Även trafikanternas insatser behövs för att trafiksäkerhetsmålen ska nås

5.4.2022 15.25

Blogi

År 2021 omkom 223 människor i vägtrafiken i Finland. Om denna siffra ställs i proportion till antalet registrerade fordon är resultatet 3,7 döda per 100 000 fordon. Antalet registrerade fordon har tredubblats på fyrtio år och antalet dödsfall i vägtrafiken har minskat till över hälften under samma tidsperiod.

Bild 1 visar antalet dödsfall i vägtrafiken 1980–2021 ställt i relation till antalet fordon (per 100 000 registrerade fordon) samt det glidande medelvärdet av dessa under tre månader. Den delvis genomskinliga stapeln på bilden visar dessutom målet för 2030 enligt den s.k. nollvisionen. Finland har bundit sig till EU:s nollvision som strävar efter att minska antalet dödsfall i trafiken till noll senast 2050. Etappmålet är att antalet omkomna och allvarligt skadade i vägtrafiken minskar med hälften jämfört med nivån 2020 senast 2030.

Dödligheten i vägtrafiken mätt på det sätt som beskrivs ovan var 2021 nästan en tiondedel av situationen 1981. Om vi skulle inkludera 1970-talet skulle förändringen vara ännu större. Finland var ännu i början av 1970-talet ett av världens farligaste länder i fråga om vägtrafiken. Detta berodde bland annat på vägarnas dåliga skick och en betydande ökning av antalet bilar.

Bild 1: Antalet dödsfall i vägtrafiken per 100 000 registrerade fordon.

Bild 1. Antalet dödsfall i vägtrafiken per 100 000 registrerade fordon* Källa: Statistikcentralen.

* Alla bilar, mopeder och motorcyklar, snöskotrar, traktorer, motorarbetsmaskiner, tre- eller fyrhjulingar L5/L5e, lätta fyrhjulingar L6e och fyrhjulingar L7e.

Den positiva utvecklingen beträffande antalet dödsfall i trafiken framhävs i tätorterna där sammanlagt 57 människor omkom i i trafiken 2021. År 1981 var motsvarande siffra 217. Antalet har alltså minskat till ungefär en fjärdedel på några årtionden. Av dödsfallen i vägtrafiken skedde cirka en fjärdedel (26 procent) i tätorter 2021, fler än var tredje (39 procent) 1981.

Trafiksäkerheten bland unga väcker diskussion

Även om trafiksäkerheten har utvecklats i en gynnsam riktning, särskilt på längre sikt, får vi inte invagga oss i denna trygghetskänsla. Det finns riskpotential i Finlands vägtrafik som kan försvaga trafiksäkerhetssituationen i framtiden.

Polisen känner till att allt fler unga misstänks för trafikbrott och detta fortsätter troligen även framöver om förslaget till ändring av körkortslagen som är under beredning godkänns och åldersgränsen för B-körkortet sänks. I framtiden skulle alltså alla 17-åringar kunna få B-körkort med vårdnadshavarens samtycke.

När antalet 17–19-åringar som misstänks för trafikbrott ställs i relation till antalet gällande körkort med körrätt i kategori B har nivån på trafikbrottsligheten bland unga varit relativt stabil åren 2020–2021, dvs. i praktiken under coronapandemin, i genomsnitt cirka 15 brottsmisstänkta per tusen körkort. Motsvarande siffra bland 17-åringar har varit 30, bland 18-åringar cirka 15 och bland 19-åringar ungefär tio, dvs. bland 17-åringar har antalet varit 2–3 gånger större än i något äldre åldersklasser. Ungefär 11 000 17-åringar har haft dessa körkort under de två senaste åren och av 18–19-åringarna 30–40 000 per åldersklass.

European Transport Safety Council (ETSC) publicerade hösten 2021 PIN-rapporten som granskar trafiksäkerhetssituationen bland 15–30-åringar i Europa. I rapporten konstateras att riskerna beträffande unga förare beror på oerfarenhet, omognad och på en ålders- och könsrelaterad livsstil. I rapporten rekommenderas bland annat att körkortsåldern inte bör sänkas, eftersom data visar att risken för att hamna i en olycka med dödlig utgång ökar för unga personer, särskilt unga under 18 år, som börjar köra självständigt och utan begränsningar.

Under åren 2016–2020 var trafikolyckor den näst vanligaste (22 procent) dödsorsaken efter självmord bland 15–19-åringar (28 procent). Det är ändå viktigt att komma ihåg att det är inget nytt fenomen att unga förare är överrepresenterade i olycks- och brottsstatistiken som gäller vägtrafiken.

Trafikolyckor beror ofta på attityder som kan påverka en enskild människas beteende mer än kunskap. Polisen strävar efter att påverka unga förares trafiksäkerhet bland annat genom kontinuerlig och långsiktig övervakning, kommunikation och utbildning. Den som rör sig i trafiken måste känna till reglerna som gäller i trafiken, kunna köra och hantera fordon samt kunna bedöma riskerna och handlingssätten i trafiken både ur egen och andras synvinkel.

Fenomen och risker i anslutning till körhälsa kräver åtgärder av polisen

Trafiksäkerheten påverkas också av vad som händer i individens liv utanför trafiken. Till exempel personens problem med livshanteringen och hälsan eller personlighetsdragen återspeglas också i trafiken. Utslagning, socialt illabefinnande och multiproblem hör enligt redogörelsen för den inre säkerheten alltjämt till de största hoten mot Finlands inre säkerhet.

Utslagning syns också i trafiken som fenomen i anslutning till körhälsan. Riskfaktorer i anslutning till körhälsan, till exempel risker som gäller förarens sinnestillstånd och medicinering, är mycket vanliga i trafikolyckor med dödlig utgång. Mental- och missbrukarvårdsarbetet är nära förknippat med trafiksäkerheten. I framtiden måste vi arbeta allt intensivare för att förhindra utslagningstrenden och hjälpa människor att få vård. Polisen kommer att satsa allt mer på körhälsofrågor och strävar efter att påverka dessa med sitt eget trafikövervaknings- och trafiksäkerhetsarbete. Det är viktigt att polisen vid sidan om det normala polisarbetet identifierar till exempel körrättsinnehavare som har mentalvårdsproblem eller ett drogberoende. Beträffande dessa finns det skäl att misstänka att de på grund av sitt hälsotillstånd inte längre tryggt kan köra ett fordon.

Alkohol, droger och berusningsframkallande läkemedel hör till de största riskfaktorerna i trafikolyckor med dödlig utgång och även i övrigt i trafiken. Drogkontroll är en viktig del av trafikövervakningen, men det finns inte alltid tillräckligt med tid för detta. Brådskande uppdrag för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet slukar mycket resurser – trots att trafikövervakningen och -säkerheten hör till både trafikpolisens och övervaknings- och larmverksamhetens centrala grundläggande uppgifter.

Ett tufft mål för de kommande åren

Till den ovannämnda nollvisionen hör trafiksäkerhetsstrategin som nu bereds på nationell nivå i tväradministrativt samarbete med intressentgrupper samt statsrådets principbeslut som gäller denna strategi. Målet med strategin är att förbättra trafiksäkerheten beträffande alla transportsätt.

Trafiken är säkrare än någonsin, särskilt i tätortsområden. Att nå det ovannämnda halveringsmålet är en relativt krävande uppgift som bland annat kräver insatser av polisen och även av trafikanterna. Trafiksäkerheten berör hela samhället: ingen ska behöva känna sig otrygg i trafiken, oavsett transportsätt.

Mika Sutela
Informationsanalytiker, JD, docent
Polisstyrelsen
Twitter @SutelaMika