Polisstyrelsen har den 29. april 2019 avgjort ärendena om laglighetsövervakning gällande föredraget som en kommissarie vid polisinrättningen i Helsingfors gav på seminariet “Försvunna i Helsingfors”. Enligt Polisstyrelsen äventyrade fallet inte förtroendet för skötseln av de uppgifter som kommer an på polisen, utan det handlade snarare om ett oöverlagt presentationssätt.
Helsingfors polisinrättning ordnade seminariet “Försvunna i Helsingfors” tillsammans med Helsingfors stad den 10 oktober 2018. På seminariet behandlades risker och fenomen i anslutning till olaglig vistelse i landet och samarbetet mellan olika aktörer. En kommissarie vid polisinrättningen i Helsingfors höll ett föredrag om polisens utlänningsövervakning. De exempelfall som behandlades mot slutet av föredraget väckte debatt i offentligheten och klagomål över dem anfördes hos riksdagens justitieombudsman, justitiekanslern statsrådet och Polisstyrelsen. Klagomålen har utretts centraliserat av Polisstyrelsen.
Enligt en redogörelse som lämnats av kommissarien vid polisinrättningen i Helsingfors var det huvudsakliga ämnet för föredraget utlänningsövervakning i allmänhet; som en del av detta föredrag hade kommissarien presenterat ett antal exempelfall för publiken.
Dagen när föredraget hölls var Aleksis Kivis dag, och därför hade kommissarien “klätt” sitt budskap med karaktärsdrag ur Sju bröder. Kommissarien hade redan under presentationen framhävt att exempelfallen inte gäller någon särskild befolkningsgrupp eller person.
Enligt kommissarien skulle varje exempel ha kunnat företräda vilken nationalitet eller person som helst. Stordiorna hade sammanställts för att åhörarna skulle ha det lättare förstå vad vart och ett av fallen handlade om. Avsikten var inte att kränka eller anklaga någon. Kommissarien har i sin redogörelse konstaterat att typexemplen i fallen inte grundade sig på befintliga personer, utan på observationer som utlänningsövervakningen vid Helsingfors polisinrättning gjort om typiska egenskaper och livssituationer hos personer som vistas illegalt i landet.
Exempelfallen syftade till att skapa effekt
Polisstyrelsen utvärderade redogörelsen i ärendet och ansåg att kommissarien vid Helsingfors polisinrättning inte hade haft några diskriminerande eller rasistiska avsikter. Att använda exempelfall för att skapa effekt var helt förståeligt.
Polisstyrelsen ansåg emellertid att det valda presentationssättet är exponerat för kritik. Även om kommissarien absolut inte strävat att prägla någon enskild etnisk grupp, har det funnit risk för en sådan tolkning, vilket även de anförda klagomålen visar. Polisen ska i sin verksamhet undvika att lämna utrymme för tolkning av polisens fördomsfrihet.
Polisstyrelsen var av samma åsikt som polisinrättningen i Helsingfors om att kravet på sensitivitet accentueras särskilt i frågor som gäller utlänningar och i liknande frågor, där målgruppen kan vara mycket sårbar och bestå av personer med olika kulturell bakgrund. I sådana frågor är myndighetens uttryckliga uppgift att främja likabehandling.
Efter att ha bedömt helheten ansåg Polisstyrelsen emellertid att fallet med beaktande av föredraget och saksammanhanget inte har äventyrat förtroendet för en tillbörlig skötsel av de uppgifter som kommer an på polisen. Enligt Polisstyrelsens uppfattning handlade det framför allt om ett oöverlagt presentationssätt.
Med tanke på framtida situationer har Polisstyrelsen delgett kommissarien vid Helsingfors polisinrättning sin uppfattning om innehållet i föredraget och om kravet på sensitiv kommunikation.
