Polisens åtgärder ifrågasätts på sociala medier - Polisen i Österbotten svarar på responsen
Polisen har mottagit respons med anledning av en händelse, där två kvinnor är föremål för en polispatrulls åtgärder på natten i närheten av polisinrättningen. Polisen blir ofta anklagad för att inte berätta om händelser i större utsträckning och för att lämna saken åt rykten. Eftersom de som var inblandade i ärendet själva har publicerat videor och riktar hård kritik mot polisen, har kommissarie Timo Välimäki tagit beslutet att öppna händelsen från polisens synvinkel, vilket i viss mån är ovanligt.
Orsaken till responsen är en händelse, där två kvinnor är föremål för en polispatrulls åtgärder på natten nära polisinrättningen. Då uppdraget börjar ligger kvinnorna på den lätta trafikleden och blockerar trafiken helt och hållet. I responsen kritiserar man polisens agerande och framhåller, att polisen har handlat fel i situationen. På sociala forum kan man se fyra korta videoklipp av händelsen, där två polispatruller försöker få två kvinnor att lugna ner sig och avlägsna sig från platsen och åka hem eller nån annanstans. På videon kan man höra hysteriska rop och ena kvinnan ligger raklång på marken och skriker hysteriskt emellanåt. Kvinnan blir erbjuden både polis- och ambulansskjuts men hon nekar till båda. Av videon och av de därpå följande idoga skriverierna får man den uppfattningen, att polispatrullerna inte känner igen en panikattack och att åtgärderna mot kvinnorna varit helt felaktiga och att polisen behandlar medborgarna godtyckligt. Videorna kan ses på nätet och de inblandade skriver under signatur kommentarer på nätet om polisens okunnighet. Jag har också fått skriftliga klagomål om ärendet, där man åt polisen rekommenderar Röda Korsets skolning hur man lär sig att känna igen panikattacker. Eftersom ärendet har fått ansenligt stora proportioner, är jag som förman tvungen att ta ställning till lagligheten och riktigheten av mina undersåtars agerande. I skrivelserna påstår man inte att polisen skulle ha gjort sig skyldig till brott, men deras natur är sådan, att det kan ge upphov till brottsanmälan.
I stället för att kvinnorna som varit föremål för åtgärden skulle ha bevärat sig officiellt, gjort en brottsanmälan eller ett klagomål, har de beslutat att offentliggöra händelsen på nätet, vilket de naturligtvis har rätt att göra och det är inget fel i det. På grund av att händelsen fått sådan publicitet var jag tvungen att sätta mig in i ärendet närmare och beslöt att undersöka saken i rollen som förman. Jag gör specificeringar gällande vissa saker, som lämnas osagda på videon och i texterna som gäller dem.
Det är allmänt känt, att polisen har kameraövervakning på stan och omgivningen runt polisinrättningen övervakas också av kameror. Jag beslöt att bekanta mig med inspelningarna, ifall de skulle ge nån klarhet i saken. Jag har också talat med polismännen som var delaktiga i händelsen. På basen av inspelningarna och berättelserna som getts under tjänsteansvar har kvinnorna inte berättat allt. Polisen blir ofta anklagad för att inte berätta om händelser i större utsträckning och för att lämna saken åt rykten. Eftersom de som var inblandade i saken själva har publicerat videor och riktar hård kritik mot polisen, beslöt jag att öppna händelsen från polisens synvinkel, vilket i viss mån är ovanligt.
Det är alltid mycket beklagligt, om någon person hamnar i en situation på grund av polisens otillbörliga agerande. Till rättsstatens principer hör, att sådana fall behandlas och att man drar rätt sorts slutsatser av dem. Medborgaren har också alltid rätt att få polisens agerande värderade i efterhand till exempel i ett klagomålsförfarande.
Beträffande kritiken som framkommer i videorna och texterna kan jag konstatera, att uppdrag som relaterar till psykisk hälsa är normala uppdrag för polisen. På polisinrättningens område förekommer det dagligen uppdrag som berör saken. Polisen är också regelbundet i kontakt med vårdmyndigheterna och personer förs dagligen med ambulans för bedömning av läkare. En noggrannare bedömning av personens tillstånd hör till läkarens uppgifter.
Behandlingen av en person som råkat ut för en panikattack kan vara besvärlig och det kan vara utmanande att känna igen situationen. Patrullerna råkar ut för uppdrag, där det är synnerligen svårt att avgöra vad det är fråga om. Polisen får skolning i att känna igen panikattacker, men bedömningen kan ibland gå fel också i polisarbetet precis som i vilket annat arbete som helst.
