Förenhetligande av praxis angående skjutvapentillstånd

Anvisning 04.07.2022, POL-2021-79077, ID-22448570

POLISSTYRELSEN
Bergmansvägen 3, PB 1000, 02151 ESBO
kirjaamo.poliisihallitus@poliisi.fi
Tel. +358 295 480 181, Fax +358 295 411 780

Giltighetstid
1.8.2022 - 31.7.2027

Författningsgrund
Polisförvaltningslag (110/1992) 4§
Skjutvapenlagen (1/1998)

Ändrar/Upphäver
2020/2011/4045 Anvisning
Meddelande och återkallelse av innehavstillstånd för skjutvapen

Målgrupper
Polisen

1 Anvisningens syfte

Den här anvisningen har skrivits med tanke på att stöda prövningen som gäller vapentillstånd då man tänker på att möjligtvis fatta ett nekande beslut eller återkalla de existerande vapentillstånden. Tabellerna som finns som bilaga och listningarna som ingår i anvisningen vägleder i tillståndsberedning och definierar i sin mån de situationer, där det finns grunder för att tänka på att påbörja återkallelse eller fatta ett nekande beslut i stället för att bevilja tillståndet. Avsikten är, att som resultat av denna handledning blir praxis i polisinrättningarna enhetligare.

Anvisningen och dess bilagor är handlingar som uppdateras. Till exempel rättspraxis och förändrade förhållanden kan skapa ett behov att revidera anvisningen.

2 Användningssyften enligt skjutvapenlagen

2.1 Påvisande av användningssyfte

Vid tillståndsprövningen ska tillämpas principen om att utövandet av sportskytte kräver faktiska möjligheter av sökanden att utöva grenen. Minimitolkningen av en gren är att grenen har skriftliga regler antingen på finska eller svenska och att den överhuvudtaget utövas i en skytteförening. Det är till exempel svårt att utöva Practical-skytte om det inte på den sökandes bostadsort eller på ett rimligt avstånd finns en skytteförening där grenen utövas. I sådana fall ska tillståndsmyndigheten särskilt noggrant utreda av den sökande var och hur han eller hon utövar grenspecifikt skytte. Utredningen och motiveringen ska bedömas fall för fall vid tillståndsprövningen.

Sporadiskt målskytte anses inte utgöra en skyttehobby. I detta sammanhang bör man dock komma ihåg att den snäva tolkningen av att den sökande alltid ska utöva grenspecifikt skytte i en skytteförening eller med andra, inte kan vara korrekt. Emellertid baserar en tillförlitlig utredning sig i praktiken och som regel på dokumentation av träning eller hobby i en förening, eller på någon annan utredning med pålitlighet av samma nivå. Vid en bedömning av en bindning mellan skjutandet och hobbyplatsen är det skäl att närma sig frågan med tanke på allmän ordning och säkerhet, ju större risk vapnet och dess ägare utgör desto mer ska personen som ansöker om tillstånd kunna bevisa att hen hanterar risken. En av dessa metoder är att utöva hobbyn i en skytteförening. Dessutom visar en regelbunden och målinriktad, grenspecifik skjutträning, som är förenat med det frivilliga försvarsarbetet och som utövas till exempel inom reservistorganisationer eller Försvarsutbildningsföreningen (MPK) klart prov på skyttehobby. Sådant utövande kan räknas in i totalmängden av hobbygånger, men om det händer enbart inom MPK, räcker det inte ensamt som motivering till ett tillstånd, om det inte är fråga om utbildning som främjar den militära förmågan (SOTVA). Provet, som tillståndsansökaren visar, är alltid väsentligt när skyttehobbyn övervägas, och ansökaren kan också intervjuas till stöd för det skriftliga provet.

Att bära skjutvapen i arbetet anses inte som skyttehobby. När tillståndsansökaren eller -innehavaren ska bevisa att ha någon gren av skytte som hobby, måste det bevisade utövandet ha hänt utom arbetsuppgifter. Ett undantag är situationen enligt skjutvapenlagens 45 § 5 moment, där den som bär ett skjutvapen i sina tjänsteuppdrag, kan ersätta skytteinstruktörens intyg med ett intyg från arbetsgivaren.

Minimikravet för att bevisa att man sysslar med jakt som hobby är ett giltigt jaktkort som även kan vara elektroniskt. Den som ansöker om vapentillstånd ska i sin ansökan kunna precisera vilken typ av vilt och var hen ämnar jaga med vapnet som förvärvas. Till exempel ett konstaterande “småvilt på statens marker” är alltför ospecificerat.

3 Personens lämplighet

Att bedöma personens lämplighet är viktigast med tanke på vapensäkerheten. Personen, som inte är lämplig att inneha skjutvapen, utgör en fara till den allmänna ordningen och säkerheten oberoende av hurdant skjutvapen som innehas. Därför ska särskilt uppmärksamhet fästas på lämpligheten i all övervägande, och den måste utredas så noga som möjligt genom att utnyttja alla möjliga informationskällor. Vid sidan av polisens egna informationssystem kan också öppna källor, till exempel sökandens konton i sociala medier användas som informationskällor. Det är speciellt viktigt att utreda lämpligheten, när sökanden ansöker sitt första vapentillstånd.

Intervjun är ett viktigt verktyg när sökandens lämplighet bedöms. Sökanden ska intervjuas alltid när han eller hon ansöker sitt första vapentillstånd, sitt första tillstånd för handeldvapen, det föregående tillståndet har beviljats mer än tio år sedan, sökanden är en vårdnadshavare för den som är 15 men inte 18 år gammal och ansöker om parallelltillstånd, och vårdnadshavaren ansöker tillstånd för förvaring och transport av vapnet, eller sökanden är minderårig. Om tillståndet ansökas för ett särskilt farligt vapen (ERVA), granskas behovet av intervjun fall för fall. Det är möjligt att inkalla sökanden till intervjun i övriga fall. Särskilt, om vid tillståndsberedningen framkommer någonting som kan påverka beviljandet av tillståndet, ska sökanden kallas in till intervjun. Man ska ändå komma ihåg, att intervjun och hörande enligt förvaltningslagen är olika saker, och sökanden måste veta på förhand vilkendera förrättning det är fråga om.

Som regel intervjuas sökanden personligen. Bara så kallade 10-årsintervjuer kan utföras via fjärranslutning eller per telefon och på villkor att vid tillståndsberedningen inte har kommit fram någonting som kan påverka beviljandet av tillståndet. Om intervjun ska ett protokoll alltid sättas upp.

