Ungas ansvar för sitt liv växer – är detta rätt i trafiken?

Utmaningar med den psykiska hälsan och ångest bland unga har ökat

Läsåret har kommit igång igen. På senare tid har skolutmattning blivit vanligare, och till exempel studiesvårigheter och ångest har ökat både i grundskolan, utbildningen på andra stadiet och vid högskolorna. Detta framgår av den årliga rapport som Institutet för hälsa och välfärd THL utger. I början av sommaren meddelade Mehiläinen att antalet besök relaterade till den psykiska hälsan bland unga har ökat med över 50 procent inom koncernen. Ångest hos unga har ökat steg för steg under en längre tid, men bland annat coronapandemin och kriget i Ukraina har lett till ökad psykisk ohälsa bland unga.  

I början av augusti rapporterade Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS) om att grundskoleelevernas utmaningar relaterade till den psykiska hälsan har ökat under de senaste två åren på basis av resultaten av en riksomfattande enkät om barns och ungas psykiska hälsa riktad till rektorer för lågstadier och högstadier. Detta återspeglas bland annat i att beteendeproblem bland eleverna har blivit mer allmänna. Ångest hos barn och ungdomar kom också fram i studien. 

Ungdomar ges ansvar för att skapa en karriärväg och för självstyrning

Den omfattande reformen av antagningen av studerande till högskolorna, som genomfördes för några år sedan, har orsakat stress hos unga. Reformen ökade studentexamensbetygets tyngd, och nu tror många unga som börjar gymnasiet att de redan i början av sina studier behöver veta vilket område de vill ta examen inom när de är vuxna. Det är förståeligt att detta bidrar till att öka pressen på ungdomar. I en intervju med Suomen Kuvalehti nyligen berättade Antti Saari från Tammerfors universitet hur skolan betonas som en skapare av individuella möjligheter. Inlärningen ses som en fri, självstyrd aktivitet för individen, och det förekommer knappast någon diskussion om hur saker lärs ut i skolan. 

I en intervju med Helsingin Sanomat i augusti ansåg studiehandledaren att bilden av unga som upplysta och ansvarskännande är en illusion, eftersom unga fortfarande är unga, deras hjärnor fortfarande är i utvecklingsfasen och de ännu behöver stöd från vuxna. Bland annat en kultur eller ett tankesätt som betonar behovet av att utveckla sig själv signalerar till unga att de som individer är ansvariga för sina egna utmaningar i vardagen.

Liten mängd obligatorisk körutbildning i bilskolan

Ungas eget ansvar verkar också ha ökat när det handlar om att lära sig köra bil. I början av augusti skrev Helsingin Sanomat om hur allt färre klarar körprovet för förarexamen på första försöket. Procenten av godkända prov har minskat dramatiskt på några år, särskilt för bilskoleelever. Den främsta orsaken till förändringen anses vara körkortsreformen 2018, då antalet obligatoriska körlektioner minskade. För körkort för personbil ska mängden körundervisning i en bilskola vara minst tio timmar och mängden riskutbildning fyra timmar. Många elever försöker klara av bilskolan med så få timmar som möjligt, vilket ofta inte är tillräckligt. 

Samhällsbudskap till unga trafikanter?

När man reflekterar över de ovan nämnda frågorna kan man fråga sig vilken typ av signal som ett mer övergripande ansvar och individualisering av lärandet i samhället sänder till ungdomar när man talar om trafiksäkerhet. 

Riskfaktorer relaterade till körhälsan är mycket vanliga vid trafikolyckor med dödlig utgång. För polisen kan omständigheter som gäller körhälsa framkomma t.ex. i samband med utförande av ett larmuppdrag, vid brottsutredning eller när en person tas i förvar med stöd av polislagen, dvs. även i andra situationer än i en trafikmiljö. Den ökande ångesten bland unga – och eventuellt missbruk i samband med den – kommer sannolikt förr eller senare också att synas i polisens trafikövervakningsarbete. Enligt Tiina Maria Miettinens färska doktorsavhandling uppträder självskadebeteende bland finländska unga på många olika sätt, även i form av symtom som vanligtvis inte definieras som självskadebeteende. Detta är också bra att beakta i trafiksäkerhetsarbetet.  

Det är viktigt att ge ansvar till ungdomar, men när blir ansvaret för stort? Ansvaret för att skapa en karriärväg, självstyra och bedöma sin egen kompetens i trafiken har getts till ungdomarna själva. Och det är inte bara för bedömning av kompetensen som ansvaret har delegerats, utan också frågan om när en ung person är mogen nog att sätta sig bakom ratten i en bil och köra ut i trafiken.

Reformen av körkortslagen väcker debatt

Reformen av körkortslagen som är under beredning och unga förares säkerhet väcker mycket debatt. Enligt de planerade uppdateringarna av körkortslagen skulle en 17-årig förare beviljas begränsad körrätt B på vissa villkor. Begränsningarna, rättigheterna och skyldigheterna betonar i många avseenden ungdomars eget ansvar för att villkoren uppfylls. Självklart agerar majoriteten av unga och nya förare ansvarsfullt i trafiken, men det finns också de som borde vara föremål för övervakning, vilket är en utmanande uppgift för polisen med de nuvarande resurserna.

Trafikskyddet har framfört som sin åsikt att en sänkning av körkortsåldern från 18 till 17 år ökar antalet minderåriga bilförare i trafiken, vilket i sin tur ökar antalet trafikolyckor bland unga och gör ungdomarnas trafiksäkerhet sämre. Enligt polisen är det inte klokt med en utveckling som ökar antalet trafikolyckor bland unga och försvagar trafiksäkerheten. Risken är alltför stor och konsekvenserna allvarliga.

