Polisen använder vapen i Finland med eftertanke och sällan

Finska polisen använder sällan skjutvapen. Även om enskilda situationer med användning av maktmedel ibland får stor uppmärksamhet, är det viktigt att granska polisens användning av vapen genom statistik och förändringar i omvärlden, inte enbart utifrån rubriker.

Polisens användning av vapen är i Finland fortfarande liten i internationell jämförelse

I Finland blir polisen i tjänsteuppdrag tvungen att skjuta i genomsnitt cirka 20–30 gånger per år. I siffran ingår situationer där syftet med riktade skott, inklusive varningsskott, har varit att stoppa farlig verksamhet. 

Det är alltså inte enbart fråga om situationer med användning av maktmedel där någon har skadats eller avlidit till följd av polisens användning av skjutvapen. På lång sikt har antalet varit stabilt och den vapenanvändning som leder till ett skott har inte ökat nämnvärt.

Också hot med skjutvapen och varning om användning av skjutvapen inräknas i polisens användning av vapen. Dessa situationer har ökat avsevärt under de senaste åren.

Polisens användning av skjutvapen är ytterst sällsynt i förhållande till polisens cirka en miljon larmuppdrag per år. Även i en internationell jämförelse är Finlands siffror exceptionellt låga. Detta beror bland annat på en högkvalitativ utbildning av polisen. För polisen är användning av skjutvapen en sista utväg och polisen strävar naturligtvis efter att undvika det ända in i det sista. Polisen kan årligen lösa många potentiella situationer där skjutvapen kunde ha använts med mindre farliga maktmedelsredskap, såsom elchockvapen. Dessa använder polisen ungefär 500 gånger om året.

Det är viktigt att förstå att enbart det att polisen tar fram ett skjutvapen eller sätter det i aktionsberedskap inte juridiskt sett är användning av skjutvapen. Det är fråga om beredskap för användning av maktmedel enligt 2:18 § i Polislagen, inte om användning av maktmedel.

Omvärlden har förändrats

Polisens omvärld har förändrats klart under de senaste åren. Antalet fall av våldsamt motstånd mot en tjänsteman har ökat: år 2014 var antalet fall 1 559, men fram till år 2024 hade antalet ökat till 2040. Under januari–augusti i år har ökningen varit över 10 procent jämfört med året innan.

Dessutom ställs polisen allt oftare inför situationer där självdestruktivitet eller psykiska störningar är inblandade. År 2015 var antalet sådana uppdrag 11 619, år 2024 redan 18 443.

Ett oroväckande fenomen är spridningen av syntetiska droger, särskilt alfa-PVP. I dessa situationer kan personen uppföra sig oförutsägbart, våldsamt och vara nästan immun mot lindrigare användning av våld, vilket ökar behovet av effektivare beredskap.

Polisen har reagerat på förändringen i omvärlden

Under de senaste 15 åren har hot om och varningar om polisens användning av skjutvapen ökat. Enligt polisens bedömning handlar det här inte bara om att statistikföringen har utvecklats, utan det ökade antalet fall beror på många saker. Polisen möter allt fler kniv- och skjutvapen i sina uppdrag. En del av vapnen avslöjas i efterhand som kopior som påminner om äkta vapen, såsom airsoftvapen, men under en pågående situation är detta ofta omöjligt att veta att det är fråga om en kopia.

Under de senaste åren har polisen också satsat på personalens skyddsutrustning och maktmedelsredskap så att de motsvarar kraven i den förändrade omvärlden. Detta syns bland annat genom att polisen allt oftare utöver den traditionella pistolen har tillgång till beväpning som stöder verksamheten, dvs. maskinpistoler eller gevär. De är till och med säkrare än en pistol för de personer som vapnet riktas mot och utomstående, eftersom de kan användas på ett säkrare och mer exakt sätt.

Polisen har också aktiverat sig inom statistikföring av användningen av maktmedel så att den blivit mer systematisk än tidigare. Detta syns i fråga om användningen av flera maktmedel som en ökning i statistiken, även om den faktiska användningen inte har förändrats nämnvärt.

Användning av vapen är alltid en sista utväg och är förknippad med en hög tröskel

Riksåklagarens byrå undersöker varje fall som lett till att en person har skadats då ett vapen riktats mot personen. Användning av vapen är aldrig en rutinåtgärd. Skjutandet kan leda till rättsprocesser och bli en traumatisk upplevelse också för en enskild polis.

Användning av våld är aldrig ofarligt, vare sig det gäller fysisk kontroll eller användning av skjutvapen. Därför är det viktigt att betona att den person mot vilken maktmedel måste riktas nästan alltid har haft möjlighet att avstå från våldsam eller farlig verksamhet innan polisen använder maktmedel.

Diskussionen om polisens användning av maktmedel förtjänar en statistisk och saklig granskning. Vi kan inte blunda för de risker som polisen står inför i sitt arbete. Vi får inte heller skapa en felaktig bild av polisens vardag, där man allt oftare måste vara beredd på allt.