3.1 Beviljande av tillstånd

Vid bedömningen av en persons lämplighet skall hänsyn tas till

• tidigare beteende (t.ex. brott eller annat oönskat beteende)
• hälsotillstånd
• eventuellt missbruk av rusmedel
• eventuella andra omständigheter som har kommit till polisens kännedom och som kan påverka bedömningen av lämpligheten.

Som ett exempel på eventuella andra frågor som har kommit till polisens kännedom och som kan påverka bedömningen av lämpligheten kan nämnas inflytandet av sökandens närkrets. Även om sökanden själv är lämplig att inneha skjutvapen kan hens familjeförhållanden eller sociala relationer leda till att det inte är möjligt att säkerställa vapensäkerheten, om den sökanden beviljas tillstånd för skjutvapen. Om till exempel narkotikamissbrukare eller personer som sysslar med organiserad brottslighet hör till sökandens närmaste krets, kan det ses som en sådan risk som utgör ett hinder för att få ett vapentillstånd.

Tavastehus Förvaltningsdomstol 16.6.2021 dnr 00554/20/1602

Skjutvapentillstånden för maken som bor i samma hushåll med den ändringssökande hade återkallats när denne hade gjort sig skyldig till brott. Förvaltningsdomstolen avslog makens besvär med anledning av beslutet. Innan besväret hade vunnit laga kraft inledde ändringssökanden ansökningar gällande makens tidigare skjutvapen. Ändringssökanden skulle ha haft grunder för att skaffa motsvarande skjutvapen och hen skulle ha varit lämplig att inneha dem, men polisinrättningen avslog ansökan med motiveringen att om vapentillstånden beviljas blir de aktuella skjutvapnen tillgängliga för en person av vem polisen har återkallat tillstånden för innehav av skjutvapen efter att hen gjort sig skyldig till sådana brott som visar att han eller hon inte är lämplig att inneha skjutvapen.

Förvaltningsdomstolen avslog besväret. Förvaltningsdomstolen konstaterade att polisen i syfte att förhindra användning av våld har rätt att ingripa i eventuella fall av missbruk av vapen redan på förhand. Ingen har absolut rätt till ett tillstånd för ett skjutvapen, även om sökanden uppfyller alla villkor för att få tillstånd som föreskrivs i skjutvapenlagen. Polisinrättningen har inte ansett att ändringssökanden är olämplig för att inneha skjutvapen, istället har motiveringen varit att ändringssökandens närkrets utgör en fara för missbruk av skjutvapen. När de brott som ändringssökandens make har gjort sig skyldig till och det faktum att ändringssökanden har ansökt om vapentillstånd för samma skjutvapen för vilka tillstånden för innehav har återkallats av ändringssökandens make, har polisinrättningen inom ramarna för sin prövningsrätt bedömt att det finns orsak att misstänka att de aktuella skjutvapnen missbrukas.

Enbart åldern kan utgöra grund för ett negativt beslut endast när det beror direkt på lagen. En hög ålder kan dock innebära olika risker, varför tröskeln för att kalla äldre tillståndssökande till intervju bör vara låg.

Det stora antalet skjutvapen som sökanden innehar från tidigare kan som sådant inte utgöra grund för ett negativt beslut. Om sökanden däremot redan har flera likadana skjutvapen som är väl lämpade för samma användningssyfte, kan det dock vara nödvändigt att begära ytterligare redogörelser över varför sökanden anser det nödvändigt att utöka antalet vapen av den typen. På grund av redogörelser bedöms alltså det, om de skjutvapen som ska förvärvas, är behövliga för sökandens hobby. Nödvändiga behöver dom inte vara.

Vid tillståndsbedömningen ska beaktas, att som sådan är det inte polisens syfte och avsikt att minska antalet skjutvapen, utan kundens motiveringar bedöms alltid fall för fall.

Helsingfors Förvaltningsdomstol 30.4.2019 dnr 00935/18/1602

Ändringssökanden hade ansökt om vapentillstånd på jaktgrund för ett .338 Winchester Magnum kaliber gevär för enkelskott med magasin. Polisinrättningen hade avslagit ansökan om vapentillstånd med motiveringen att ändringssökanden har sex gevär som lämpar sig väl för den jakthobby som uppgetts och vapnet som är föremål för anskaffning kan inte anses vara nödvändigt för ändringssökandens jakthobby.

Förvaltningsdomstolen avslog besväret. Förvaltningsrätten fann att ändringssökanden har flera skjutvapen med egenskaper som lämpar sig för jakt på älg, vitsvanshjort och vildsvin. När de skjutvapen och vapentillstånd som ändringssökanden redan innehar tas i beaktande samt egenskaperna hos skjutvapnet som enligt anmälan ska köpas, ansåg förvaltningsdomstolen att skjutvapnen enligt de vapentillstånd som ändringssökanden innehar från tidigare eller skjutvapen som dessa vapentillstånd möjliggör, inte kan anses vara olämpliga för den anmälda jaktverksamheten på ett sådant sätt att förvärvande och innehav av ett nytt vapen kan anses vara motiverat.

HFD 3.12.2021, årsboksbeslut HFD:2021:173

Ändringssökanden hade ansökt om vapentillstånd på jaktgrund för att förvärva ett hagelgevär och kombinationsvapen. Polisinrättningen ansåg att sökanden redan hade skjutvapen, som lämpar sig väl för det syftet som nämndes i ansökan och sökanden hade inte visat på godtagbara skäl för att förvärva flera sådana vapen. Förvaltningsdomstolen hade upprätthållit polisinrättningens nekande beslut.

HFD har upphävt förvaltningsdomstolens beslut och återförvisat ärenden till polisinrättningen för ny behandling.

I sitt beslut citerar HFD skjutvapenlagens lagberedning, där det konstateras, att ansökan inte skulle förkastas bara på grund av det, att sökanden innehar redan flera skjutvapen. Om sökanden har redan ett skjutvapen, som lämpar sig väl för motsvarande syfte kunde dock spela roll i tillståndsöverväganden. Det är behövligt att förvärva flera liknande skjutvapen för många grenar av sportskytte eller skyttehobby. Således borde tillståndsmyndigheten inte förkasta ansökan bara på grund av det, att sökande har redan ett motsvarande skjutvapen som ansökas.

I sin judiciella bedömning konstaterar HFD vidare, att även om det kan, enligt lagberedningen, spela någon roll i tillståndsöverväganden om sökanden har redan skjutvapen, som lämpar sig väl för det motsvarande syftet, borde ansökan inte förkastas på grund av det. Dessutom påpekas, att lagberedningen inte visar sig att sökanden borde ha ett nödvändigt behov att förvärva skjutvapnet med beaktande av användningssyftet som visat i ansökningen och antalet och typ av de vapen som sökanden redan innehar.

