Rasism är brottsligt. Den ska varken döljas eller tolereras. I den finska rättsstaten har var och en av oss utmärkta möjligheter att stoppa en rasist, oavsett om rasisten är en politisk beslutsfattare, offentlig person, granne eller polis.
Efter #metoo följde #blm. Kärnan i båda handlar om samma saker: människors integritet och jämlikhet. Polisens uppgift är att garantera de grundläggande rättigheterna.
Jag påstår att en öppet rasistisk polis inte skulle kunna verka i det fördolda särskilt länge. Vårt arbete granskas dagligen, och dessutom i offentligheten. Bra så. Regelbundna förtroendemätningar, enskilda klagomål eller nyheter om misstänkta oegentligheter genomlyser såväl organisationen som dess enskilda aktörer. Varje medborgare är sin egenövervakare.
Polisen i vårt land åtnjuter ett exceptionellt förtroende. Det är inte bara myndigheternas förtjänst, utan hela det finska samhällets. Grunden för allt är en lagstiftning som ger befogenheter men å andra sidan också ansvar och kontroll i samband med det. Ju noggrannare anvisningar det finns för verksamheten, desto mindre utrymme lämnar det för tolkning för dem som utför arbetet.
Gränsen mellan lagligt och olagligt är fin
Utlänningslagen är ett exempel på en författning, där befogenheterna måste vara mycket tydligt utstakade. Syftet med lagen är att bevaka förutsättningarna för att vistas och arbeta i landet, trygga utländska arbetstagares rättigheter och att identifiera och hjälpa offer för människohandel.
Steget från att övervaka utlänningar till etnisk profilering – en av rasismens former – är kort. Det gör man sig skyldig till om man utövar sina befogenheter som polis enbart eller huvudsakligen på grund av en persons ras, etniska ursprung eller religion.
I det här sammanhanget måste man givetvis se till att vår lagstiftning på alla sätt är sådan att risken för att hamna på fel sida om lagen är så liten som möjligt.
Polisstyrelsen utredde för tre år sedan hur förbudet mot etnisk profilering följs vid övervakningen av utlänningar och annan polisverksamhet. Endast ett fåtal klagomål gällande ämnet hade anförts, vilket dock inte är ett bevis på att fenomenet inte skulle finnas till.
Även personer med utländsk bakgrund litar på polisen
Enkätsvar bidrar till att ge en uppfattning om hur personer som blivit föremål för polisens verksamhet har upplevt situationen. Undersökningen Pysäytetyt (The Stopped) ger vid handen, att risken för att stannas av polisen är lika stor bland 15–29-åriga unga vuxna med finsk bakgrund som bland dem med annan etnisk bakgrund. En del av de intervjuade upplevde visserligen att orsaken till att de blivit stannade berodde på deras hudfärg eller utseende.
Forskningsdata finns även tillgänglig i MIDIS-forskningsrapporterna från EU:s byrå för grundläggande rättigheter. Enligt byrån upplever var tionde av dem som stannats av polisen att de utsatts för etnisk profilering. Siffran motsvarar det europeiska genomsnittet. Bland de länder som ingick i den finska jämförelsen var förtroendet för polisen störst bland dem som kom från de delar av Afrika som ligger söder om Sahara.
Också i en undersökning (THL) om psykiskt välbefinnande, säkerhet och delaktighet hos personer med utländsk bakgrund är förtroendet för polisen i Finland till och med starkare bland personer med utländsk bakgrund än bland dem med finsk bakgrund.
Rasism leder till utslagenhet och utsätter för våld
Finland är ett land där man har stort förtroende för det allmänna, dvs. förtroende för andra människor, även främlingar. Enligt samhällets etos är myndigheterna på riktigt till för medborgarna.
Vårt land har blivit mångsidigare i och med inflyttningen och är fortsättningsvis mycket tryggt. Det finns dock tecken på att det är på väg att uppstå skillnader i levnadsstandard och social verklighet, vilket på lång sikt kan ha en destabiliserande effekt på lugnet i samhället.
Utslagenhet utsätter för problem. Ilskan som följer av utslagenhet är en grogrund för terrorism och våldsam extremism.
Även därför är det viktigt att polisen åtnjuter förtroende hos alla befolkningsgrupper. Polisens grupper för förebyggande arbete strävar efter att vara närvarande i människors vardag även på annat sätt än genom egentliga polisuppgifter.
Grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter tas upp på ett brett plan i polisernas grundutbildning och i deras fortbildning. Var och en av de utexaminerade avlägger en ed i vilken personen lovar att respektera alla individers människovärde och rättigheter samt att handla öppet och försonligt.
Om problem kommer i dagen, åtgärdas de
Det finns säkerligen invandringskritiska personer i poliskåren. Det här får ändå inte framkomma under tjänst. På motsvarande sätt kan minoriteter utöva rasism gentemot majoriteten av befolkningen. Fältpatrullerna får dagligen höra glåpord i stil med “Rasist-snut”. Situationen får inte heller utvecklas så att polisen underlåter att sköta sina tjänsteuppdrag på grund av kundens etniska bakgrund, när polisen fruktar att bli stämplad som rasist. Lika behandling innebär att alla behandlas lika.
Att en del demonstranter vandaliserar platser och misshandlar människor ger inte anledning att sätta stämpel på alla demonstranter. Det samma gäller för polisen. Agerandet av en enskild polis får inte sätta stämpel på hela poliskåren.
Om problem kommer i dagen, åtgärdas de. Ett exempel som kan nämnas i sammanhanget är polisernas Facebook-grupp, i vilken det fördes osakliga diskussioner. Åklagaren hittade inga tecken på brott, men polisinrättningarna delade ändå ut anmärkningar.
Finland är med många måttstockar världens stabilaste, friaste och tryggaste land. Det innebär ändå inte att vi skulle vara perfekta.
Därför återgår jag till inledningen. Stoppa rasisten, även om denna är en myndighetsperson. Lämna in klagomål om osaklig behandling eller brottsanmäl. Endast det garanterar en möjlighet att rättvisa kan skipas.
Sanna Heikinheimo,
Polisdirektör
Enheten för polisverksamhet
Polisstyrelsen
