Ungas nödrop kräver en gemensam ansträngning av hela samhället
Samhället förändras och utvecklas, i princip till det bättre. Unga människor är de som skapar vår framtid, de ska se, uppleva och pröva, drömma, eftersträva, misslyckas och lära sig. Växa upp och utvecklas till vuxenhet – i en trygg omgivning. Till ungdomen hör även att man prövar sina gränser, men det ska inte ingå i någons ungdomstid att begå brott eller rädsla för att bli offer för ett brott. I detta ser polisen nu en oroväckande utveckling.
Antalet allvarliga brott som misstänks ha begåtts av unga har ökat klart. Antalet brottsmisstankar mot unga i våldsbrott, dvs. misshandel, brott mot liv och rån, som kommit till polisens kännedom har mer än fördubblats under de senaste sju åren. Detta kan tolkas som ett rop på hjälp – allt står inte rätt till. Samhället måste göra allt som det förmår för att kapa vingarna på våldet och rätta till utvecklingen som gått åt fel håll.
Polisens statistik visar den dystra utvecklingen: år 2022 registrerade polisen 6743 brottsmisstankar gällande våldsbrott där den misstänkte gärningsmannen var minderårig. Jämfört med året innan var ökningen 27 procent (+1440 fall) och den inträffade både i åldersgrupperna under 15 år och 15–17-åringar. När man granskar brottsbenämningar är ökningen störst inom rån. År 2022, när alla grader av grovhet samt försök beaktas, registrerades totalt 944 brottsmisstankar mot minderåriga gällande rån, vilket är 93 % (+495 fall) mer än året innan. Det är värt att notera att antalet misstankar gällande rånbrott inte har ökat nämnvärt i andra åldersgrupper: detta är nästan uteslutande en förändring som skett i gruppen av minderåriga.
Merparten av de våldsbrott som begås av ungdomar riktar sig mot andra minderåriga och sker till största delen på offentliga platser. Våldet syns särskilt i de stora städerna – huvudstadsregionen stiger fram i statistiken.
Även om andelen personer med utländsk bakgrund har spelat en synlig roll i samband med gatugängsdebatten om brottsligheten bland unga vuxna , är faktum ändå att antalet våldsbrott som begås av minderåriga har ökat enhetligt både bland unga med finländsk bakgrund och unga med invandrarbakgrund. Trots den enhetliga utvecklingen är brottslighetsnivån bland unga med utländsk bakgrund dock klart högre än hos unga med finländsk bakgrund.
Polisen är också oroad över den ökade användningen av eggvapen som allmännast förekommer i samband med rånbrott. Unga har berättat att de bär med sig ett eggvapen också för att kunna skydda sig själv. Det faktum att unga bär på eggvapen ökar även chansen att de används.
Frågan är vad som har lett till denna situation?
Polisen ser i sitt arbete det samma som studier också visar: utgångspunkterna i en ung människas liv kan ha en betydande inverkan på vilken typ av stig hen kommer in på i sitt liv. Drogproblem och problem med den psykiska hälsan, generationsövergripande marginalisering, låg utbildnings- och inkomstnivå samt bristen på visioner kan exponera en ung person för brott. Ytterligare finns det en koppling mellan missgynnade bostadsområden, brottslig aktivitet bland personer som bor i samma område samt ungdomars kamratnätverk och brottsligt beteende i ungdomen.
En oroväckande kulturell trend, glorifiering och beundran av en brottslig livsstil, kan också bidra till att sänka tröskeln för att begå brott. Brottslighet har blivit accepterad underhållning och brottslingar får mycket synlighet i olika medier. Våldsbrott och andra brott filmas och delas med kompiskretsen, samtidigt som en annans lidande görs till underhållning. På sociala medier har unga människor möjlighet att följa människor de beundrar, av vilka en del hävdar att de har uppnått sin höga levnadsstandard genom en brottslig livsstil. Denna utveckling stärks också av en liberalare attityd gentemot droger och det faktum att alla inte verkar inse att skyldigheter fungerar som en motpart till rättigheter.
Dessutom slog coronakrisen hårt mot de unga, vars behov av att studera, samlas och ägna sig åt hobbyer begränsades väldigt mycket. Familjernas illamående, som mer än tidigare förblev osynligt inom hemmens väggar, ökade polisens hemutryckningar. Betalar vi nu ett pris för pandemin, som kan komma att återspeglas länge i form av psykisk ohälsa och drogproblem och även i brottsstatistiken för minderåriga och unga? I kombination med den förändrade säkerhetsmiljön, kriget i Europa, den höga inflationen och till exempel oron över klimatuppvärmningen kan upplevelsen bli för tung för många. Det kan hända att framtidsutsikterna som fördunklas av kriser, inte lockar till att sträva framåt. Har hoppet om framtiden bytts ut mot oro för morgondagen? Om så är fallet måste vi vuxna, myndigheterna och övriga aktörer samverka för att skapa trygghet, tro och förtroende för samhället och dess strukturer. Vi har inte råd att förlora det förtroendet.
Vad kan vi göra för att råda bot på situationen?
Polisen kan för sin del ingripa i ungdomarnas brottslighet och det gör den också. En del av straffrättens effektfullhet härrör uttryckligen från vetskapen om att man kan hållas ansvarig för sina handlingar. Därför är polisens grundläggande arbete – i synnerhet polisens synlighet på gatan och förmågan att effektivt ingripa också i smärre brott som begås av ungdomar – en del av den förebyggande helheten. Dessutom är polisen med i den förebyggande Ankarverksamheten som bygger på tidigt ingripande, där målet är att multiprofessionellt bryta en begynnande brottsspiral i ett så tidigt skede som möjligt.
Polisen kan arbeta aktivare för att nå unga i de kanaler som ungdomarna använder, men hjälp från andra behövs för laglighetsutbildning, tillgång till missbrukarvårds- och mentalvårdstjänster samt skapande av arbets- och studiehorisonter. Här betonas hemmets, skol- och hobbyverksamhetens, organisationernas samt social- och hälsovårdssektorns roll. Alla legislativa hinder för samarbete till exempel gällande informationsutbyte bör hävas. Dessutom behöver det brottsförebyggande arbetet integreras i välfärdsområdenas tjänster och uppgifter. Rådet för brottsförebyggande har en central roll i detta.
Men: när polisen kommer med in i bilden har ett brott oftast redan skett och illamåendet har pågått länge. Polisen fungerar tillsammans med rättsväsendet som ett slags bakbräde, men ett förebyggande av fenomenet genom att ingripa i dess grundorsaker, såsom marginaliseringen och bristen på framtidsutsikter som beskrivs ovan, måste göras på bred bas av hela samhället.
Unga människor har inte nödvändigtvis det perspektiv som livserfarenhet för med sig att förstå hur den framtid ser ut som brottslighet leder till på lång sikt. Få ungdomar siktar medvetet på att bli yrkeskriminella eftersom ändpunkten på den utvecklingen är inte framgång och lycka. Unga människor måste ha möjlighet att välja studier, arbete, hobbyer, vettiga saker att syssla med, mänskliga relationer, kärlek, värme och framför allt ska de kunna känna sig meningsfulla. På det här sättet skapas tro på framtiden.
Samhället har inte råd att låta någon ge upp. Vi måste känna igen, erkänna och agera – innan det är för sent för en enda ung person. Det är också vad de unga är värda och det kan vi göra. Tillsammans.
Mer information och stöd finns på webbplatsen www.nuoretjarikollisuus.fi (på finska).
Seppo Kolehmainen
Polisöverdirektör
Polisstyrelsen
Twitter: SJKolehmainen