3.2 Barriäreffekter

Tabellen, som finns som bilaga 1, används när tillståndssökandens historik visar att tidigare tillstånd har återkallats eller en varning eller att den aktuella personen har gjort sig skyldig till en gärning eller gärningar som nämns nedan. Vid brott mot liv och hälsa eller brott som till gärningsformen är grova, kan tillståndssökandens status som misstänkt för ett brott utgöra ett hinder för beviljandet av tillstånd.

Syftet med att fastställa barriäreffekten är att harmonisera prövningen gällande hur länge sökanden förväntas ha varit klanderfri efter respektive i tabellen nämnd gärning eller åtgärd. Om sökanden har dömts till fängelse, beviljas ett vapentillstånd inte förrän hela straffet (den eventuella prövotiden inberäknad) har avtjänats. Också därvid ska gärningen som var grunden för straffet iakttas och avgöra om den fortfarande utgör ett hinder för att bevilja tillståndet. Med andra ord "förbrukar" fängelsetiden inte den tid som fastställts för barriäreffekten, istället ska sökandens livshantering i det s.k. normala livet vara i ordning. När det gäller lindrigare brott eller förseelser, räknas barriäreffekten som regel från gärningstiden. I alla fall utförs prövningen beroende av rubriken och allvarlighet av gärningen.

Förutsättningen för att utfärda en varning är att det finns en grund för att återkalla vapentillståndet, men tillståndshavaren hänvisar till sådana omständigheter, att återkallelse skulle vara orimligt. Förutsättningen för att utfärda en varning är dessutom, att oberoende av förbrytelserna kan tillståndshavaren anses som lämplig att inneha skjutvapen. Eftersom polisen ändå har beslutit att utfärda en varning i stället för att göra sig av med åtgärder helt och hållet, har också varningen en barriäreffekt, när det gäller att utöka antalet skjutvapen som innehas av personen.

4 Vapnets lämplighet för ett godtagbart användningssyfte

4.1 Allmän bedömning

4.1.1 Skjutvapnets eldkraft och effektivitet

Enligt 44 § i skjutvapenlagen kan vapentillstånd endast meddelas för ett sådant skjutvapen eller en sådan vapendel som på basis av antalet patroner i magasinet, kaliber eller andra egenskaper inte är onödigt eldkraftigt och effektivt för det användningssyfte som sökanden angett och som lämpar sig väl för det användningssyfte som sökanden angett.

Eldkraften har inte separat definierats. Med eldkraft bör förstås vapnets samtliga egenskaper som orsakar skada och fara, ett av dessa är vapnets effekt. Egenskaperna som orsakar skada och fara kan delas in i två grupper, egenskaperna hos vapnets kaliber och de tekniska egenskaperna i samband med användningen av vapnet.

Vapnets funktionssätt och magasinkapacitet är de viktigaste egenskaperna hos ett vapen i anslutning till vapnets användning som påverkar den allmänna ordningen och säkerheten. Av de olika funktionssätten har ett vapen som fungerar med magasinlöst enkelskott den minsta eldkraften och ett vapen som fungerar med automateld den största eldkraften. Stor kapacitet hos magasinet ökar eldkraften.

Vapnets kaliber bestämmer kulans energinivå, och därför är kalibern ett användbart kriterium för att bedöma skadeeffekten och räckvidden hos en kula som avfyras med ett vapen.

De tekniska egenskaperna i samband med användningen av vapnet och vapnets kaliberegenskaper bestämmer vapnets totala eldkraft. Eldkraften ökar när funktionssättet ändras från (magasinlöst) engångsskott till enkelskott med magasin, från enkelskott med magasin till självladdande enkelskott och från självladdande enkelskott till automateld. När kulans energi ökar, ökar även vapnets eldkraft på motsvarande sätt. Vapen som fastställts vara mycket eldkraftiga orsakar en större risk för den allmänna ordningen och säkerheten än vapen med låg effekt, och därför bör tillståndsprövningen vara ännu mer noggrann och sträng ju större effekt ett vapen har.

Mot bakgrund av prejudikat i förvaltningsdomstolarna verkar ett skjutvapens eldkraft nästan uteslutande vara relaterat till magasinets kapacitet. Ett vapen med stor magasinkapacitet anses i förvaltningsdomstolarnas beslut vara mer eldkraftigt än ett motsvarande vapen med mindre magasinkapacitet.

Bedömningen av risken i anslutning till den avsedda användningen av vapnet omfattar även kapaciteten hos vapnets magasin. I praktiken blir magasinets kapacitet föremål för prövning i fråga om ökad risk i de flesta fall i Practical-skytte, reservistskytte och jakt.

4.1.2 Om att dölja ett vapen

Med möjligheten att dölja ett vapen avses hur lätt det är att transportera vapnet utan att det upptäcks av utomstående. Detta måste bedömas med hänsyn till allmän ordning och säkerhet i situationer där det är möjligt att vapnet missbrukas antingen av oaktsamhet eller som hjälpmedel vid ett brott. Om vapnet är lätt att dölja bidrar det till att öka risken i dylika fall.

Den risk för den allmänna ordningen och säkerheten som möjligheten att dölja ett vapen orsakar tas upp i vapenlagen, till exempel i fråga om minimimåtten för fickvapen och långa vapen. Den risk som döljbarhet orsakar ökar när döljbarheten kombineras med vapnets eldkraft. Med tanke på användningssyftet ska döljbarheten bedömas ur den aspekten, om döljbarhet, som höjer den mot allmän ordning och säkerhet riktade risken är en nödvändig egenskap för det användningssyfte som sökanden framfört. Är en liten storlek nödvändig, och om så är fallet, hur mycket inverkar det på den ämnade användningen. Dessutom är det nödvändigt att bedöma om det finns andra tillgängliga vapen med lägre risknivå för den allmänna ordningen, säkerheten eller användningssyftet.

Gevär och hagelgevär anses vara så pass svåra att dölja att det inte finns något behov av att särskilt bedöma vapnets döljbarhet vid tillståndsprövningen, om det inte är fråga om ett skjutvapen med en hopfällbar kolv, och vapnet överstiger inte minimilängden (600/300 mm) med hopslagen kolv.

Effekten av att ett vapen är döljbart som en faktor som underlättar jaktbrott har ofta kommit fram i utredningen av jaktbrott som upptäckts. Särskilt vid jakt som sker från ett fordon på vägen och illegal jakt av stora rovdjur från snöskotrar används förkortade vapen av gevärstyp, som är lätta att transportera och dölja. För att minimera risken för att vapen hamnar i fel händer bör tillståndsmyndigheten ge tillstånd på jaktgrund till sådana andra vapen av skjutvapentyp endast undantagsvis och av särskilda skäl.

