om och med nollställd min gör dagens första onödiga omkörning. Kvotomköraren hänger kvar i omkörningsfilen med en markägares pondus och kör fortare än bilen bredvid i kanske en kilometer. Upprymdheten över den lyckade omkörningen får föraren att tappa all känsla för situationen och hen ligger kvar i omkörningsfilen som en propp och blockerar den. Risken för påkörning bakifrån ökar till följd av trafikströmmen bakom. Av erfarenhet vet jag att när trycket på en propp blir tillräckligt stort slutar det i något skede med en smäll – som inte orsakas av det mousserande vi korkat upp för att fira jubileumsåret. Det väcker också frågan om vad som egentligen är syftet med omkörningar.
I brådskan höll jag på att glömma situationen när den som blir omkörd får för sig att trampa spiken i botten för att retas och så är F1-cirkusen igång. Då hjälper det inte att låtsas vara Kimi. Sluta retas – vi är ju finländare. Vi får hoppas att den här typen av situation kan undvikas och att polisen inte behöver agera utredningsman.
Kom också ihåg att vara försiktig i närheten av skyddsvägar. Även om bilister ska respektera den som korsar en gata, bör också fotgängare komma ihåg att de inte får kliva ut framför en bil utan att se sig för, knappande på sin telefon eller med huvan över ögonen. Cyklister får inte heller köra över en skyddsväg hur som helst och i full fart. Sådana våghalsar ser man ibland och blotta tanken förskräcker. En vacker dag tar kanske turen slut.
Vi finländare borde inte mäta våra krafter i trafiken. Det slutar i allmänhet med att alla är förlorare. Finländskhet innebär mod, men inte våghalsighet eller dumdristighet. Kom alltså ihåg både dina skyldigheter och dina rättigheter i trafiken. Försiktighet och hänsyn till andra i trafiken i lämplig mängd gör den här soppan bara bättre. Ha ett tryggt 100-årsjubileumsår i trafiken – för Finland!
Olavi Palmumäki
överkonstapel
Polisinrättningen i Östra Nyland/Trafikpolissektorn
