Tveka inte att anmäla hotfulla situationer – myndigheterna kan hjälpa redan i ett tidigt skede

Polisen påminner om att ingen ska lämnas ensam i en psykiskt påfrestande situation. Ingen ska heller behöva bli ensam med skadliga tankar som hotar individen själv eller andra, utan man ska ta kontakt med låg tröskel, till exempel till:

• Psykisk Hälsa Finland rf:s kristelefon: 09 2525 0112 (mån., ons. kl. 16.00–20.00, tisd., torsd., fred. kl. 9.00–13.00)
• Den finskspråkiga sekasin-chatten, som är ett landsomfattande forum för 12–29-åringar: https://sekasin247.fi (mån. till fre. kl. ​​9–24 och helger kl. 15–24)
• Föreningen för förebyggande rusmedelsarbete (Ehyt rf), tfn 0800 900 45 (på finska). Den avgiftsfria telefonrådgivningen är öppen 24 timmar i dygnet, 7 dagar i veckan. Sakkunniga stödjer i frågor som gäller rusmedel och droger. Med dem kan man prata om eget missbruk eller missbruk hos anhöriga eller kunder. Tjänsten är anonym och konfidentiell.
• Barn i skolåldern kan med låg tröskel kontakta skolhälsovården, skolkuratorn, elevhandledaren, skolpersonalen eller exempelvis läkaren på hälsostationen, som också tar emot elever.
• Offentliga eller privata hälsovårdstjänster.

Olika lagar ger myndigheter och andra aktörer rätt att informera polisen om det finns misstankar om att någon riskerar att bli offer för våld.

Till vem ska man anmäla problematiska personer?

Om du är orolig över en person i din närhet, ska du kontakta läroinrättningens ansvarsperson, arbetsplatsens förman eller vända dig direkt till polisen, som kan avgöra om åtgärder behöver vidtas. Vid hot är polisen alltid involverad och bör alltid kontaktas. Hot på nätet kan rapporteras till polisen via webblänken: https://www.poliisi.fi/nattips.

Akuta hotsituationer ska alltid rapporteras till nödcentralen på numret 112.

– Det är viktigt att myndigheter i ett så tidigt skede som möjligt får vetskap om en problematisk person, så att personen kan få den hjälp som behövs, säger polisinspektör Marko Savolainen vid Polisstyrelsen.

Polisen påminner om att anmälan om en problematisk person inte betyder att hen automatiskt brottsanmäls och blir föremål för brottsutredning.

– I många fall är det bara en sista utväg att inleda en brottsutredning i händelse av ett hot, men ibland krävs en förundersökning. De flesta fallen kan hanteras genom myndighetssamarbete och på så vis kan personen hänvisas till rätt instans utifrån hens individuella behov, framhåller Savolainen.

Polisens primära lagstadgade uppgift är att förebygga brottslighet och upprätthålla medborgarnas säkerhet. Polisen ingriper i hotande situationer och i fall av problematiska personer, och använder vid behov de befogenheter som lagen föreskriver, för att kunna utföra sina uppgifter. Polisen samarbetar med andra myndigheter och grupper för att upprätthålla säkerheten.

Förebyggande av brott mot liv och hälsa är en grundläggande del av säkerhetsarbetet. Polisen ingriper inte mer än nödvändigt i någons rättigheter och orsakar inte större skada eller besvär än vad som är nödvändigt för att utföra uppgiften.

De flesta hoten riktas mot privatpersoner

Enligt statistiken stödde Centralkriminalpolisen i fjol de lokala polisinrättningarna i 341 fall, där hotsituationer förhindrades och utreddes. I verkligheten är emellertid antalet hot och problematiska personer betydligt högre över hela landet, eftersom endast de allvarligaste fallen kommer till Centralkriminalpolisen.

– Cirka sextio fall som rapporterades till Centralkriminalpolisen förra året rörde skolor. Andra hot riktades främst mot individer, tjänstemän och politiker, eller relaterade exempelvis till våld i hemmet eller massvåldsdyrkan, säger kriminalinspektör Arto Tuomela vid Centralkriminalpolisen.

– Den stora majoriteten av hoten i fjol riktade sig mot individer, fortsätter Tuomela. Ett stort antal hot gjordes också av tanklöshet eller i ofogssyfte. Detta gäller till exempel fallen som rör skolhot.