4.2 Jakt

Om det användningssyfte som sökanden har angett är sådant skjutande av djur som är tillåtet enligt jaktlagstiftningen, ska vid bedömningen av skjutvapnets lämplighet dessutom jaktlagen iakttas. För sådant skjutande av djur som är tillåtet enligt jaktlagstiftningen kan vapentillstånd inte meddelas för i 6 § 2 mom. 4–7 punkten i denna lag avsett skjutvapen, med undantag för miniatyrpistol med enkelskott och miniatyrrevolver.

I 5 § i jaktlagen fastställs vilt och icke fredade djur.

Till vilt räknas följande däggdjur: vildkanin, skogshare, fälthare, ekorre, europeisk bäver, kanadensisk bäver, varg, i farm uppfödd fjällräv, rödräv, brunbjörn, grävling, hermelin, iller, utter, skogsmård, järv, lodjur, östersjövikare, knubbsäl, gråsäl, vildsvin, dovhjort, kronhjort, sikahjort,
rådjur, älg, vitsvanshjort, skogsvildren och mufflon.

Vilt inkluderar följande fåglar: kanadagås, grågås, sädgås, gräsand, kricka, bläsand, stjärtand, årta, skedand, brunand, vigg, ejder, alfågel, knipa, småskrake, storskrake, dalripa, fjällripa, järpe, orre, tjäder, rapphöna, fasan, sothöna, morkulla och ringduva.

Till icke fredade däggdjur räknas ängssork eller skogssork, vattensork, fältsork, åkersork, mellansork, större skogsmus, brun råtta och husmus och av fåglar korp (inom renskötselområdet), kråka, skata, kaja, gråtrut, havstrut, tamduva och björktrast.

Förteckningarna ovan är uttömmande, men det kan bli ändringar i dem. Om det djur som ska jagas enligt ansökan inte finns med i förteckningarna ska saken kontrolleras i jaktlagen. Man ska också beakta Statsrådets förordning om hantering av risker orsakade av invasiva främmande arter (704/2019).

Bestämmelserna om icke fredade djur tillämpas på en förvildad katt.

Följande skildringar är exempel och avsedda för att stöda tillståndsprövningen. Listorna är inte uttömmande och de ändras och utvidgas vid behov.

Vapentyper och kalibrar för jakt:

Hagelgevär
Kalibern på ett hagelgevär som används för att skjuta vilt ska vara 10-20.

De vanligaste kalibrarna som används är 10/89, 12/70, 12/76, 12/89, 16/70, 20/70 20/76 och .410.

Ett hagelgevär, vars kaliber är under 20 får dock användas för att skjuta vildkanin, ekorre, hermelin, dalripa, fjällripa, järpe, rapphöna, morkulla och ringduva, dock inte ett hagelgevär vars kaliber är mindre än 36.

Funktionssätten är enkelskott, enkelskott med magasin, självladdande enkelskott och automateld.

Lämplig för fågeljakt, småvilts-, rådjurs- och hjortjakt.

Svartkrutvapen

Den vanligaste kalibern för svartkrutvapen är 16/65 (svartkrutshagelgevär). Effekten hos ett svartkrutvapen kan vara tillräcklig främst för jakt på småvilt.

Det finns inga fabrikstillverkade patroner tillgängliga för svartkrutvapen, och därför laddar personen patronerna själv.

Salongsgevär

De vanligaste kalibrarna är 17 H.M.R, .22 LR och .22 W.M.R.

Andra kalibrar är inte väl lämpade för jakt (. 22 Long eller.22 Short) Funktionssätten är enkelskott, enkelskott med magasin och självladdande enkelskott.

Lämpar sig för jakt på småvilt.

Gevär

Det finns flera tiotals kalibrar som lämpar sig för jaktbruk och kalibrarna ligger mellan 5.6 och 1.7 mm, dvs. .222 Rem.–500 NE.

De vanligaste kalibrarna för fågel- och småviltsjakt är .222 Rem., .223 Rem, 6.5x55 SE och .308 Win. De vanligaste kalibrarna, för till exempel hjortjakt är .243 Win. och .308 Win. De vanligaste kalibrarna för till exempel älg- eller björnjakt är .308 Win, .30-06 Spring., .338 Win. Mag, 9,3x62, .45-70 och .458 Win Mag.

Långdistans prickskyttegevär, t.ex. 338 Lapua Magnum och 50 BMG, lämpar sig i allmänhet inte för jakt. Dessa vapen är tunga att flytta på och riskområdet för ett missat skott är anmärkningsvärt brett. Förvaltningsdomstolarna har varit av samma åsikt i sina beslut.

När tillståndet ansökas för ett vapen. som är avsett för jakt på storvilt, förutsättas särskilt prövning fall för fall. Då kan till exempel sökandens erfarenhet som jägare ha speciell betydelse.

Funktionssätten enkelskott, enkelskott med magasin och självladdande enkelskott.

Vapnet som anskaffas ska vara sådant att dess magasinkapacitet är högst 10 patroner. Så kallade reservistgevär beviljas inte tillstånd för jaktbruk.

Exempel på självladdande jaktgevär som kan anses lämpliga för jakt baserat på magasinsvolym och övriga egenskaper som i allmänhet finns till salu:

Nedan listas basmodellerna för dessa vapen, som har många undermodeller. De flesta av undermodellerna lämpar sig också för jakt, men i vissa är det möjligt att göra ändringar som gör vapnet avsevärt mer eldkraftigt.

Listan är inte heltäckande och kan kompletteras när vapenmodellerna utvecklas och när man stöter på/kommer att tänka på fler modeller.

Exempel på vapen som är ursprungligen planerade för jaktbruk:

• Benelli Argo och Benelli Endurance
• Browning BAR (2. MS efterliknande jaktmodeller, inte den krigstida lätta kulsprutan med samma namn)
• Heckler&Koch 660/770/SL-7/SLB 2000
• Remington 742/750/7400
• Ruger Model 44
• Sauer 303
• Winchester SXR (olika modeller)
• Valmet Petra
• VEPR Hunter (obs! Basmodell och "Super" 308Win. kaliber, enligt övervägande.)
• Saiga 308

Vapen som ursprungligen är avsedda för militärt bruk och som antingen redan är föråldrade och/eller utformade för att använda mindre magasin eller fasta magasin:

• Carl Gustav AG42
• Garand M1
• Izmash TIGR
• SVD Dragunov

Miniatyrpistol, miniatyrrevolver, pistol och revolver

För sådant skjutande av djur som är tillåtet enligt jaktlagstiftningen kan vapentillstånd inte meddelas för i 6 § 2 mom. 4–7 punkten i skjutvapenlagen avsett skjutvapen, med undantag för miniatyrpistol med enkelskott och miniatyrrevolver.

