De finländska förarna kör i genomsnitt mer fortkörning, trötta och med mobilen i handen.
Polisöverinspektör Pasi Rissanen och analytiker Mika Sutela skriver i en blogg att den omfattande internationella ESRA-undersökningen (E-Survey of Road Users' Attitudes) inte ger en positiv bild av finländarnas attityder till sin egen och andras säkerhet i trafiken.
Tre av fyra finländska förare uppgav att de hade kört för fort minst en gång. Detta är långt över genomsnittet för de länder som deltog i undersökningen. Situationshastigheten uppges också ha varit för hög oftare än genomsnittet. Till de finländska förarnas svagheter hör förutom hastigheten även mobiltelefon och trötthet. Nästan hälften (46 %) av de finländska förarna hade under de senaste 30 dagarna före besvarandet talat i mobilen med den i handen. En förare som trött kämpar på bakom ratten tar sig fram med nedsatt funktionsförmåga. Under den månad som föregick enkäten uppgav sig nästan var tredje finländare ha kört så trött att det varit svårt att hålla ögonen öppna.
Att köra trött verkar enligt enkäten vara ganska vanligt, och frågor som uppstår är om det ens betraktas som allmänt förkastligt, om man förstår att det är förbjudet i lag och om man inte heller förstår att trötthet ökar risken för olyckor. Att köra trött kan i sig försämra förarens uppmärksamhet och reaktionsförmåga.
Vid sidan av berusning har fortkörning varit en av de typiska enskilda riskfaktorerna vid trafikolyckor som undersökts av undersökningskommissionerna för trafikolyckor och som orsakats av berusade förare. Fortkörning leder till att man förlorar kontrollen över fordonet och till allvarligare kollisioner.
Körning under påverkan av alkohol och droger är en betydande riskfaktor för trafikolyckor. Att köra berusad påverkar förarens uppmärksamhet samt reaktions- och beslutsförmåga.
Trafikkultur och attityder i centrum för förändringar i trafiksäkerheten
Enligt preliminära uppgifter omkom 173 personer i vägtrafiken i Finland år 2023. År 2008 omkom fortfarande över trehundra personer i vägtrafiken. Betraktat enligt vägtrafikantgrupp har det dock under de senaste 20 åren inte skett några betydande förändringar i antalet omkomna i trafiken. Andelen omkomna i person- och paketbilar av alla dödsfall i vägtrafiken har legat stabilt kring 60 procent. Dödsfallen bland oskyddade trafikanter, dvs. fotgängare och cyklister, har utgjort omkring en femtedel av alla dödsfall i trafiken.
Statistiken väcker frågor om varför den relativa andelen omkomna i person- och paketbilar inte sjunker snabbare än de andra? Finns det, trots all positiv utveckling kring vägtrafikantgrupper, varje år en viss andel människor som har bråttom att dö och som är trötta på livet?
När det gäller dödligheten bland vägtrafikantgrupper verkar det vara viktigt att satsa särskilt på trafikanter som färdas med bil och oskyddade trafikanter om vi vill åstadkomma en betydande minskning av antalet omkomna i trafiken. Vägtrafikolyckor kan förebyggas bl.a. genom trafikövervakning, planering och genomförande av infrastruktur som ökar säkerheten, hastighetsbegränsningar, utbildning samt upplysning, men det viktigaste förebyggandet av trafikolyckor står väganvändarna själva för. Olika åtgärder måste vidtas för att förbättra trafikkulturen och attityderna på vägarna i Finland när det gäller att främja trafiksäkerheten.
