Regionförvaltningsverket RFV har idag 5.8.2019 informerat polisenheterna om de utförda arbetarskyddsinspektionerna och deras resultat. Polisstyrelsen fördjupar sig i utredningen och åtgärdsförslagen. Inledningsvis är det dock redan möjligt att konstatera att polisen har identifierat samma problem och redan vidtagit åtgärder. Det är dock inte möjligt att lösa resursbristen genom att organisera verksamheten.
‒Vi ser mycket positivt på Regionförvaltningsverkets inspektioner. Deras observationer påvisade att polisen begäranden om resurser under årens lopp har varit befogade och utgår från en riktig bild av situationen. Polisen behöver mer personal, säger Polisstyrelsens förvaltningschef Anne Aaltonen .
Polisstyrelsen lät år 2018 utföra utredningsprojektet Brottsbekämpningens läge ‒, i vars slutrapport man fäste uppmärksamhet vid belastningen inom brottsutredningen, bakomliggande orsaker och behovet av resurser. Polisstyrelsen låter för närvarande utföra en motsvarande utredning av övervaknings- och larmfunktionerna, som blir klar under hösten 2019.
Regionförvaltningsverkets anmärkningar på arbetarskyddet är i detta fall i synnerhet riktade till brottsutredningen, men enligt Aaltonen måste man betrakta polisen som en helhet. Utredningens uppgifter har redan till en del överförts till larmpatrullerna.
Enligt Aaltonen har polisenheterna redan vidtagit ett stort antal åtgärder, bl.a. genom att omorganisera verksamheten och beskriva processerna, men det är inte tillräckligt då det råder stor resursbrist. Under vårens regeringsförhandlingar bad polisen om minst 650 nya polistjänster och fick 300. Detta är ett steg i rätt riktning. Antalet poliser har sjunkit från år 2010 till 2018 från cirka 7 700 årsverken till cirka 7 200 årsverken.
‒Trots de bristfälliga resurserna erbjuds inom polisen stöd för varje anställds arbetshälsa och vi strävar med omfattande företagshälsovård och andra stödformer efter att se till att ingen blir sjuk på grund av sitt arbete, konstaterar Aaltonen.
Den totala belastningen inom brottsutredningen har ökat trots att antalet brott har sjunkit; utredningen tar i genomsnitt längre tid eftersom brotten ofta är mer krävande att utreda. Nya utmaningar för brottsutredningen innebär bl.a. den teknologiska utvecklingen, brottslighet i datanät och global brottslighet. Utöver den mer komplexa verksamhetsmiljön har formföreskrifterna i anslutning till brottsutredningen ständigt ökat i och med förändringarna i de grundläggande rättigheterna.
‒ Den senaste större förändringen, den helhetsmässiga reformen av förundersöknings- och tvångsmedelslagstiftningen som trädde i kraft i början av 2014, uppskattas ha ökat arbetsmängden inom brottsutredning med 20–30 procent. Samtidigt har brottsbekämpningens resurser förblivit på samma nivå som tidigare. Förändringarna i sig har varit positiva, men den ökade arbetsmängden har inte beaktats i de resurser som allokerats till polisen, säger polisinspektör Antti Leppilahti på Polisstyrelsen.
Enligt Leppilahti har upprätthållandet av de prestationskrav som ställs på brottsutredningen och uppnåendet av målen med de nuvarande resurserna lett till att arbetet har blivit betydligt mer belastande än tidigare för de anställda och att det inte är möjligt att eliminera belastningsfaktorer utan betydande ändringar av polisens resurser. Utredningen och beslutsfattandet i anslutning till detta är även i allt högre grad föremål för olika slags kritik och klagan, vilket för sin del ökar den mental belastningen hos de anställda.
Den ökade belastningen omfattar samtliga polisinrättningar, men det finns regionala skillnader mellan enheterna.
‒Sett som en helhet har vi hela tiden utfört och utför åtgärder för att utveckla strukturerna och processerna inom utredningen, för att upprätthålla prestationsförmågan inom brottsutredningen. Dessa är dock inte tillräckliga för att minska belastningen på utredningen, utan endast för att upprätthålla den eftersträvade prestationsförmågan, säger Leppilahti.
Polisen är tvungen att prioritera sina resurser för allvarliga brott mot liv och hälsa samt brådskande larmuppdrag, vilket har lett till att den dagliga brottsutredningen och förebyggande övervakningen fått färre resurser att tillgå.
‒Målet är att de allvarligaste brotten med tanke på samhället och individen utreds så snabbt och högklassigt som möjligt. Valet styr resurser bort från den dagliga brottsutredningen, där ändå största delen av alla ärenden som utreds behandlas. Samtidigt har belastningen i högre grad övergått till den dagliga brottsutredande verksamheten, säger Leppilahti.
Enligt Leppilahti är antalet ärenden inom den dagliga brottsutredande verksamheten inte i proportion till antalet utredare och utredningsledare. Det är omöjligt att åtgärda diskrepansen med dagens resurser.
‒Det är inte möjligt att genomföra utredningar med önskad intensitet, vilket förståeligt nog minskar motivationen. Utredningen av vardagliga brott är en av polisarbetets viktigaste grundstenar, men utvecklingen har gjort den ointressant för de anställda, säger Leppilahti.
Polisen har en lagstadgad skyldighet att utreda brott som kommit till dess kännedom. Enligt dagens lagstiftning har polisen inte egentligen någon möjlighet att prioritera brottsutredningen genom att inte utreda brott. Hanteringen av det stora antalet ärenden inom utredningen av vardagliga brott har vid alla polisinrättningar effektiviserats bland annat genom att utveckla förbehandlingen av brott. På grund av det stora antalet ärenden framhävs arbetsbelastningen inom funktionerna i fråga, men den tryggar åtminstone rimliga möjligheter för den övriga utredningen att utföra egentligt utredningsarbete som ger resultat.
