Polisen oroar sig för rån utförda av unga – de misstänkta har ofta rymt från en barnskyddsanstalt

Rån bland minderåriga är en av de brottstyper som sysselsätter Helsingforspolisens ungdomsgrupp mest. Förundersökningens svårighetsgrad beror till exempel på att det i de flesta fall finns flera misstänkta. När det gäller minderåriga är dessutom tröskeln för användning av tvångsmedel högre än för myndiga personer, varför det inte nödvändigtvis är möjligt att säkra en förundersökning genom att anhålla eller fängsla dem på samma sätt som när det gäller myndiga personer.

Rån är ett allvarligt brott. Kännetecknen för rån uppfylls när den misstänkte använder våld eller hot om våld och samtidigt stjäl egendom från offret. 

Ett rån i grundformen kan ge fängelse från fyra månader till sex år. Grovt kan rånet till exempel bli genom allvarliga skador som offret orsakats, ett brutalt gärningssätt eller användning av eggvapen. Straffintervallet för grov gärning är fängelse från två år till tio år.

Offren när ungdomar rånar är vanligen andra minderåriga. Ungdomar rånar sina jämnåriga på bland annat kontanta medel, olika kläder och accessoarer, telefoner, hörlurar och annan egendom som lätt kan tas. Ibland kan misstänkta komma överens med offren om att handla med varor eller narkotika på nätet eller i sociala medier, för att sedan stjäla varorna eller pengarna vid försäljningstillfället.

Det är typiskt för ungdomar att begå rån i grupp, medan myndiga brukar utföra rån ensamma. Ungdomar som rånar i grupp förenas till exempel av språk- eller kulturbakgrund, barnhemsbakgrund eller bostadsområde. Den misstänkte är nästan alltid en pojke.

En stor del av ungdomarna som begår rån är mellan 15 och 17 år gamla. I vissa sällsynta fall kan den misstänkte vara till och med under 12 år. 

– Ibland använder sig ungdomar av fysiskt våld för att råna, men det vanliga är att bara hota. Ofta blir gärningen grov av det faktum att man använder ett eggvapen som hot. Så är det i ungefär en femtedel av alla rån, säger kriminalkommissarie Marko Forss från Helsingforspolisens ungdomsgrupp.

Vid utredning av rån börjar det vara vanligt att målsäganden, vittnet eller den medmisstänkte inte vill berätta om saken. Vanligtvis beror det på en rädsla för hämnd eller för att få ett rykte som tjallare. 

– En persons skyldighet att rapportera är olika beroende på ställning. Medan den misstänkte får tiga under hela förundersökningen och målsäganden endast berätta vad hen vill, måste vittnet sanningsenligt redogöra för alla uppgifter som är kända om brottsmisstanken, konstaterar Forss.

Antalet rån varierar från år till år

Bild 1. Rånbrottsligheten bland minderåriga syns särskilt i de stora polisinrättningarnas områden.

PoI polisens statistik varierar antalet rån utförda av minderåriga mycket från år till år. Variationen beror för det första på att nya åldersgrupper växer till en ålder där brottsligheten ökar. För det andra går en åldersklass varje år över till statistiken över myndiga personer. 

65 anmälningar om rån har registrerats för Helsingfors polisinrättnings ungdomsgrupp under januari–april 2022. I ovanstående statistik (Bild 1) är siffran dock endast 48 fall. Orsaken till skillnaden är att i polisens statistik syns minderårighet endast om en minderårig misstänkt har antecknats i brottsanmälan.

– Brottsanmälningar har registrerats uttryckligen för ungdomsgruppen, eftersom man av uppgifterna i brottsanmälan kan dra slutsatsen att de misstänkta sannolikt är minderåriga, säger kriminalkommissarie Marko Forss.

Antalet rån har ökat i Helsingforsregionen under våren. Polisen har i maj registrerat nästan 20 brottsanmälningar som inte framgår av statistikbilden ovan.

Polisens statistik kompliceras av att siffrorna i statistiken ökar när flera misstänkta har antecknats i ett fall. Om polisen registrerar fyra misstänkta i en brottsanmälan, ökar också antalet i statistiken med fyra. 

Till exempel berodde den senaste toppen av grova rån utförda av personer under 15 år delvis på att separata grova rån hade antecknats för båda målsägandena som benämningar i brottsanmälan. Det fanns nästan 10 misstänkta i rånet. Det var alltså fråga om en brottsanmälan, som dock ökade antalet i statistiken med 20. 

I Finland uppklaras i allmänhet årligen omkring hälften av alla rån. För närvarande finns åtminstone en misstänkt registrerad i cirka två tredjedelar av ungdomsgruppens brottsanmälningar, vilket gör att situationen till den delen är relativt bra. 

Rån utförda av minderåriga har ingen direkt koppling till gatugängen

De minderåriga som misstänks för rån har ofta rymt, dvs. de har lämnat barnskyddsanstalten utan tillstånd eller inte återvänt dit. Till exempel bokfördes 2021 enbart i Helsingfors 600 framställningar om handräckning på grund av att ett barn hade rymt.

