Navigeringsmeny

Poliisiylijohtajan puhe poliisien valajuhlassa 3.6.2022 sv

Polisernas edsavläggelse 3.6.2022

Polisyrkeshögskolan, Tammerfors

Polisöverdirektör Seppo Kolehmainen  


Finland är enligt olika undersökningar världens stabilaste, friaste och säkraste stat. Vi har den bästa förvaltningen, den största personliga friheten, den minsta mängden organiserad brottslighet och det mest oberoende rättsväsendet. Enligt en helhetsbedömning är polisen och den inre säkerheten näst bäst i världen.

Finland är ett land som är värt att försvara, både i krig och i fred. 

Rysslands invasion av Ukraina i februari har förenat såväl finländarna som européerna. Finländarnas försvarsvilja är nu starkare än någonsin tidigare under den period som denna vilja har mätts. Natomedlemskapet skulle stärka vår ställning betydligt i militära konflikter. Då skulle vi aldrig mer stå ensamma. 

Kriget har också förändrat vår säkerhetsmiljö på ett bestående sätt. Situationen återspeglas också i finländarnas trygghetskänsla, Finlands egna säkerhetslösningar och polisens verksamhet.

Fyra av fem finländare upplever sig alltjämt vara trygga, även om krisen i Ukraina väcker oro hos en lika stor andel. 

Under den så kallade gråa perioden efter att Natoansökan lämnades in och innan den godkänns kan olika försök att påverka riktas mot Finland. Provokationer kan förekomma även senare. 

Vi följer och bedömer nu i speciellt stor omfattning direkta och indirekta konsekvenser som situationen har för polisens verksamhetsmiljö och landets inre säkerhet. Vid polisen har beredskapen också skärpts och olika slags beredskapsplaner har uppdaterats. 

Bästa åhörare

Säkerheten utgörs av verksamhet och statistik, men den är också en känsla. Det är fråga om att kunna förutsäga, föra vidare och förstå livet. 

Trygghetskänslan påverkas av upplevda hot, men även av hur myndighetsverksamheten uppfattas och hur lyckad den är. Den som saknar personliga upplevelser skapar ofta sina uppfattningar utifrån den offentliga diskussionen.

Därför är det särskilt viktigt att polisen just nu skapar stabilitet med sin egen verksamhet och fortsätter att utföra sitt dagliga arbete skickligt och så att försonligheten främjas. 

Människorna måste kunna lita på att samhället kan ingripa i fenomen som äventyrar säkerheten, förebygga sådana fenomen eller reda ut dem senast i en brådskande krissituation.

Det bästa sättet att motarbeta påverkansförsök utifrån är att säkerställa att alla som bor i Finland, oberoende av sin bakgrund, litar på det finländska samhället och myndigheternas förmåga att skydda medborgarnas rättigheter.

Vi som är i tjänst är skyldiga att se till att vi är förberedda på alla tänkbara – och till och med otänkbara – händelser. Grunden för den inbördes freden och trygghetskänslan är en prestationsförmåga som motsvarar förhållandena, beredskap och lagstiftningen. Endast på detta sätt kan vi även framöver skapa trygghet alltid och för alla.

I Finland är förtroendet för säkerhetsmyndigheterna, dvs. försvarsmakten, Gränsbevakningsväsendet och polisen, rekordstort vid global jämförelse. 

Jag skulle våga bedöma att vi också har världens lägsta tröskel i fråga om samarbete. Detta är också mycket nödvändigt eftersom säkerheten inte längre kategoriskt kan indelas i yttre och inre säkerhet. 

Informationspåverkan och hot av olika grad, provocerade demonstrationer, skadegörelse, utnyttjande av människor i sårbar ställning, instrumentalisering av invandring, kringgående av sanktioner, cyberattacker eller terrordåd kan vara redskap för statlig påverkan på samma sätt som vapenmakt. 

Hybridhot karaktäriseras som osymmetriska åtgärder med en medvetet dold avsikt
och som kanske inriktas på områden där ansvaret för motåtgärderna
inte är helt klart. I cyberomgivningen rör sig brott, brottslingar och vinning av brott med ljusets hastighet över riksgränserna. 

För att kunna se och förstå helheten krävs effektiverad uppföljning och en gemensam lägesbild. De administrativa gränserna får inte utgöra ett hinder för detta. 