I detta sammanhang avses med skjutande av djur att ett djur som finns i ett gryt, en fälla eller annars i liknande förhållanden avlivas i samband med jakt.

De vanligaste kalibrarna är .17 H.M.R, .22 LR och .22 W.M.R.

Funktionssättet enkelskott och enkelskott med magasin.

I andra fall bör tillstånd för ett handeldvapen inte meddelas exempelvis som avlivningsvapen, till exempel för avlivning av en älg eller SRVA-verksamhet.

Tillstånd för fickvapen kan inte meddelas på jaktgrunder.

4.3 Sportskytte

Som regel utövas sportskyttegrenar i skytteföreningar som hör till de nationella grenförbunden. De nationella idrottsförbunden är:

• Suomen Ampumaurheiluliitto ry
• Finlands Skidskytteförbund rf
• Svenska Finlands Sportskytteförbund r.f
• Jägarförbundet
• Reserviläisurheiluliitto
• Sotilaisurheiluliitto.

På de nationella grenförbundens webbplatser upprätthålls reglerna för de sportskyttegrenar som hör till dem. Som en del av reglerna räknas upp de skjutvapen som godkänts grenspecifikt. Nedan en förteckning över de vanligaste sportskyttegrenarna och de skjutvapen som används i dem. Vid tillståndsberedningen ska hänsyn tas till att sektorn ständigt förändras. Nya skyttegrenar tas med i urvalet och det kan också ske förändringar inom sporten gällande vilken typ av skjutvapen som kan användas för att utöva sporten. Om det skjutvapen som antecknats i ansökan skiljer sig från de nedanstående, ska vapnets lämplighet för den uppgivna sportskyttegrenen kontrolleras på grenförbundens webbplatser.

Det finns också skyttegrenar som utövas i klubbar som inte är medlemmar i de nationella grenförbunden. Dessa föreningar är i allmänhet medlemmar av de internationella grenförbunden och de har utöver etablerad inhemsk tävlingsverksamhet även internationell verksamhet. De vanligaste av dessa grenar och skjutvapen som lämpar sig för dem räknas upp i slutet av denna grenförteckning.

Vapentyper och kalibrar för sportskytte

Lerduveskytte

De traditionella skyttesportgrenarna som utövas med hagelgevär är skeet, trap och dubbeltrap.

De vanligaste kalibrarna är 12/70 och 12/76.

Funktionssätten enkelskott, enkelskott med magasin, självladdande enkelskott.

Pistolskytte

De traditionella skyttesportgrenarna är olympisk pistol, standardpistol, sportpistol, 50 m pistol och grovpistol.

Med undantag av grovpistolen är kalibern .22 LR, grovpistolens kaliber är 7,62 till 9,65.

Funktionssättet är främst självladdande enkelskott.

Gevärsskytte

Traditionella sportskyttegrenar är gevärsskytte och standardgevärsskytte (avstånd 50 m och 300 m - ställning och liggande).

Kalibern för gevärsskytte .22 LR och för standardgevär max. 8 mm.

Funktionssätten enkelskott, enkelskott med magasin, självladdande enkelskott

Tillämpat reservistskytte (SRA)

Pistolens eller revolverns kaliber minst 9mm.

Den vanligaste kalibern för hagelgevär 12/70 eller 12/76. Funktionssättet och kalibern är inte begränsade, vanligast och mest konkurrenskraftigt är enkelskott men även enkelskott med magasin (pump) förekommer allmänt.

Gevär:

• gevär som avfyrar patroner med centralantändning
• kraftkoefficient minst 2450 (kulans vikt i gram x utgångshastighet m/s)
• konventionell kaliber .223 Rem., 7.62x39 eller .308 Win.
• funktionssätt självladdande enkelskott
• ett magasin med minst 20 patroner ska kunna fästas
• I TST-klassen minst 3x30 patroners magasin vid bärande, undantag vapen som använder en s.k. lång gevärspatron, t.ex. .308 win, varvid magasin med 20 patroner är tillräckliga.

Oftast (i praktiken alltid) handlar det om ett särskilt farligt skjutvapen.

Kategori prickskyttegevär:

• patron med centralantändning, s.k. vapen som kan bäras av en man
• ingen kaliberbegränsning
• vanliga kalibrar .300 Win.Mag, 338 Lapua Mag, .308 Win.

Traditionsskytte

Tävlingsklasser (gevär):

• öppen - alla traditionsgevär
• traditionsgevär som används i Finland
• finländska traditionsgevär
• Pystykorva (“spetsöra”)
• kaliber 7,62x53R

Tävlingsklasser (pistol eller revolver):

• öppen - alla traditionspistoler och -revolvrar
• traditionspistolmodell som används i Finland, kaliber minst 7mm
• vapnet ska vara tillverkat eller konstruerat före 1945.

Reservistskytte

I kategorierna RA1 och RA2 används ett för militärt bruk eller liknande konstruerat serietillverkat, grundutrustat självladdande gevär med magasin.

Vapnets kaliber är 5,45-8,00 mm och magasinkapaciteten är minst 20 patroner.

I den här grenen finns det inte hinder för att exempelvis underlätta skytte genom att öka magasinets yttre mått med en anpassare så att magasinkapaciteten inte förändras.

I kategorierna RA3 och RA4 används en pistol med en kaliber på minst 9 mm och som har ett magasin med minst 7 patroner.

Practical-skytte

Tävlingsklasserna har två kategorier av "effekt/storlek": minor och major. Skillnaden är poängen för träffarna till förmån för Major-klassen (t.ex. .C-träff på tavlan: Minor 3 pts, Major 4pts).

Pistol:

• kaliber minst 9x19 (minor) och 10 mm (major)
• kraftkoefficienterna minst 125 och 160 (kulans vikt i grain x utgångshastighet fot/sekund dividerat med tusen)
• funktionssätt självladdande enkelskott.

Gevär:

• inga kaliberbegränsningar
• effektfaktor i minor-klass 150 och i major-klass 320
• flera olika klasser (Open, Standard, Action etc.)
• funktionssätt självladdande enkelskott.