– Förrförra året var siffran cirka 800, men även om siffran går nedåt är den fortfarande alldeles för hög och märks i polisens verksamhet, säger kriminalkommissarie Marko Forss.

Barnskyddslagen innehåller till exempel begränsningar av rörelsefriheten och ett avsnitt om ordnande av särskild omsorg. Begränsning av rörelsefriheten fungerar inte ur polisens synvinkel, eftersom barnet kan rymma om och om igen om inte begränsningsåtgärderna skärps. 

Från perioder med särskild omsorg rymmer ungdomar mer sällan, men att komma in i på dessa platser går långsamt och innebär vanligen köande i flera månader.

– Barnskyddets resurser och medel för att ta itu med barn som rymmer, drogmissbruk eller beteende som skadar hälsan visar sig delvis ineffektiva i vår riktning. Samarbetet med de sociala myndigheterna fungerar för övrigt bra. Tyvärr måste en del av barnen häktas på grund av deras brottsspiral, eftersom barnet inte har haft möjlighet att få en plats med särskild omsorg. I till exempel Estland kan en domstol i stället för att häkta ett barn förordna det till ett skolhem, då man vanligen kan undvika häktning, säger kriminalkommissarie Marko Forss.

Polisen kan med hjälp av tvångsmedel ingripa i ungas rymningar, drogbruk och eventuella brottsspiraler. Dessa är vanligtvis kortsiktiga medel, och det främsta målet måste alltid vara att förebygga brott. 

Socialmyndigheten och olika intressenter har till uppgift att erbjuda långsiktigt stöd, även om polisens förebyggande verksamhet också kan bedriva långvarig verksamhet för att stöda den unga. Till exempel har Aseman Lapset ry haft ett nära samarbete med Helsingfors polisinrättning.

Polisen kan meddela en ung person reseförbud. Domstolen beslutar om ett förstärkt reseförbud och om det sista alternativet, dvs. häktning.

– Man kan ännu särskilt framhålla, att det inte är fråga om straff, utan med tvångsmedel söker man säkra utredningen av brottet eller bryta brottsspiralen. I det avseendet jämställs de med begränsningsåtgärder enligt barnskyddslagen i samband med att brottsspiralen bryts, konstaterar Marko Forss.

I båda formerna av reseförbud kan det föreskrivas olika begränsningar för barnet. Ett förstärkt reseförbud skiljer sig från grundformen av reseförbud så att barnets position övervakas med en elektronisk fotboja. 

Det är möjligt att i båda formerna av reseförbud föreskriva att barnet måste hålla sig borta från ett visst område. Dessutom kan barnet åläggas skyldighet att stanna i bostaden hemma eller på barnskyddsanstalten till exempel mellan klockan 18 och 06. Dessutom kan anmälningsplikt på polisstationen fastställas och förbud att ha kontakt med personer som har samband med ett brott. Om barnet bryter mot förbuden, kan barnet anhållas och häktas.

Den ovan beskrivna strategin för reseförbud har ur polisens synvinkel i flera fall visat sig vara ett effektivt sätt att få en minderårig att lugna sig och hållas kvar på barnskyddsanstalten.

Ungdomsgruppen och gruppen för förebyggande verksamhet samarbetar

Helsingforspolisens ungdomsgrupp och gruppen för förebyggande verksamhet (ennalta estävä toiminto EET) hjälper varandra att reda ut de ungas angelägenheter. Målet är att bättre ta itu med brottsligheten mellan minderåriga.

– Minderåriga ungdomar som misstänks för brott, men även offer för brott, tas emot som klienter hos det multiprofessionella Ankarteamet. Målet för de socialarbetare som arbetar i teamet, den psykiatriska sjukskötaren och polisen är att hitta lösningar för att bryta brottsspiralen och hitta den hjälp som behövs i samarbete med den unga personen och hans familj. Myndigheterna samarbetar också nära med aktörer inom den tredje sektorn. Samarbetet kan effektivt bidra till att minska de brott som begås av unga, berättar kommissarie Katja Nissinen om den förebyggande verksamheten.

Patruller inom den förebyggande verksamheten går in bland ungdomar på platser där ungdomar tillbringar mycket tid och där även rån har begåtts. Ofta utspelar sig rånen under kvällstid på kollektivtrafikstationer och i köpcentra. Rån sker ändå runt om i Helsingfors, och polisen övervakar de ungas situation samtidigt som den allmänna ordningen och säkerheten i staden upprätthålls.

En del av EET-poliserna arbetar på sociala medier och har så kallade tjänsteprofiler. Förutom i staden är det viktigt att polisen är närvarande i kanaler där ungdomar tillbringar mycket av sin fritid. Polisen kommunicerar till exempel bland minderåriga på sociala medier om aktuella brottsfenomen och följderna av brott.