Rattfylleribrott – en gammal typ av brott med nya uttryck

Rattfylleri kriminaliserades i Finland hundra år sedan, men fenomenet har förändrats på ett sätt som man sällan tänker på. Det handlar inte längre om en typ av brott utan två – och de förekommer i två olika världar.

Rattfylleri är ett hundra år gammalt kriminalpolitiskt problem. Rattfylleri kriminaliserades i Finland 1926 och är fortfarande ett standardtema inom trafiksäkerhet. Fenomenet har dock förändrats betydligt. Rattfylleribrott är inte längre likadana som förut. De har splittrats i två och omfattar två olika brottstyper enligt gärningssätt, och dessa har olika gärningspersoner, logik och geografisk spridning.

Alkohol- och narkotikarattfyllerier  – två olika brottsfenomen

Nuförtiden utgörs över 55 procent av rattfyllerier av narkotikarattfyllerier av normal grad. Ännu i början av 2010-talet utgjorde alkohol 83 procent av alla rattfyllerier – nu utgör alkohol bara cirka 57 procent av rattfyllerierna. Tillsammans utgör rattfyllerifall med narkotika och blandbruk redan en större andel än alkoholrattfyllerierna.

I grova rattfyllerier är läget dock nästan oförändrat: nästan 90 procent av fallen är förknippade med alkohol. Det handlar om ett traditionellt, strukturellt fenomen – långvarigt alkoholmissbruk, kraftigt berusningstillstånd. Enligt uppgifter från forskning påverkar inte ens konjunkturförändringar antalet grova rattfyllerier, eftersom ett starkt beroende ligger bakom dem.

Landsbygd och stad, januari och juli

Dessa två typer av rattfylleribrott fördelas inte bara enligt olika substanser utan också enligt olika områden. Alkoholrattfyllerier är vanligare på landsbygden och i tätbebyggda kommuner. På landsbygden används alkohol inom en annan kulturell ram, och i glesbygder är bilar i praktiken ett nödvändigt fordon – ibland också när man inte ska köra. Avloppsvattenundersökningar som Institutet för hälsa och välfärd gjort bekräftar att narkotika används betydligt mer i de stora städerna i södra Finland, och narkotikarattfyllerierna är på motsvarande sätt koncentrerade till städerna. Tills vidare har användningen av kokain i större grad fokuserats till huvudstadsregionen, men den har ökat även i andra städer runtom i Finland.

Skillnaderna kan även ses med tanke på tid. Säsongsvariationen är välbekant vad gäller alkoholrattfyllerier: juni–juli framhävs. Däremot inträffar den största toppen för narkotikarattfyllerier i januari – med en helt annan logik.

Enligt den senaste statistiken över trafikfyllerier som utarbetats av Centralkriminalpolisens kriminaltekniska laboratorium gav tester positiva resultat för alkohol samt narkotika och läkemedel främst i Sydöstra Finland, Lappland och Tavastland. I bägge grupperna utgjorde män en andel på cirka 87 procent.

Förändringar kopplade till narkotika försvårar identifiering

Narkotikans mångfald inom trafiken har snabbt blivit större. Amfetamin är fortfarande det vanligaste enstaka fyndet, men i de misstänktas blod hittade man under året innan i genomsnitt tre olika substanser. Benzodiazepiner var den vanligaste substansgruppen inom trafikfylleriundersökningar, även om de sällan tas upp i den offentliga debatten. De hämmar reaktions- och koordinationsförmågan – påverkningarna i trafiken är konkreta.

Alfa-PVP är ett nytt hot. Alfa-PVP är en stark stimulantia som inte medför ett synligt intryck av att vara berusad, utan snarare oförutsebart beteende och en högre tendens att ta risker. Däremot håller kokain på etablera sig från att ha varit ett marginellt fenomen. Enligt Centralkriminalpolisen har kokainanvändning blivit vanligare i synnerhet bland personer inom arbetslivet som har förmåga att betala för det, vilket betyder att den traditionella föreställningen om berusade förare inte längre stämmer.

Förändringen i rattfyllerier kan delvis förklaras av en mer omfattande kulturell övergång. Förändringen har beskrivits av Tullens bevakningsdirektör Hannu Sinkkonen som sagt att den finska alkohol- och narkotikakulturen håller på att ”försvenskas” – man dricker inte längre alkohol för att bli berusad i så stor grad som tidigare, och i stället används cannabis och kokain. Förändringen avspeglas direkt i statistiken över rattfyllerier.

