Från mordgruppen till ledningens stöd
Polisöverinspektör Niina Uskali
Polisstyrelsen, Staben, stödenheten för ledning
Att bli polis var inte min barndomsdröm. Jag var intresserad av att bli domare och bestämde mig för att söka till juridiska. Jag kom inte utvald in den gången och började fundera på andra alternativ. Jag insåg att det som lockade med domaryrket var rättvisan och hur den uppfylls. Det kunde jag också uppnå som polis, men på ett lite annorlunda sätt. När en kvinnlig bekant sökte och kom in på polishögskolan förstod jag att det var möjligt även för mig. Jag sökte och blev antagen. Polishögskolan kändes rätt direkt.
Jag arbetade många år på fältet i huvudstadsregionen, därifrån jag också kommer. Jag tyckte verkligen om fältarbete och uppskattar det högt. Det är väldigt utmanande och kräver en mängd olika färdigheter, och man vet aldrig vad man kommer att ställas inför. Från fältarbetet gick jag över till Helsingforspolisens våldsbrottsutredning, den så kallade mordgruppen. Under tiden hade jag även kommit in på juridiska och studerade vid sidan om arbetet. Arbetet i mordgruppen var oerhört intressant. Jag var väldigt intresserad av att utreda och lösa allvarliga brott. Det var ett hårt arbete, men också meningsfullt och inspirerande.
Från våldsbrottsutredningen gick jag vidare till Centralkriminalpolisen, där jag arbetade med internationella frågor, återförande av brottsvinning från utlandet och spårning av svårfunna personer. När projektet var slut tog jag samtidigt min juristexamen. Därefter gick jag vidare för att auskultera vid Esbo tingsrätt och utexaminerades som vicehäradshövding. Efter auskultationen var alla dörrar öppna. Jag befann mig i en lyckosam situation där jag erbjöds flera jobb, bland annat inom åklagar- och domstolsväsendet. Samtidigt blev en tjänst inom laglighetsövervakningen på inrikesministeriets polisavdelning ledig och jag bestämde mig för att nappa på den.
Jag började vid laglighetsövervakningen inom den dåvarande polisledningen. Där fick jag sköta allt mellan himmel och jord och använda mina juridiska kunskaper. Jag lärde mig mycket där. Ett år senare omvandlades den högsta ledningen till Polisstyrelsen. Jag arbetade i flera år med laglighetsövervakningsuppgifter inom Polisstyrelsen innan jag bytte tjänst till polisöverinspektör. Jag ansvarade för polisens allmänna juridiska ärenden samt bland annat lagstiftningsärenden. Det arbetade jag med i flera år. Nästa steg inom Polisstyrelsen tog jag när en chefstjänst inom ledningens stöd vid staben blev ledig.
Jag fick tjänsten som chef för ledningens stöd. Det var en fortsättning på skötseln av juridiska ärenden. Nytt för mig var att särskilt få sätta mig in i säkerhetsfrågor, det vill säga organisationssäkerhet, beredskap och riskhantering. En stor del av arbetet gäller också frågor som rör polisens civila krishantering, vilket jag har lett i över fyra år nu. Arbetet är givande men samtidigt utmanande. När jag började i tjänsten bröt coronapandemin ut, och sedan kom Rysslands invasion. På grund av detta fick beredskaps-, övervaknings- och organisationssäkerhetsfrågor en helt ny betydelse. Arbetet innebär mycket stöd till ledningen och förberedelse av stora riktlinjer såsom helhetsarkitektur och strategi, så jag har fått se och uppleva mycket. Ledningens stöd erbjuder en fantastisk utsiktsplats där man ser mycket och har möjlighet att påverka och främja polisens intressen.
En karriär inom polisen kan erbjuda vad som helst, mycket varierande uppgifter. Alla mina arbeten har alltid varit väldigt intressanta. Varje gång jag blivit erbjuden en ny tjänst har jag alltid känt lite motvilja att lämna den förra. Det finns alltså många alternativ och man kan också byta under karriärens gång. Jag upplever att polisens arbete är mycket meningsfullt, vilket bidrar till orken och trivseln i arbetet.