Hagelgevär:

• minimikaliber 20, vanlig 12/70, 12/76 och 12/89
• effektfaktor minst 480
• olika klasser (Open, Modified, Standard, Standard Manual, etc.)
• funktionssätt självladdande enkelskott med undantag av Standard Manual, vars funktionssätt är enkelskott med magasin.

Salongsgevär:

• kaliber .22 LR
• tävlingsform minirifle
• funktionssätt självladdande enkelskott.

PCC (Pistol Caliber Carbine)-kategori:

• uttömmande förteckning över tillåtna kalibrar (9x19mm, 9x21mm, .357 Sig, .38 Super, .38 Super Comp, .40 S&W, .45 ACP)
• utöver dessa har fastställts en minimieffektfaktor 125, maximiutgångshastighet (500 m/s) och kulans minimivikt (115 grs)
• ingen funktionsbegränsning, men i praktiken alltid ett självladdande halvautomatgevär, magasinets maximikapacitet 32.

I de flesta fall handlar det om ett särskilt farligt skjutvapen (ERVA).

Silhuettskytte

Grovkalibrig pistol (Big Bore):

• storkalibriga pistoler/revolvrar
• vilken som helst patron med centralantändning (fabrikstillverkad, inte custom-kammare).

Pistoler med .22 kaliber (Small Bore):

• pistoler/revolvrar som skjuter .22 Short, Long eller LR-patroner

Banpistol (Field pistol):

• vilken som helst standardvapenpatron med centralantändning i vilken längden på hylsan inte överstiger den nominella längden på hylsan hos .22 Hornet-patronen
• inga patroner med kantantändning.

Grovkalibrigt gevär:

• kaliber 6 mm (.243) eller grövre, skjuter patron med centralantändning

.22-kalibrigt gevär:

• Kaliber .22 Short, .22 Long eller .22 Long Rifle

Funktionssätt enkelskott, enkelskott med magasin, självladdande enkelskott.

Jaktskytte

• jakthagelgevärsskytte: lämpligaste vapnet är ett dubbelpipigt hagelgevär, men även ett enkelpipigt är lämpligt
• jakttrapskytte: hagelgevär som lämpar sig för jakt, även självladdande eller pumphagelgevär
• jaktälgskytte, jaktskytte med räfflat gevär (luodikko): räfflat krutvapen som är godkänt för jaktbruk. Förbjudet att använda ett halvautomatiskt vapen.
• luftälgskytte och luftskytte med räfflat gevär (luodikko): luftgevär
• älgskidskytte, älgskidskytte utan tidspoäng, älglöpning, älgvandring: räfflat krutvapen som är godkänt för jaktbruk
• nordiskt jaktskytte: räfflat krutvapen som är godkänt för jaktbruk. Förbjudet att använda ett halvautomatiskt vapen.
• europeiskt jaktskytte (Combined Game Shooting): både hagelgevärsskytte och skytte med räfflat gevär (luodikko). Räfflat krutvapen som är godkänt för jaktbruk, förbjudet att använda ett självladdande vapen.

Skidskytte

• kaliber .22lr
• funktionssätt enkelskott med magasin
• tävlingsformer: skidskytte, springskytte och rullskidskytte.

Grenar som inte hör till de nationella grenförbunden

Cowboy Action Shooting

• Classic Old Western Society of Finland ry (COWS) är en förening, som har officiellt godkänts av grenens internationella takorganisation Single Action Shooting Society (SASS) och har rätt att arrangera tävlingar godkända av SASS
• i grenen tävlas med skjutvapen som är tidsenliga i "vilda västern" stil.

Revolver

• original single action revolvrar tillverkade före 1899, deras godkända repliker och SASS godkända single action revolvrar med ställbara riktmedel
• patroner med centralantändning, kaliber minst .32 och inte större än .45
• slaglås minst .36 och inte större än .45
• måste vara en kaliber som är vanligt förekommande i revolvrar, till exempel .32 - 20, .32 Magnum. .357 Magnum, .38 Special, .44 Magnum, .44 - 40 eller .45 Colt
• .22 kalibers kantantänd ammunition är tillåtet i sk. Buckaroo-kategorin (juniorskytt).

Hagelgevär

• sida-sida eller enkelpipiga hagelgevär typiska för perioden 1860 fram till 1899 med in- eller utvändiga hanar med dubbla eller enkel avtryckare
• bygelrepeterad, har tubmagasin och utvändig hane inom perioden, original eller replik
• det enda pumprepeterade hagelgevär som får användas, är modell 1897 Winchester, både som original eller replik
• sida-sida, enkelpipig och bygelrepeterat hagelgevär: centralantänd med kaliber av minst 20 men inte större än 10
• pumphagelgevär: centralantänd med kaliber av minst 16 men inte större än 10
• i Buckaroo-kategorin också kalibrar .410, 28 och 32 är tillåtna.

Gevär

• gevär eller karbiner som original eller repliker
• bygel- eller pumpmanövrerade tillverkade cirka under perioden 1860 till 1899
• tubmagasin och en utvändig hane, låd- eller lösmagasin får inte användas
• centralantänd, minst kaliber .32 och inte grövre än .45
• kalibrar, som vanligtvis finns för revolver, till exempel .32 - 20, .32 Magnum. .357 Magnum, .38 Special, .44 Magnum, .44 - 40 tai .45 Colt. .25 - 20 ja .56 - 50. Gevärskalibrar som till exempel .30 - 30 tai .38 - 55 är inte tillåtna.

IDPA

• en funktionell gren och typ av sportskytte
• pistol och revolver
• en förutsättning för att tävla i grenen är medlemskap in en IDPA-förening samt genomförande av klassifikationsskytte (classifier)
• pistol med självladdande enkelskott: beroende av klassen kaliber 9x19 eller större, eller .45 ACP
• revolver: kaliber .38 Special eller större
• i grenens klasser finns olika begränsningar som gäller till exempel vapnets tillverkning (mängden av tillverkade vapen över 2000 per år eller totalmängden över 20 000, om vapnets tillverkning har upphört), funktionssätt, dimensioner eller vikt.

Rimfire Team Challenge (RTC)

4.4 Frivilligt försvarsarbete

Ett skjutvapentillstånd kan meddelas, om tillstånd söks på grundval av ordnande av sådan skytteutbildning som utgör utbildning som främjar den militära förmågan enligt 2 § 2 mom. i lagen om frivilligt försvar (556/2007), samt för deltagande i sådan (SOTVA-utbildning).

