Balansgång när vi talar om brottsfenomen

Regeringen publicerade förra veckan ett meddelande om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering i det finländska samhället. I meddelandet konstateras att det finländska samhällets styrka traditionellt har varit att vi har kunnat tala om svåra frågor och till slut nått samförstånd. Ord förändrar världen, och särskilt när de uttalas av en betrodd institution, såsom den finska polisen, påverkar det vår uppfattning om samhället och säkerheten. Det är därför det gäller att noga överväga vad man säger och vilken typ av budskap handlingarna skickar. 

När det gäller polisens verksamhet handlar det om att hela tiden leta efter en balans. När polisen talar om brottslighet eller olika grupper av gärningsmän, oavsett om det rör sig om ungdomar som gjort sig skyldiga till allvarliga brott eller gatugäng med invandrarbakgrund, är fenomenet för polisen verkligt, oroväckande och kräver ett ingripande. Information om brottslighet utgör bakgrunden för polisarbete – och vem som helst kan bekanta sig med den informationen.

Polisen vill inte att dess iakttagelser om brottslighet ska användas för att stämpla grupper av människor, men det är inte heller ärligt eller hållbart med tanke på öppenhetsprincipen i förvaltningen att tiga om fakta. Beslutsfattandet kräver information som stöd, men det är nödvändigt att berätta om saker även av den orsaken att människor, för att kunna lita på polisen också måste kunna lita på att vi i vår verksamhet beaktar vad som händer i samhället och ingriper i brott.

När det inträffar ett brott spelar gärningsmannens bakgrund inte någon roll; förundersökningsprocessen är exakt likadan. Under sommaren ingrep polisen i spridning på nätet av videor som utgjorde bevis i brottmål som var föremål för förundersökning eller som redan gått vidare till åtalsprövning. Det handlar inte om att tysta ner gärningsmännens bakgrund – det handlar om brottsoffrens rätt till integritet och att material som förödmjukar dem inte ska cirkulera på nätet.

Eftersom polisen i egenskap av förundersökningsmyndighet är den sista aktören, är det vårt mål att väcka upp det övriga samhället att vidta åtgärder redan långt innan utsatthet tar sig uttryck i brott. Vi vet att till exempel marginalisering är en faktor som på ett betydande sätt bidrar till att öka brottslighet, därför hoppas polisen att vi som samhälle genom de teman vi lyft fram ska kunna inse vad en sådan utveckling leder till där någon "hamnar utanför".

Ett inslag i rasismdebatten har varit diskussionen om huruvida en handling måste vara ett brott för att utgöra rasism. Det hör till polisens uppgiftsområde att utreda brott. En av de saker som ska utredas i förundersökningen är motivet till gärningen. Om motivet kan bevisas ha varit rasistiskt kan åklagaren yrka på ett strängare straff än sedvanligt – sedan 2004 har ett rasistiskt motiv för brottet således kunnat utgöra en grund för att skärpa straffet för i princip vilket brott som helst. Naturligtvis kan manifestation av rasistiskt tänkande i sig också uppfylla brottsrekvisiten, vilket till exempel kan vara fallet med ärekränkning eller hets mot folkgrupp. 

Under de senaste åren har rasism och diskriminering också diskuterats när det gäller polisen, dels som en kommentar till handlingar som skett på andra håll i världen, såsom rörelsen Black Lives Matter, dels för att utvärdera den finska polisens verksamhet.  Åtminstone när det gäller polisen har denna diskussion uppmuntrat oss att komma ihåg den centrala betydelsen av förtroendet gentemot polisens arbete. 

Förtroendet för den finländska polisen är fortfarande på världsrekordnivå, 91 procent. Finländarnas synpunkter om polisverksamheten har granskats ända sedan 1999 med hjälp av polisbarometern som genomförs regelbundet. Enligt den senaste barometern har förtroendet för polisen generellt varit starkt. Enligt dem som svarade var de viktigaste orsakerna till förtroendet upplevelsen av korrekt beteende och rättvisa. För att upprätthålla förtroendet måste vi skydda alla, oavsett deras kön, ålder, etniska eller nationella ursprung, nationalitet, språk, religion och övertygelse, åsikt, funktionsnedsättning, hälsa eller sexuella läggning.

Som organisation har vi förbundit oss att upprätthålla detta förtroende.

Sanna Heikinheimo
polisdirektör
Polisstyrelsen
X: @S_Heikinheimo