Den traditionella bilden – en berusad man på en liten väg på landsbygden – stämmer fortfarande i en del av fallen. Vid sidan av detta har det dock uppkommit en urbaniserad mångfaldig värld av narkotika som såväl polisen som medborgare har svårare att identifiera. Denna splittring förklarar också varför enkla lösningar, såsom en striktare promillegräns eller en ökning av antalet blåstest, inte längre räcker i sig.

Berusningsmedel hör inte till trafiken – och varför skulle de?

Den ökade användningen av narkotika syns allt mer i vardagen för trafikpoliser. Vanligen ökar stimulantia aggressivitet och risktagning. Inverkan på det centrala nervsystemet framhävs när de används tillsammans med narkotika som hämmar det centrala nervsystemet (t.ex. cannabis) och med lugnande läkemedel. Vanligen är även straffbart bruk av narkotika och förande av fortskaffningsmedel utan behörighet, dvs. körning utan körkort, kopplade till misstankar om rattfylleri.

Övervakning av berusningsmedel i trafiken förutsätter att polisen kan identifiera en profil för personer som kör under påverkan som är mer omfattande än tidigare. Det här är dock inte en ny fråga för polisen och uppmärksamhet har ägnats åt det. Det kan i stora drag konstateras till exempel att en förare som använder Alfa-PVP och kör ett motorfordon vanligen är en man i en omfattande åldersgrupp som har en låg samhällelig ställning och utbildningsnivå, inte har körrätt samt kör på ett aggressivt sätt och tar risker när han kör. En person som kör ett motorfordon och använder kokain kan i sin tur avvika mycket från föraren ovan. Hen kan ha en hög utbildningsnivå och hög samhällelig ställning. Vanligen är också bilen nyare. 

I Finland gäller en nolltolerans för narkotika i trafiken. Med tanke på trafiksäkerhet är det en bra sak. I Finland har man funderat på om man även i Finland, på samma sätt som i Norge och Danmark, ska ta i bruk egna gränsvärden för narkotika, precis som man redan har för alkohol. Polisstyrelsen och Institutet för hälsa och välfärd utreder frågan. Preliminärt kan det åtminstone konstateras att det i Finland vad gäller narkotikarattfyllerier är fråga om blandbruk i merparten av fallen, vilket gör att gränsvärden inte kan användas. Dessa fall kräver en separat bedömning av berusningstillstånd av en sakkunnigläkare vid Institutet för hälsa och välfärd.

Kanske vi borde diskutera mera om huruvida någon typ av berusningsmedel hör till trafiken, än om man bör fastställa gränsvärden för narkotika. Ett gränsvärde måste troligtvis fastställas separat för varje substans och som det konstaterades ovan är det inte möjligt att använda gränsvärden om det handlar om blandbruk. Man kunde hellre diskutera om huruvida gränsvärdena för alkohol ska sänkas och om man fortsättningsvis ska ha en nolltolerans för narkotika. Det är också bra att beakta att det i fråga om narkotikarattfyllerier finns förhållandevis få grova rattfyllerier. Frågan har begrundats inom polisen och man har ägnat uppmärksamhet åt den vid övervakning. Det är i stor utsträckning fråga om bevis. Kanske Polisstyrelsens och Institutet för hälsa och välfärds utredning kan bidra med nya perspektiv avseende grovt rattfylleri vad gäller fall av narkotikarattfylleri. 

Antalet trafikfylleriundersökningar av blodprov och utandningsprov (inkl. alkohol + andra berusningsmedel) har minskat sedan 2020, men 2025 började antalet öka igen. Det är till en stor del fråga om att varken antalet alkoholrattfyllerier eller antalet narkotikarattfyllerier fortsatt att minska. Även om polisen har kunnat öka antalet blåstest och narkotikasnabbtest under de senaste åren kan man antagligen inte tänka att det bara skulle vara fråga om att polisens övervakning effektiviserats. Polisen alkotestade och narkotikatestade betydligt färre personer under coronatiden än i dag och trots det lyckades man få fast ett rekordantal personer i synnerhet för narkotikarattfylleri, och antalet alkoholrattfyllerier sjönk inte heller betydligt. 

Institutet för hälsa och välfärd har utifrån avloppsvattensundersökningar konstaterat att användningen av narkotika ökat kontinuerligt på lång sikt. När man dessutom beaktar vad gäller alkoholrattfyllerier att det är fråga om ett strukturellt fenomen – långvarigt alkoholmissbruk, starkt berusningstillstånd, kan det konstateras att rattfylleribrott inte kan åtgärdas bara genom polisens övervakning utan att det handlar om ett mer omfattande samhälleligt problem. Detta är inte en ny observation.