Riskbeteende en stark oberoende variabel i olyckor

Riskerna i samband med unga förare beror bland annat på oerfarenhet och omognad. Olyckor med unga förare är ofta förknippade med till exempel fortkörning, rattfylleri, säkerhetsutrustning som inte används eller avkörningar, men dessa faktorer är mer ett uttryck för ungdomars handlingar som styrs av andra grundorsaker.

Riskbeteende förklaras enligt studier av enattityd, liksom av att hjärnan hos unga människor, särskilt män, är outvecklad. Bristen på utveckling leder till att ungdomar är redo att ta sådana risker i trafiken som leder till allvarliga olyckor. Om saken rapporterade Yle i slutet av april i år. Sari Kukkamaa, specialistpsykolog i neuropsykologi, konstaterade i nyheten att "hjärnans underutveckling får särskilt pojkar att sträva efter en snabb lustkänsla. En omedelbar lustkänsla, en omedelbar belöning är mer värdefull än att tänka rationellt och logiskt på hur man ska gå till väga."

Ungas likgiltighet gentemot trafiksäkerheten och trafikövervakningen har ökat

Polisen är bekymrad över ungdomars beteende i trafiken och deras värderingar gällande trafiksäkerhet, andra trafikanter och polisen. Tricks i trafiken glorifieras och filmas på sociala medier. Det verkar alltså som att likgiltigheten gentemot såväl trafiksäkerheten som polisövervakning har ökat inom trafikbeteendet. Polisen mottar också begäran om övervakning från medborgare. 

Mopedträffar sysselsätter polisen i ännu större utsträckning än tidigare och även vid bilträffar är det unga förare och unga passagerare som väckt uppmärksamhet. Enligt vissa observationer beter sig ungdomar mer negativt, aggressivt och osakligt gentemot polisen och de ifrågasätter även polisen. Ungdomarnas agerande syftar bland annat till att provocera polisen till att jaga dem. 

Föräldrar föregår med exempel och de har ett stort ansvar för vilken attityd ungdomar intar till trafikregler, säkerhet och övervakning av trafiken. Polisen har lagt märke till hur mottagandet ofta är likgiltigt och att föräldrarna till och med kan lägga skulden på polisen när de blir uppringda.

Riskbeteende är förenat till exempel med socialt tryck och upplevelselystnad

Enligt studier är riskbeteende i trafiken bland unga ofta förenat med en livsstil som präglas av antisocialt beteende, såsom rusmedel, rökning, annat riskbeteende och tid med vänner. Socialt tryck och provocerande vänner är också förenat med riskbeteendet hos många unga i trafiken. Det är känt att medpassagerarna har en koppling till unga förares riskbeteende i trafiken och det ökade antalet olyckor. Trycket som medpassagerarna skapar kan vara aktivt (t.ex. verbal uppmuntran) eller passivt (tryck som föraren upplever). 

Den ökade individcentreringen kommer till uttryck exempelvis i det att unga i högre grad än tidigare sätter värde på att njuta av livet och mindre på att ta hand om sina medmänniskor. Att vara förare representerar för en del en tävling, vilja att visa vad man går för, en möjlighet till spänning och andra upplevelser. För andra handlar det om att måna om sina egna rättigheter till rörlighet utan att bry sig om risker eller om en vilja att uppleva risker, välbehag och fara. Psykiatern Hannu Lauerma har konstaterat att risktagandet minskar bland annat till följd av ökad livserfarenhet, mindre impulsivitet och behov att kompensera osäkerhet och uppnåendet av en socialt säker position. 

Riskbeteende ska helst betraktas ur ett bredare perspektiv än genom att enbart fokusera på att studera uttryck för ungas handlingar. En del av en bredare granskning och lösning kan vara ett förfarande där en person som gjort sig skyldig till riskbeteende i trafiken, till exempel en förare som meddelats körförbud till följd av ett trafikbrott, hänvisas till undersökningar som omfattar en bedömning av körkognition och beteende samt riskutbildning. Körrätten skulle återställas när föraren har visat sin mognad, att hen behärskar sina risker och att exempelvis droger eller alkohol inte utgör ett hinder. Kompetenscentret för trafikmedicin vid Åbo universitetscentralsjukhus Ajopoli föreslog en liknande modell i sitt utlåtande om utkastet till statsrådets förordning om ändring av statsrådets förordning om körkort (423/2011). Som en del av lösningen skulle det också vara en bra idé att överväga att göra det lättare att förlora eller konfiskera fordonet som föraren kör. Det skulle vara en konkret och omedelbar konsekvens för personen som gjort sig skyldig till riskbeteende (kanske också för den närmaste kretsen) utöver förlusten av körrätten.

Det är nödvändigt att skydda livet

Vars och ens liv är viktigt och det är nödvändigt att försöka skydda livet. Även när lagar stiftas måste samhället överväga prioriteringsordningen för rättsobjekt och även deras vikt. Det verkar som om syftet med "normtalkot" i fråga om ungdomar har varit att ge dem ansvar för sina liv och betona individens egna möjligheter. Vad händer sedan när man stöter på studerad information om att för en del ungdomar är ett omedelbart välbehag, en omedelbar belöning mer värdefullt än att tänka rationellt och logiskt på hur det lönar sig att gå till väga? Borde vi när vi tänker på trafik och trafiksäkerhet hellre värna om de ungas liv än om att unga ska ha obegränsade möjligheter att sträva efter välbehag och belöning?

Pasi Rissanen
Polisöverinspektör
Polisstyrelsen

Mika Sutela
Informationsanalytiker
Polisstyrelsen