Ungdomsgruppen vid polisinrättningen i Helsingfors har undersökt ett exceptionellt brott där ett flertal unga är misstänkta för grov misshandel, grovt frihetsberövande och rån. Polisen misstänker att den minderåriga pojken har lockats till en lägenhet där de andra började kräva tillbaka en skuld under hot och genom att använda våld. Pojken har också blivit bestulen på egendom.
– Under förundersökningen framgick det att pojken hade blivit utsatt för hotelser, belagts med handbojor samt blivit sparkad och slagen med händerna och en hammare på olika delar av kroppen. Dessutom hade en kniv hållits mot hans hals och han hade utsatts för vattentortyr så att en handduk hade placerats på hans ansikte och sedan hade vatten tappats ur kranen på hans ansikte i duschrummet, berättar utredningsledaren för ungdomsgruppen, kriminalkommissarie Marko Forss vid polisinrättningen i Helsingfors.
Under förundersökningen har fem personer varit gripna. Av dessa har två personers ställning har senare ändrats om till vittne. Den yngsta av de brottsmisstänkta är yngre än 15 år och den äldsta är myndig. Personerna över 15 år har meddelats reseförbud. Dessutom har en person häktats.
Personer under 15 år har inte straffrättsligt ansvar för sina gärningar och därför kan polisen inte gripa dem eller yrka på häktning. Hur allvarligt det misstänkta brottet är eller den ungas tidigare brottshistoria inverkar inte.
– Enligt polisens uppgifter hörde alla delaktiga till samma kamratgäng eller kände varandra åtminstone på något sätt. Det är dock oklart varför ett litet skuldbelopp ledde till så här allvarliga brottsmisstankar, lägger Forss till.
Förundersökningen som pågick i ungefär en månad slutförs inom kort och ärendet överförs till åklagaren.
Ungdomsgruppen som verkat i ett halvår har redan undersökt hundratals brott – ofta är de misstänkta barn som rymt från en barnskyddsanstalt
Ungdomsgruppen som inlett sitt arbete i mars i år undersöker alla brott i Helsingfors där en minderårig är brottsmisstänkt. Under det första dryga halvåret har ungdomsgruppen varje månad registrerat drygt hundra polisanmälningar. Brotten är mycket varierande, bland annat snatterier, narkotikabrott, rån och brott som är förknippade med skolmobbning. I de allvarligaste fallen är den misstänkte ofta en ung person som varit klient hos barnskyddet redan länge.
Ungdomsgruppen har fått positiv feedback och erfarenheter särskilt beträffande reseförbudet som kan meddelas misstänkta som fyllt 15 år. Med ett reseförbud kan man ålägga den unga att hålla sig i ett visst område eller alternativt hålla sig borta från ett visst område. Med ett reseförbud kan man också förordna den unga att hålla sig hemma eller i barnhemmet till exempel mellan klockan 21 och klockan 07.
– En del av föräldrarna har varit nöjda med att polisen drar upp gränser och bestämmer ”hemkomsttider” för den unga. En del föräldrar har till och med begärt att reseförbudet meddelas för en längre tidsperiod. Till och med en del unga har varit nöjda med att de med anledning av reseförbudet har en bra orsak att undvika ett visst område eller kamratkretsen där de burit sig dumt åt, säger kriminalinspektör Jari Illukka som leder brottsbekämpningsfunktionen vid enheten för brottsutredning vid polisinrättningen i Helsingfors.
Barnhemspersonalen har konstaterat att reseförbud är effektivare än begränsningsåtgärderna enligt barnskyddslagen, eftersom ett brott mot reseförbudet kan leda till att reseförbudet blir strängare, till anhållande eller till och med till häktning. Med åtgärder enligt barnskyddslagen kan man överhuvudtaget inte ersätta tvångsmedel enligt förundersökningslagen beträffande unga som har brott som symptom. Även om barnets rättigheter ska beaktas i barnhemmen och respekt visas för barnens grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter, bör de anställda vid barnhemmen ha tillräckliga verktyg särskilt för att klara av extremfall. Detta tycks inte vara fallet för närvarande.
– I brotten som ungdomsgruppen har undersökt är den misstänkte rätt ofta en ung person som har rymt från en barnskyddsanstalt. En orsak till detta är att barnskyddsanstalterna enligt gällande lagstiftning har dåliga förutsättningar att hindra en person som med våld försöker rymma. Polisen söker inte aktivt unga som är på rymmen om det inte finns någon särskild orsak till detta, konstaterar Illukka.
Ur polisens synvinkel är det också problematiskt att unga som har brott som symptom placeras i samma barnskyddsanstalt som unga som inte har brott som symptom. I praktiken kan detta leda till att unga som tidigare inte haft brott som symptom börjar begå brott tillsammans med andra.