Detsamma gäller utvecklingen av den gemensamma prestationsförmågan. Vi har till exempel med försvarsmakten skapat ett fältledningssystem och utvecklat de obemannade luftfartygens försvarsförmåga. 

Även om gränserna mellan inre och yttre säkerhetshot har blivit oklarare bestämmer lagstiftningen hur vi reagerar på hoten. I inlandet i Finland är polisen så gott som den enda behöriga myndigheten före egentliga identifierbara militära åtgärder när det gäller ovannämnda kriminella företeelser.  

Ju längre det räcker innan åtgärderna tolkas som militära, desto längre handlar det om inre säkerhet där polisen i första hand är behörig myndighet.

I och med reformen av bestämmelserna om handräckning kan polisen begära militär hjälp i allvarliga situationer som utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. 

Vi har dessutom föreslagit för inrikesministeriet att informationsanskaffningen som gäller hot mot den inre säkerheten ska effektiveras och behovet av polisens reserv ytterligare redas ut. På detta sätt skulle vi öka samhällets resiliens särskilt under den så kallade gråa perioden innan de befogenheter som fastställts i beredskapslagen tas i bruk.

Att upprätthålla allmän ordning och säkerhet utgör kärnan i polisverksamheten under såväl normala som exceptionella förhållanden. Polisen har årligen över en miljon utryckningar, av vilka cirka 70 000 hör till de mest brådskande. Det är viktigt att varje hjälpbehövande får hjälp i den egna situationen.

Allvarliga våldsdåd har tvingat oss att ändra våra handlingssätt och vår utrustning. Vi har satsat mycket på att säkerställa att den polispatrull som kommer först till platsen har nödvändig information, färdighet och utrustning för alla situationer och på så sätt beredskap att omedelbart stoppa alla typer av farlig verksamhet eller brott som riktas mot människor. Garantin för att detta ska lyckas är en utbildning som uppskattas även internationellt.

I egenskap av förundersökningsmyndighet kan polisen dessutom reda ut den verkliga orsaken bakom en viss gärning. Polisen har befogenheter enligt polislagen och tvångsmedelslagen, till exempel hemliga metoder för inhämtande av information.

Bästa edsavläggare

Polisens uppgiftsfält har försvårats och utvidgats permanent samtidigt som nivån på den krävda kompetensen har mångdubblats och antalet lagstadgade skyldigheter har utökats.

Samtidigt som vi bereder oss på nya hot kräver de traditionella hoten och dithörande nya fenomen vår uppmärksamhet. Utmaningen för polisen är den traditionella brottsligheten som digitaliseras och blir mångsidigare, allt synligare fenomen som väcker oro, till exempel den allt hårdare organiserade brottsligheten, gatugäng eller ensamvargar och grupper som idealiserar någon extrem ideologi.  

Dessutom har coronapandemin lämnat efter sig en omfattande välfärdsskuld som tar sig uttryck i illabefinnande och störande beteende bland annat bland unga.  

Det finländska samhället litar på er och sätter värde på det arbete ni utför. Det är ändå bra att komma ihåg att ni nu bara har klarat av den första delen av er utbildning. Att inhämta ny kunskap är en livslång process som framför allt består av partnerskap, nätverk, kompetensledning, smidighet och forskningsverksamhet.

I enlighet med polislagen ska vi upprätthålla säkerheten i samarbete med andra myndigheter, sammanslutningar och invånarna. Vårt viktigaste kapital och vår viktigaste resurs är i sista hand förtroende. Förtroendet ska förtjänas och vi har under inga omständigheter råd att förlora människornas förtroende. Vi förtjänar det dagligen utifrån vårt sätt att möta och bemöta våra kunder. 

Det som beseglar förtroendet är att vi poliser också själva kompromisslöst följer lagen både i tjänsten och på fritiden. 

Jag hoppas, och sakligt även förutsätter, att ni alla förstår vad ni lovar när ni avlägger eden: att efter bästa kunskap och förmåga alltid och under alla omständigheter uppföra er så att det är förenligt med polisens anseende. 

Ni har stöd av en utbildning som är uppskattad även internationellt och försedd med kvalitetsstämpel samt av kunniga kollegor. 

Utför ert arbete beslutsamt och rättvist, men ändå mänskligt och med hänsyn till olika människor och deras bakgrund. Förlita er på den kunskap ni inhämtat under utbildningen, men håll er à jour genom att ständigt lära er nytt.