Polisstyrelsen har den 16 december 2022 avgjort ett laglighetsövervakningsärende på eget initiativ som gällde händelserna under den demonstration som Elokapinarörelsen ordnade utanför statsrådsborgen den 8 oktober 2021.
Enligt avgörandet fanns det ingenting att anmärka på i polisens handlande med undantag av kommunikationen som inte till alla delar motsvarade de anvisningar som utfärdats om polisens kommunikation.
Med anledning av den rikliga uppmärksamhet i medierna och kritik som demonstrationen och polisens åtgärder väckt, inledde Polisstyrelsen en utredning för att ta reda på om polisens åtgärder varit ändamålsenliga.
I avgörandet bedömdes förfarandet vid polisinrättningen i Helsingfors beträffande tre sakkomplex. I avgörandet bedömdes om det fanns ändamålsenliga grunder för att avbryta och avsluta demonstrationen och för att gripa demonstranter samt om kommunikationen var ändamålsenlig.
Det var inte lagstridigt att avsluta demonstrationen
I fråga om beslutet att avsluta demonstrationen ansåg Polisstyrelsen att polisen haft förutsättningar enligt lagen om sammankomster att avsluta demonstrationen alldeles intill statsrådsborgens huvudingångar, eftersom demonstranternas handlande i väsentlig grad stridit mot lagen och andra lindrigare åtgärder hade visat sig vara otillräckliga i situationen.
Enligt utredningen hade demonstrationens arrangörer försummat sina skyldigheter enligt lagen om sammankomster och demonstranterna hade inte följt de order som polisen gett med stöd av lagen.
Polisstyrelsen ansåg att polisens handlande varit rimligt och att polisen hade försökt samarbeta med demonstranterna genom att ge dem tillräckligt med tid att reagera på polisens anvisningar och order.
Demonstrationen fick pågå på en annan plats i närheten av statsrådet och polisen tryggade fortfarande församlingsfriheten. Polisstyrelsen ansåg att polisen handlat på ett ändamålsenligt sätt i den utmanande situationen och beaktat både demonstranternas och de utomståendes rättigheter och säkerhet.
Gripandena grundade sig på informationen vid tidpunkten för händelsen
Beträffande gripandena ansåg Polisstyrelsen att besluten hade grundat sig på de uppgifter som polisen hade tillgång till vid tidpunkten för händelsen. Polisstyrelsen ansåg inte att det fanns någon anledning att misstänka att undersökningsledaren hade överskridit sin prövningsrätt vid bedömningen av de brottsbenämningar som tillämpades och som gripandet grundade sig på.
Undersökningsledaren hade rådfrågat åklagaren om valet av brottsbenämning även om det fanns vissa flertydiga element beträffande uppfyllandet av rekvisitet för grovt brott mot offentlig frid.
I sitt avgörande betonade Polisstyrelsen ändå generellt att särskilt i situationer där den valda brottsbenämningen påverkar i vilken omfattning tvångsmedel kan användas, måste polisen noggrant säkerställa att fallet inte undersöks med en onödigt sträng brottsbenämning. Polisstyrelsen fäste dessutom allmänt uppmärksamhet vid den person- och fallspecifika bedömningen av grunderna för gripandet.
Bristerna i kommunikationen har identifierats
Beträffande kommunikationen ansåg Polisstyrelsen att kommunikationen vid polisinrättningen i Helsingfors vid tidpunkten för händelsen inte till alla delar motsvarade de anvisningar som polisen gett angående kommunikation. Bristerna har identifierats vid polisinrättningen och åtgärder har vidtagits efteråt.
Polisstyrelsen konstaterade att det i all kommunikation, och särskilt i sammanhang av omfattande offentligt intresse, är viktigt att med alla till buds stående medel säkerställa att informationen är riktig.
Polisstyrelsen ansåg det vara tillräckligt att underrätta polisinrättningen i Helsingfors om sin uppfattning om villkoren för gripande och kommunikationen..