– Det kan hända att den som hotar inte har insett att hotet ofta har långtgående konsekvenser. Hotet kan ofta få straffrättsliga konsekvenser eller leda till barnskyddsåtgärder, konstaterar Tuomela.

II vissa fall där minderåriga visat tecken på illamående har knuten kunnat börja lösas upp när vårdnadshavaren kontaktat och berättat om barnets tillstånd. – Oavsett om en anmälan görs till skolan, rektorn, hälsovården eller någon myndighet, är det viktigt att anmälan överhuvudtaget görs. På så sätt har man kunnat – och kan även i fortsättningen – påbörja myndighetssamarbetet mellan skola och myndigheter, säger Tuomela.

Fortfarande utrymme för förbättringar i informationsutbytet mellan myndigheter och i lagstiftning

Polisstyrelsen betonar att bekämpning och förebyggande av hot är en samhällelig fråga – enskilda myndigheter kan inte lösa problemet.

Till exempel har polisen redan lagt fram förslag på hur befintlig lagstiftning skulle kunna användas och utvecklas för att genom myndighetssamarbete hantera hot så effektivt som möjligt.

– Beträffande lagstiftningen skulle det exempelvis vara viktigt att myndigheter utan utrymme för egna tolkningar åläggs att meddela vidare om hotfulla eller problematiska personer. Detta skulle fortsättningsvis inte innebära att personen i fråga automatiskt skulle bli föremål för en brottsutredning, men personen kunde lättare hänvisas till den hjälp hen behöver, betonar Savolainen.

Ur polissynpunkt är det också viktigt att informationsutbytet mellan myndigheterna blir ännu mer flexibelt.

– Lagstiftningen lämnar för närvarande utrymme för tolkning och tolkas olika av olika myndigheter, till exempel när det gäller informationsutbyte. Lagstiftningen kan vidareutvecklas i detta avseende: polisens tillgång till information bör klargöras när det gäller våldshot. För närvarande tolkar enskilda jurister lagen på olika sätt. Därför når informationen om våldshot inte alltid fram till polisen, säger Savolainen.

Strikt tolkning av dataskyddslagstiftningen vållar också problem för det nödvändiga informationsflödet.

– Om läraren inte får berätta om en problematisk elev för exempelvis elevvårdsgruppen, blir det mycket svårt för den här personen att få hjälp. En sådan person som kanske allra mest är i behov av hjälp är inte nödvändigtvis medveten om det själv, eller kan också aktivt motsätta sig erbjuden hjälp. Dataskydd får inte skapa en "fristad" där problem kan växa till sig i fred utan att man kommer åt dem eller där den berörda parten kan stoppa hjälpen, säger Savolainen.

– Enligt Polisstyrelsen skulle det vara utmärkt om en säkerhets- och beredskapskurs kunde ingå i högskolornas lärarutbildning. Vid behov kan en sådan kurs förverkligas till exempel som ett samarbete mellan högskolor och centrala säkerhetsmyndigheter, fortsätter Savolainen.

Att lösa frågorna gällande hot är hela samhällets sak

Fallen av hot ökar också när de diskuteras offentligt. Till exempel efter våldsdådet i Kuopio förra veckan har skol- och andra våldshot på internetplattformarna ökat avsevärt.

I värsta fall kan ett hot i ofogssyfte binda polisens och andra myndigheters resurser, så att ett tanklöst hot kan bli livsfarligt för en annan människa och orsaka stora skador.

Savolainen säger att man framöver utreder möjligheten till fakturering av kostnader som orsakats av bl.a. ett hot i klart ofogssyfte.

– Skadeståndsskyldigheten börjar redan före personens straffrättsliga ansvar, vilket därmed också gäller minderåriga, konstaterar Savolainen.

Savolainen framhåller också att hantering av hot är en fråga av samhälleligt intresse som måste hanteras tillsammans med myndigheterna och olika parter.

– De olika aktörerna måste kunna utbyta information mer effektivt, identifiera problematiska personer, ingripa tidigt och ha ett gemensamt mål för att lösa problem. Å andra sidan borde olika aktörer också kunna ta itu med frågorna om att motverka utslagning och mobbning. Det handlar om en mycket komplex fråga för samhället som helhet, avslutar Savolainen.