Vid händelsen som nu är föremål för diskussion skulle den rätta åtgärden kanske ha varit att kalla på ambulans, då man tar i beaktande vilka alternativ av medel polisen har till sitt förfogande. Man erbjöd första hjälp flera gånger, men kvinnan nekade upprepade gånger till att man skulle kalla på ambulans. Vid prioriteringsordningen av ärenden går räddande av liv och säkrandet av medborgarnas hälsa före till exempel brottmålsärenden. Polisverksamheten styrs av flertalet författningar och avvikelser från dessa ger regelmässigt upphov till närmare utredning av saken. Då polisen misstänks för brott, överför man utredningen utanför polisorganisationen för att bland annat säkra en ojävig utredning. Av ärenden som förekommit i offentligheten kan man konstatera, att det finländska systemet fungerar och att polisen svarar för sina handlingar precis som vem annan som helst.
Då jag närmare satt mig in i ärendet framkom det, att händelsen som inträffade i närheten av polisinrättningen, hade fått sin början redan på Vasa torg. Av materialet som angetts i offentligheten får man den uppfattningen, att föremålet för åtgärden varit två tonårsflickor. I själva verket är personerna två tjugoåriga kvinnor. På videoinspelningarna kan man se att två kvinnor åker skateboard på torget klockan ett - tvåtiden på natten och att de har roligt sinsemellan. Kvinnorna sprang i något skede över vägen rakt framför polisbilen och lekte någonting och försökte dra polispatrullens uppmärksamhet till sig. På inspelningarna syns det, då en av kvinnorna river blommor från stadens blomplanteringar och erbjuder enligt patrullen blommorna åt polispatrullen som rör sig på torget. Då polispatrullen nekar till blommorna slänger kvinnan blommorna in genom det öppna fönstret i polisbilen och meddelar att hon inte tycker om konstaplar och avlägsnar sig skyndsamt från platsen. Av inspelningarna och av vad jag har hört får man den uppfattningen, att kvinnorna av någon orsak söker kontakt med patrullerna som rör sig på området.
Polisen hinner inte ingripa strängare i kvinnornas agerande, då dessa avlägsnar sig någonstans. Man träffar på kvinnorna på nytt i närheten av staketet vid polisinrättningen där de ligger på den lätta trafikleden på så sätt, att de blockerar den lätta trafikleden helt och hållet med sina kroppar, vilket i sig är farligt och vilket kan göra att någon del av rekvisitet för trafikförseelse kan uppfyllas. Platsen för vägspärren garanterar att polisen inte kan undgå att se handlingen och polisen kan inte låta bli att ingripa i en sådan händelse. Då den första patrullen var på platsen handlar man i samförstånd med kvinnorna, men då den andra patrullen kommer till platsen ändras kvinnans beteende som kastat blommorna. Hon frågar om det i patrullen finns en viss konstapel och efter det blir hennes agerande fientligt mot polisen. Den andra kvinnan lägger sig ner på marken först i det skedet då det börjar bli aktuellt med att ta i förvar enligt polislagen och den andra börjar videofilma händelsen. Erbjudande av hjälp, råd, uppmaningar eller befallningar har ingen inverkan på kvinnorna.
På videorna och skrivelserna som finns på nätet har man gett en mycket ensidig och bristfällig bild av polisens agerande. På basen av den förklaring som jag har erhållit kan jag inte upptäcka något att klaga över i polisens agerande. Jag har i mitt arbete träffat på otaliga personer med psykisk ohälsa samt också personer som fått panikattacker, men det som jag ser på videon avviker från mina tidigare erfarenheter. Den som på videon fått en panikattack kommenterar emellanåt medvetet polisen ageranden och nekar upprepade gånger till att ambulans skall kallas till platsen på samma gång som den andra filmar polisens agerande. Patrullerna kände enligt responsen inte igen panikattacken och inte heller jag är på basen av videorna övertygad om vad det är fråga om då jag har bekantat mig med händelsen. Eftersom jag inte är specialist inom mental hälsa, överlåter jag bedömningen av personens tillstånd till psykiatrin men enligt en artikel i tidningen Duodem är en panikattack inte farlig och går vanligtvis över på 10 minuter och kräver ingen vård. Enligt artikeln kan bruk av berusningsmedel utlösa en panikattack.
