Grundläggande information om gatugängsfenomenet

Hur definierar polisen gatugäng?

Polisen definierar gatugäng som grupper som anknyter till vissa stadsdelar och består av flera identifierade personer och där man har kunnat identifiera hierarkin och ledande figurer. Grupperna lyfter fram de stadsdelar de företräder i sina kontakter med polisen och i sociala medier. Grupperna använder också ofta symboler som baserar sig på stadsdelens namn eller postnummer. 

Dessa grupper har ömsesidiga, våldsamma sammandrabbningar och är beredda att använda även grovt våld i dessa sammandrabbningar. Dessa grupper kännetecknas av att de ägnar sig åt brottslig verksamhet, till exempel narkotikahandel, och av att de är likgiltiga eller negativt inställda till det organiserade samhället. De är också likgiltiga för att deras verksamhet kan utgöra en fara för resten av samhället.

De som hör till gatugäng är vanligen antingen myndiga eller på tröskeln till det. Detta är ett annat fenomen än det våld som minderåriga utövar mot varandra. Gatugäng är också något annat än organiserad brottslighet. Polisen är emellertid oroad över att vart och ett av dessa fenomen kan underblåsa varandra. Minderåriga som begår brott kan hamna i gatugäng, som med tiden kan utvecklas till organiserad brottslighet om man inte lyckas ta itu med fenomenet.

En stor del av gängmedlemmarna har invandrarbakgrund i första eller andra generationen. I gängens verksamhet ligger ofta fokus på rap-kulturen, där våld och brottslighet glorifieras. Man söker inspiration hos internationella förebilder. Polisen samarbetar internationellt kring fenomenet; de viktigaste samarbetsländerna är Sverige och Storbritannien.

Hur utbrett är fenomenet?

Uppskattningsvis tio gatugäng som uppfyller polisens definition har identifierats (läget i november 2022) och deras verksamhet är koncentrerad till huvudstadsregionen, även om det finns tecken på att fenomenet sprider sig. Gängmedlemmar begår brott både tillsammans och på egen hand, och några hundra brott som begåtts av gängmedlemmarna har identifierats. Det är alltså fortfarande fråga om en ganska liten helhet med tanke på att polisen årligen får kännedom om cirka 800 000 brott.

Vad tycker polisen ska göras nu?

Enligt polisens uppfattning leder framför allt utslagning och utsiktslöshet till att unga dras till gatugäng. Också till exempel missbruks- och andra hälsoproblem kan bidra till gängbildning, och därför vidtas åtgärder för att bekämpa gängfenomenet i första hand någon annanstans än inom polisen.  Det viktigaste är att förhindra att nya ungdomar glider in i gatugäng genom att göra den brottsliga livsstilen mindre attraktiv och erbjuda alternativ för integration i samhället.

Polisen tar bekämpningen av fenomenet på allvar, men enbart åtgärder av polisen räcker dock inte. Det behövs samarbete mellan olika myndigheter och andra aktörer. Ur polisens synvinkel är målet att förhindra att fenomenet förvärras, etableras och att bryta spiralen av våld och annan brottslighet.

Med tanke på polisens förebyggande arbete är det effektivast att koncentrera sig på de unga som rör sig i gängkretsar och som lockas av en brottslig livsstil. Detta samarbete bedrivs mångprofessionellt av polisen till exempel inom den förebyggande Ankarverksamheten. 

Polisens mål är att förhindra att fenomenet med gatugäng förvärras och att gatugäng etableras. Det gäller också att stoppa den växande spiralen av våld och annan brottslighet genom att använda sig av polisens befogenheter och kompetens. Polisens mål är att identifiera begynnande våldsspiraler och bryta dem snabbt, utreda uppdagade brott och ställa förövarna till straffansvar.

Relaterat innehåll

Polisdirektör Sanna Heikinheimos blogg: Att lösa gatugängsfrågan ligger inte bara i polisens händer

Läs mer om den mångprofessionella Ankarverksamheten (du går till en nyt webbplats)