Utbildning som främjar den militära förmågan (SOTVA) ges av Försvarsutbildningsföreningen (MPK). Förutom SOTVA, organiserar MPK också annan skytteverksamhet, men den kan bara användas som delvis motivering och när grunden för beviljandet av vapentillstånd är hobbyskytte. I den utbildning som anordnas av MPK är endast ett effektivt luftvapen som avses i 2a § i skjutvapenlagen (1/1998) och ett skjutvapen som avses i 6 § 2 mom., 1–6, 8 och 10 punkten och 9 § 5 punkten b), som fungerar enligt ett funktionssätt som avses i 7 § 2 mom. 1–3 punkten.

Dessa vapen är:

• effektivt luftvapen
• samt
• hagelgevär,
• gevär,
• salongsgevär,
• pistol,
• miniatyrpistol,
• revolver,
• kombinationsvapen
• signalvapen, vars funktionssätt är enkelskott, enkelskott med magasin eller självladdande enkelskott,
• samt
• ett långt, självladdande halvautomatiskt skjutvapen med centralantändning med vilket mer än 11 patroner kan avfyras utan omladdning, om det har en fast laddningsanordning med kapacitet för mer än tio patroner, eller en löstagbar laddningsanordning med kapacitet för mer än 10 patroner (särskilt farligt skjutvapen).

Förteckningen är uttömmande.

5 Återkallande av tillstånd

Återkallelseförfarandet ska inledas och ett temporärt beslut om omhändertagande ska fattas alltid när gärningar som motiverar ett eventuellt återkallande av tillstånd kommer till polisens kännedom och det anses vara nödvändigt att polisen omhändertar vapnen och tillstånden i syfte att säkerställa processen för återkallande av tillstånden eller förhindra missbruk av vapnen. Anhängiggörande kräver inte en dom som vunnit laga kraft. Tabellen, som finns som bilaga för denna handling (bilaga 2, Grunder för återkallelse av ett tillstånd) innehåller dåd som leder till återkallelseförfarande.

Innan återkallelseförfarandet inledas, måste försäkras att de omständigheterna, som polisen har fått veta och som möjligtvis leder till att återkalla tillstånd, baserar sig på verkliga händelser och att det inte är fråga om en klart grundlös misstanke eller en brottsanmälan, vars motiv är mobbning eller riktade trakasserier. Till exempel bara ett påstående om brott utan bevis, som skulle stödja påståendet, är inte tillräckligt för att inleda återkallelseförfarandet.

Norra Finlands Förvaltningsdomstol 5.7.2019, beslut nr 19/0163/1, dnr 00780/19/1602

Enligt 92 § 1 mom. i skjutvapenlagen ska polisen, om det finns grundad anledning att misstänka att ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler missbrukas eller om en återkallelse av det tillstånd eller godkännande som gäller dem är anhängig, utan dröjsmål fatta beslut om temporärt omhändertagande av föremålen. Polisen ska fatta beslut om omhändertagande utan dröjsmål oberoende av i vilket skede av rättsprocessen ärendet som utgör grund för omhändertagandet befinner sig i vid tingsrätten.

Det bör noteras att även betydelsen av tillståndsinnehavarens närmaste krets bör tas i beaktande i samband med återkallandet av tillstånd på samma sätt som i samband med beviljandet av vapentillstånd. Till exempel, det utgör en risk, om någon som hör till en organiserad kriminell sammanslutning hör till tillståndshavarens närmaste krets.

Östra Finlands Förvaltningsdomstol 22.2.2019 dnr 01667/18/1602

Polisinrättningen hade med stöd av 67 § 2 mom. 3 och 4 punkterna i skjutvapenlagen återkallat innehavstillstånden för de skjutvapen som nämns i det överklagade beslutet och omhändertagit vapnen. Enligt motiveringarna i beslutet hade ändringssökanden i och för sig förvarat sina skjutvapen i enlighet med lagen. Däremot hade ändringssökandens förfarande stridit mot aktsamhetsplikten enligt skjutvapenlagen på det sättet att det funnits en risk för att vapnen kommer i händerna på en obehörig person, i detta fall hens son. Ändringssökandens son hade framfört hot i skolan och visat en bild på en miniatyrpistol där. Polisinrättningen ansåg att vapnen inte kan återlämnas till ändringssökanden utan att det föreligger en risk för att miniatyrpistolen kommer i händerna på ändringssökandens son. Ändringssökanden hade lärt sin 10-åriga son hur man använder en miniatyrpistol, och enligt polisinrättningens beslut är detta tvivelaktigt och ökar risken för ödesdigra konsekvenser, om ändringssökandens son skulle få tillgång till vapnet.

Enligt förvaltningsdomstolens beslut har ändringssökandens skjutvapen i och för sig förvarats i enlighet med vapenlagen. På grundval av den redogörelse som lämnats i ärendet var det dock sannolikt att nyckeln till vapenförrådet i själva verket hade varit lättillgänglig och att ändringssökandens son således hade haft tillgång till ändringssökandens skjutvapen. Med beaktande av redogörelsen över pojkens beteende har det funnits en risk för att vapnet skulle missbrukas. Ändringssökanden kunde därför inte anses ha tagit hand om sina skjutvapen i enlighet med 105 § i skjutvapenlagen och hade därför genom sitt beteende visat sig nonchalant mot bestämmelserna om skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farlig ammunition. Sålunda uppfylldes förutsättningarna enligt 67 § 2 mom. 3 punkten i skjutvapenlagen.

Även om tillståndsinnehavarens eventuella våldsamma beteende följs upp särskilt noggrant inom övervakningen av vapentillstånd, kan även andra brott än sådana som uppvisar våldsamt beteende leda till återkallande av vapentillstånd. Av en innehavare av vapentillstånd förutsätts allmän laglydighet, och om en person har gjort sig skyldig till brott kan det ge polisen orsak att misstänka att skjutvapen eventuellt kommer att missbrukas.

Tavastehus Förvaltningsdomstol 16.6.2021 dnr 00997/20/1602

Polisinrättningen har återkallat ändringssökandens vapeninnehavstillstånd på grundval av 67 § 1 mom. 4 punkten i skjutvapenlagen, eftersom hen har dömts för bedrägeri och förfalskning samt för grov förskingring och förfalskning till villkorligt fängelsestraff och att utföra samhällstjänst. Polisinrättningen ansåg att dessa gärningar visar allvarlig likgiltighet för gemensamma regler och meddelade påföljder i så hög grad att gärningarna och de meddelade domarna bevisar att tillståndsinnehavaren är olämplig att inneha skjutvapen och vapendelar.