På basen av vad jag hört av polismännen övervägde man att ta kvinnorna i förvar, men enligt principen för det lindrigaste medlet beslöt man att föra hem kvinnorna. Enligt erhållen förklaring diskuterar polismännen som syns på videon mycket lugnt med kvinnorna och erbjuder dem flera gånger bland annat ambulans och olika alternativ för att lösa situationen. Då den första patrullen befann sig på platsen verkar allt vara normalt, men då den andra patrullen kommit till platsen ändrar konceptet. Det verkar som att kvinnorna styr händelsen i den riktning de vill. Det verkar också som att videoklippen har valts från ett bredare material.
Enligt polismännen kommer man i ärendet till slut fram till ett bra slutresultat och ena kvinnan förs med samtycke med polisbil till ytterdörren till en höghuslägenhet som tillhör hennes vän som var med och den andra kvinnan kommer efter med skateboarden fram till dörren på sitt hem. Vid dörren diskuterar polismännen ännu i god anda med kvinnorna, men då dessa kommit innanför den låsta ytterdörren visar de långfingret åt polismännen och försvinner skrattande uppför trapporna. Efteråt har man berättat åt mig, att ambulans har kallats till platsen och att ena kvinnan har förts till sjukhuset. Jag har inte fått saken bekräftad.
Polisverksamheten är en offentlig myndighetsverksamhet, som måste utstå klander och kritik. Om det finns felaktigheter i verksamheten, ska saken utredas av någon annan än polisen. Kritiken av polisen som sker på internet görs oftast anonymt och olika polisvideor finns det mycket av på nätet. Det är förmannens skyldighet att ingripa i händelser, om missbruk upptäcks. Å andra sidan bör den som filmar och laddar kommentarer vara beredd på att någon intresserar sig för saken och att saken undersöks oberoende av vem det berör. Polisen har ett brett alternativ av medel till sitt förfogande, med vilka de kan komma åt material på nätet och på kommunikationsmedel. Till exempel bildmaterial som finns på telefoner kan tolkas som bevismaterial i ett brott och telefonen kan beslagtas för brottsutredning. Tröskeln för att ta i beslag är mycket låg.
Då man laddar videomaterial på nätet är det skäl att försäkra sig om, att man inte själv gör sig skyldig till något brott. Vid händelsen har en kvinna som möjligtvis varit i en hjälplös situation filmats och videon har lagts upp på nätet. Eftersom det ser ut som att den kränkta personen gett sitt samtycke till agerandet, torde saken inte kunna behandlas som spridande av information som kränker privatlivet. Enligt mina långvariga iakttagelser kan man i många videon som finns på nätet till exempel göra sig skyldig till kränkning av identitet och ärekränkning. Då man behandlar videomaterial som är föremål för en förundersökning på så sätt, att någon utan orsak blir misstänkt för brott, kan handlingen uppfylla rekvisitet för bevisförvanskning.
Polisen kan ibland i sitt arbete bli föremål för s.k. riktade trakasserier. Enligt regeringens proposition är riktade trakasserier en form av hatretorik, som blir straffbart hösten 2021. Denna benämning används för ett fenomen som går ut på att på man på diskussionsforum eller i sociala medier offentligt uppmanar att skicka kränkande eller hotande meddelanden till en person, vilket leder till att personens kontaktuppgifter, information om hens personliga förhållanden eller familjeförhållanden eller hens bild sprids. Det stora antalet meddelanden är avgörande. Uppmaningar eller anstiftan kan också leda till vandalism, till att personens bostad hålls under uppsikt eller att personen fotograferas i olika situationer. När föremålet är en myndighet kan det också handla om ogrundade brottsanmälningar eller klagomål som gäller tjänsteutövning. Det är fråga om hot eller olaga förföljelse som sker systematiskt och kollektivt där den som inleder verksamheten avsiktligen genom direkta uppmaningar eller dolda uttryck utpekar föremålet för hot eller annat trakasseri för de personer som stöder hens åsikter.
Den som gett responsen kan om hen vill föra ärendet till förundersökning eller klaga över polisens agerande till en högre myndighet men enligt förmannens bedömning ger polispatrullernas agerande inte upphov till fortsatt behandling av ärendet.
Edit. 12.8.2021 kl. 15.45 En brottsanmälan har inlämnats och ärendet går vidare till polisbrottsutredning.
