Ett brott som borde förändra världen

Nyheter om mordet på den 16-åriga pojken i Forsby i början av december har blivit färre. Livet går vidare, och nya nyheter om coronaviruset och dagspolitiken styr vår vardag framåt.

Nyheterna fokuserade på att konstatera vad som har hänt, korta förklaringar och framför allt förvåning över hur sådant har kunnat hända. Nyheterna fokuserade också på det statistiska perspektivet att ungdomsbrottsligheten fortfarande är sällsynt enligt statistiken, om än tydligt växande. Ett allt mindre antal ungdomar mår allt sämre.

Det är klart att saker och ting ska kunna granskas via statistiken. Det är också klart att människans sinne vill söka förklaringar till oförklarliga saker exempelvis i statistiken.

Det är väldigt lätt att tro att allt ont händer någon annanstans, för andra människor, i en annan värld. Att mäta ungdomsbrottslighet med siffror är ett lätt sätt att skapa distans, men det berättar oss aldrig hur omfattande effekterna av ett enda mord i statistiken är på en mycket stor grupp människor i samhället. Det berättar sällan heller att ett offer för ungdomsbrottslighet ofta är ett annat barn eller en ung människa.

Det här mordet har i verkligheten inte försvunnit någonstans.

Betydelse för samhället

Förutom att det här mordet är ett extremt allvarligt brott och en stor tragedi för de närstående, har det även betydelse för samhället. Mer än någonsin bör man nu uppmärksamma att händelserna har en bakgrund där de åtgärder som vidtagits och den hjälp och omsorg som erbjudits inte har varit tillräckliga för att skydda barnet.

Jag själv följer fallet noga som chef för de poliser som tar hand om utredningen. Detta brott mot liv har rört även oss myndigheter i stor utsträckning. Ingen av poliserna som behandlar det här brottet kommer någonsin att glömma det. Samhället bör inte heller göra det för att nästa motsvarande fall ska verkligen kunna förhindras.

Vad bör då göras, när det också är klart att allt ont i världen inte kan förhindras?

Syftet med barnskyddet och alla som arbetar med barn och ungdomar är att skydda barn och ungdomar. För närvarande lyckas detta inte fullständigt.

Personalen inom barnskyddet har upprepade gånger lyft fram sin egen situation och hur både deras medel och resurser är otillräckliga. Många som jobbar inom barnskyddet är engagerade till sitt arbete med hela hjärtat, samtidigt som de känner en stor otillräcklighet när de inte kan göra tillräckligt.

För oss inom polisen syns otillräckligheten att stöda och ta hand om barn och ungdomar i otillräckliga och ineffektiva åtgärder, och polisen är den sista bastionen som är inblandad – när något allvarligt redan har hänt.

Barn kan inte skyddas i tillräcklig mån

Bara i Helsingfors utfärdas ungefär 800–900 efterlysningar på grund av att en ung person som omhändertagits av barnskyddet inte återkommer till sitt placeringsställe vid överenskommen tidpunkt. Inom ramen för den nuvarande lagstiftningen har man bara begränsade möjligheter att ingripa i rörelsefriheten av barn och ungdomar inom barnskyddet, och många kan komma och gå precis som de vill. Det finns för få platser för särskild omsorg och kön till dem är flera månader lång.

Detta är ett stort och faktiskt problem, eftersom dessa barn och ungdomar blir brottsoffer och även själva begår brott. Det är därför inte möjligt att skydda dessa barn i tillräcklig utsträckning, även om det borde göras.

Ett faktum är också att det oftast är bara dessa ungdomars oroliga närstående som letar efter dem – utan stöd av myndigheterna. Det borde inte heller vara så i vårt samhälle.

Dessa saker ska inte tonas ned. Vi behöver inte ingjuta rädsla, men vi bör inte heller tiga om hur läget ser ut. Polisen har en skyldighet att berätta, och den stora allmänheten har rätt att få veta. De som tror att detta sker i en annan värld har rätt att få veta.

Barn och ungdomar ska stödas i förebyggande syfte. Tillräckligt med rätt typ av stöd ska vara tillgängligt i rätt tidpunkt. Också polisen har bra förebyggande verksamhet och aktivitet bland ungdomar. Men det går inte att hindra allt med mjuka metoder utan alla myndigheter behöver ständigt ta mycket effektivare grepp.

Ibland fungerar lösningar som kan verka hårda mycket bättre för att en ung människas liv ska få en ny riktning. När ärendet kommer till brottsutredningen har något mycket olyckligt redan hänt och då är det nog för sent. Och sedan när det talas om ett brottsspiral, då är det allvar, och då kan man inte längre tala om symptom i detta sammanhang.

Jag följer situationen med oro. Det verkar som om barns och ungdomars välbefinnande av någon anledning är något som ingen verkar ta itu med på en nivå som skulle medföra rätta förändringar. Om något ibland görs är lösningen en ny arbetsgrupp eller en utredning som praktiskt taget inte förändrar någonting.

Det slösas alldeles för mycket tid till arbete som inte förändrar världen. Nu behövs nödvändiga lagändringar, effektiva och tillräckliga åtgärder, tillräckligt med yrkesskickligt personal. Åtgärder som faktiskt hjälper barn och ungdomar som finns på riktigt.

Alla som tar hand om ärenden av barn och unga ska bära sitt ansvar. Alla ungdomar som behöver stöd omfattas inte av barnskyddet, och ansvaret ligger på samma sätt till exempel på skolorna.

Detta är säkert ett av problemen. När det finns många aktörer, kan det hända att ingen gör tillräckligt. Eftersom jag har varit med i flera samarbetsnätverk vet jag att ju högre nivå, desto mer blir samarbetet bara vackra ord och trevliga möten som egentligen inte har någon större effekt.

Det här får inte ske på nytt

Samhället måste göra mer för att se till att detta aldrig ska ske på nytt. Vi ska ta hand om barn och ungdomar, vi ska vidta åtgärder för att skydda barn, vi ska ge tillräckligt med vård och stöd, vi ska söka dem om de har försvunnit, vi ska ha gränser och ingripa om oro uppstår och så vidare.

Ansvaret ligger på samhället som har som uppgift att tillhandahålla tillräckligt med verktyg och resurser. Samtidigt vilar ansvaret också på varje enskild anställd som möter just den enskilda unga personen som just i det ögonblicket behöver antingen bättre stöd eller effektivare ingripande. Statistiken bildas av enskilda fall.

Mordet i Forsby kommer aldrig att försvinna och aldrig att glömmas bort: det gör inte de som även efter nyheterna fortsätter att leva med det på olika sätt som offer för detta brott eller de som i sitt arbete nu hanterar mordet och ska göra det på olika håll. Inte heller de bör glömma bort mordet som har ansvaret för att förändringar kommer att ske. Därför bör inte heller du glömma bort det här mordet.

Jonna Turunen
kriminalöverinspektör
Polisinrättningen i Helsingfors