Förvaltningsdomstolen avslog besväret, trots att de gärningar som beslutet grundades på inte visade på våldsamt beteende och ändringssökanden alltid hade skött sina vapenärenden väl. Förvaltningsdomstolen konstaterar att innehav av skjutvapen är förenat med en markerad aktsamhetsplikt. De gärningar som ändringssökanden gjort sig skyldig till visar likgiltighet mot samhällets regler och de kan inte anses vara ringa. Det har också varit möjligt att ta i beaktande brottens avsiktlighet och upprepning. Med andra ord har polisinrättningen, efter att ha bedömt gärningarna som helhet, kunnat anse ändringssökanden vara olämplig för att inneha skjutvapen, vapendelar och patroner.

Dåd, som räknas till grunder enligt prövning, leder till återkallelse av vapentillstånd om de repeteras eller är samband med andra dåd. Alltså, om tillståndshavaren har gjort sig skyldig till två eller flera sådana dåd, vilka som enstaka eller enskilda skulle inte leda till återkallelse av vapentillstånd, prövas de som en helhet. Då formar de här dåden en grund för att återkalla vapentillstånden. När det gäller grunder för återkallandet, ska uppmärksamhet fästas på det, att tabellen eller den här handlingen inte kan direkt användas som uteslutande motivering. Varje fall ska prövas separat och beslutet ska motiveras noggrant med tanke på allmän ordning och säkerhet.

5.1 Ovillkorliga grunder för återkallande

Om grunden för återkallande av tillståndet är en absolut grund för återkallande enligt skjutvapenlagen, är det inte möjligt att utfärda en varning. Även om ordalydelsen i skjutvapenlagen kunde tolkas på ett annat sätt, skulle annat förfarande strida mot direktivet.

5.2 Grunder enligt prövning

Enligt definitionen är grunder enligt prövning sådana dåd, som inte alltid leder till återkallelse av tillstånd. Några dåd, som räknas till denna kategori, är emellertid sådana, att med tanke på allmän ordning och säkerhet ska vapentillstånd återkallas om tillståndshavaren har gjort sig skyldig till dem (till exempel narkotikabrott eller grovt jaktbrott) också i enstaka fall. Upprepat vållande, också när det gäller lindrigare dåd, kan leda till återkallelse av vapentillstånden.

6 Om de villkor och begränsningar som ska ingå i tillstånden

6.1 Förbud att skjuta

Om vårdnadshavaren till en minderårig ansöker om vapentillstånd och grunden för ansökan är förvaring och transport av vapnet, fastställs i tillståndet alltid ett villkor om att vårdnadshavaren inte får skjuta med vapnet (42b § 3 mom.).

Enligt skjutvapenlagen kan ett vapen som anskaffas på samlingsgrund påföras ett villkor enligt vilket det inte är tillåtet att skjuta med vapnet (42b § 3 mom.). Förvaltningsdomstolarna har intagit en negativ inställning till kategoriska skjutförbud. I stället kan man genom ett beslut begränsa rätten att skjuta med samlarvapen på ett sådant sätt att i tillståndsbeslutet registreras i vilka situationer det är tillåtet att skjuta med skjutvapnet (t.ex. uppvisning, konstaterande av tekniska egenskaper och funktion). Ett sådant skjutförbud är aktuellt åtminstone i sådana fall när det förvärvade skjutvapnet är sådant att det inte är lämpligt för något annat ändamål än att förvaras i en samling. Det är till exempel vanligtvis inte möjligt att använda en fickpistol eller ett automatvapen i andra situationer än uppvisningar eller för att fastställa de tekniska egenskaperna och funktionen. Då sökanden har alltid möjlighet att ge separat motivering till flera användningssyften, betonas särskilt prövning omigen.

Om ett skjutvapen förvaras endast som minnessak, fastställs alltid ett skjutförbud i tillståndet (43 § 2 mom.). Dessutom fastställs ett förbud mot inköp av patroner som lämpar sig för vapnet (61 §).

6.2 Tidsbestämt vapentillstånd i övriga fall än sådana som direkt följer av lagen

I vissa fall kan ett tidsbestämt vapentillstånd övervägas i stället för ett negativt beslut. De i lagen förordnade hobbygångerna måste uppfyllas, det inte möjligt att avvika från detta krav. Tidsbegränsningen används i första hand för jaktgrunder, men andra användningssyften är inte uteslutna, om beviljande av ett vapentillstånd inte utgör en fara för den allmänna ordningen och säkerheten.

Om det finns något att anmärka mot sökandens bakgrund eller beteende, men förseelserna är lindriga, kan meddelande av ett tidsbestämt tillstånd övervägas. Till exempel ett tidsbestämt vapentillstånd på ett eller två år möjliggör en effektiv övervakningsperiod av tillståndsinnehavaren, varefter tillståndet kan beviljas (ny ansökan, nya bilagor) som giltigt tills vidare, om det inte har framkommit något att anmärka om i tillståndssökandens beteende inom den bestämda tiden. Den här grunden ska dock användas efter särskilt noggrann bedömning.

Ett tidsbestämt vapentillstånd kan även övervägas i sådana fall när förutsättningen för beviljande av ett vapentillstånd inte är uppfyllandet av ett visst antal hobbygånger och sökanden inte har gett en helt tillfredsställande redogörelse över sin aktivitet. Beroende på fallet är det möjligt att bevilja ett vapentillstånd till den sökande för en bestämd tid på till exempel ett eller två år, varefter en redogörelse över att hobbyn blivit etablerad krävs i samband med att tillståndet ska förnyas. Denna skyldighet registreras i beslutet som utfärdas i vapentillståndsärendet och i tillståndsbeviset som uppvisar innehavsrättet.

Om ett vapentillstånd meddelas som tidsbundet, ges sökanden alltid ett separat beslut med motiveringar och en besvärsanvisning.

6.3 Övriga villkor

Om ett långt skjutvapen med funktionssättet “självladdande enkelskott” ska anskaffas, fastställs i vapentillståndet ett villkor enligt vilket tillståndet inte berättigar till att skaffa ett vapen som modifierats från ett automatvapen till ett självladdande halvautomatiskt vapen. Ett sådant vapen kan endast anskaffas om ett vapentillstånd har meddelats för förvärv av ett särskilt farligt skjutvapen. Det spelar ingen roll var eller när modifieringen har ägt rum eller vem som gjorde den.

 

Polisöverdirektör Seppo Kolehmainen

Överinspektör Tarja Ranta

Handlingen har undertecknats elektroniskt i dokumenthanterinssystemet. Polisen den 04.07.2022 kl. 12:57. Registratorskontoret kan verifiera underteckningen.

Bilagor: Bilaga 1 Barriäreffekter, Bilaga 2 Grunder för återkallelse av ett tillstånd