Polisen utvecklar ständigt sina färdigheter att möta offer i sårbar ställning
Under innevarande år har det förts diskussioner i offentligheten om fall som gällt polisens inställning, attityder och kompetens i utredningar av människohandel och människohandelsbrott. I anslutning till detta har också biträdande justitiekanslern inlett en utredning av polisens verksamhet. På veckoslutet diskuterades ett fall från 2015 i offentligheten.
För det första bör det påpekas att polisutbildningen och -verksamheten har tagit stora steg framåt under de senaste sex åren. Genast därefter måste det ändå konstateras att världen inte heller i detta hänseende är perfekt. Det finns alltjämt sådant som måste utvecklas i vår verksamhet.
Vid polisen har kompetensen som gäller människohandelsbrott utvecklats under de senaste åren. Polisen har grundat ett riksomfattande nätverk och en riksomfattande enhet som undersöker människohandelsbrott inledde sin verksamhet vid polisinrättningen i Helsingfors i början av året.
Vid Polisstyrelsen pågår i år dessutom projektet MARAK som finansieras av social- och hälsovårdsministeriet. Inom ramen för projektet utvecklas polisernas kunnande när det gäller att identifiera, ingripa i och förebygga våld mot kvinnor och våld i nära relationer även med beaktande av återfallsbrottslighet. Polisen deltar också i social- och hälsovårdsministeriets projekt Barnahus där straffprocessen för brott mot barn utvecklas med beaktande av familjens och barnets vårdkedjor.
I fjol utfärdade Polisstyrelsen nya anvisningar om polisens verksamhet i fall som gäller våld mot kvinnor och våld i nära relationer, om polisens ingripande i människohandel och liknande brott samt om hjälp som ges till offer för människohandel.
Obligatorisk utbildning gör polisen förtrogen med fenomenet och sätten att ingripa
I anslutning till människohandelsbrott har utbildning för polisen ordnats tillsammans med hjälpsystemet för offer för människohandel. Webbutbildning som är avsedd för alla poliser är också tillgänglig.
Behovet av utbildning i anslutning till våld mot kvinnor och våld i nära relationer har identifierats och även lyfts fram av laglighetsövervakarna. Behovet kommer att besvaras före årets slut och utbildningen fortsätter nästa år. Denna utbildning är obligatorisk för alla anställda vid polisen som utför arbetsuppgifter som på något sätt är förknippade med våld mot kvinnor och våld i nära relationer. I utbildningen behandlas polisens skyldigheter, hur olika former av våld identifieras, polisens metoder att ingripa i våld samt multidisciplinärt samarbete och riskbedömning för att säkerställa att åtgärderna är effektiva. Ett särskilt mål är att påverka attityderna.
Vid Polisyrkeshögskolan bereds förutom ovannämnda utbildningshelhet även andra utbildningar med samma tema, bland annat hedersrelaterat våld och våld i anslutning till människohandel. Teman som gäller våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och människohandel har hört till polisexamensutbildningarna redan i flera års tid.
Poliserna ska förhålla sig sakliga och objektiva
En polis är skyldig att möta parterna i ett brott sakligt och informera dem om deras rättigheter. En polis ska dessutom förhålla sig objektiv och reda ut fakta som gäller brottsmisstanken från alla sidor.
Därför måste polisen till exempel också ställa otrevliga frågor till brottsoffret. I dessa situationer visar polisen sin yrkeskunskap genom sitt sätt att ställa frågorna och förklara situationen för de berörda.
Straffprocessen är bekant för myndigheterna, men för den som blivit utsatt för ett brott är situationen ny och okänd. Därför bör alla som behandlar ett brottmål komma ihåg att situationen är unik för personen som blivit utsatt för brottet. Särskild uppmärksamhet fästs vid detta bemötande även i polisutbildningen.
Polisen har ett mycket omfattande uppgiftsområde, ett kontinuerligt behov av utbildning och det krävs särskilt kunnande att identifiera och reda ut brott mot personer i sårbar ställning.
Varje polis ska ha grundläggande kunskaper och färdigheter att identifiera och ingripa i olika typer av våldsbrott. Precis som det också konstaterades i artikeln i Helsingin Sanomat den 15 augusti är det utmanande att känna igen psykologiskt våld och psykologisk kontroll. Vid polisen bör vi lära oss att förstå dessa företeelser allt bättre.
Vid Polisstyrelsen har personalen under den senaste tiden gjort sig förtrogen med en brottsutredningsmodell som tillämpas i en del länder och som innebär att brottmål som gäller alla offer i särskilt sårbar ställning undersöks vid en polisenhet där all kompetens som gäller detta är koncentrerad oberoende av brottsbenämningen.
Denna modell kan vara effektiv för att möta parterna i brottet på rätt sätt, identifiera och reda ut brott, men även i det multidisciplinära samarbetet samt för att hänvisa brottsoffer och gärningsmän till hjälptjänster i och med att människornas särskilda behov kan identifieras och samarbetet med olika aktörer är fortgående.
Utredningsarbetet pågår fortfarande och ett steg framåt skulle vara utbildningen ESTAPOV (Anhållningsberättigad tjänsteman utbildad att leda utredningen av särskilt skyddade brott) för polisens undersökningsledare som utarbetas vid Polisstyrelsen och Polisyrkeshögskolan. Utbildningen skulle utveckla undersökningsledarnas kunnande bland annat beträffande särdragen i utredningen av brott mot barn, sexualbrott, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld samt människohandelsbrott samt i det multidisciplinära förebyggande arbetet i anslutning till dessa.
Antalet brott minskar, men brottsutredningen blir allt svårare
Polisen utför sitt arbete med de resurser och den finansiering som samhället har anvisat. I dagens läge har polisen tillgång till knappa 7 450 polismän och andra sakkunniga. Med dessa resurser undersöker polisen årligen över 800 000 brott, beviljar 1,2 miljoner avgiftsbelagda tillstånd och gör över 1,1 miljoner utryckningar. Resurserna är de knappaste i Europa i proportion till invånartalet.
Även om antalet brott har minskat under de senaste årtiondena har brotten blivit allt mer komplicerade och internationella, vilket kräver allt mer resurser, metoder och kunnande. Användningen av datanät förekommer i nästan alla brottstyper och internationella kopplingar är mycket vanliga.
Polisen tvingas göra prioriteringar i sitt arbete varje dag och varje stund. Trots brådskan och stressen finns det tre saker som vi måste hålla fast vid: lagstiftningen, människornas rättigheter och ett sakligt bemötande. Förtroendet för polisen är exceptionellt högt i Finland och vi arbetar varje dag för att upprätthålla detta förtroende.
Minna Ketola
Polisöverinspektör
Polisstyrelsen
