Brottsutredning

Målsägande

Målsäganden är den part mot vilken gärningen riktats. I vissa slags brott kan målsäganden också kallas brottsoffer. 

Polisen utreder relevanta brottsrelaterade omständigheter genom att förhöra målsäganden.

När det gäller målsäganden utreds bland annat 

• exakta uppgifter om föremålet för brottet
• orsakad skada
• eventuellt straffyrkande
• eventuella yrkanden på skadestånd. 

Polisen vägleder i omständigheter relaterade till brottet vid förhöret.
Polisen kan också begära material per e-post eller post. I vissa fall behöver målsäganden inte förhöras. Detta är fallet till exempel om polisen redan i brottsanmälan fått de uppgifter som den behöver. I allmänhet är det då fråga om klara och enkla fall. 

Målsäganden har rätt att anlita biträde i förundersökningen. Med biträde avses en person med juristutbildning, såsom en advokat eller ett rättegångsbiträde med tillstånd. Biträdet får närvara vid förhör. Biträdets uppgift är att hjälpa målsäganden i brottmålet.

Brottsmisstänkt

Den brottsmisstänkte är en person som misstänks för brottet. 

I förundersökningen utreder polisen den misstänktes delaktighet i brottet. Den brottsmisstänkte förhörs för att utreda brottet. Beroende på brottets art kan dessutom olika tvångsmedel användas i förundersökningen för att ge polisen information. Polisen kan till exempel utföra husrannsakan eller platsgenomsökning i bostäder, på arbetsplatser eller i fordon. 

Den brottsmisstänkte kan kallas till förhör per telefon, och i allvarligare brott kan den misstänkte gripas. Med gripande avses att polisen enligt tvångsmedelslagen har rätt att förvara den misstänkte i polisens lokaler för att utreda brottet. Polisen informerar den brottsmisstänkte om dennes rättigheter och skyldigheter i samband med gripande eller förhör.

Den misstänkte har rätt att anlita biträde som får närvara vid förhör. I synnerhet i allvarligare brott involveras biträdet genast i början av förundersökningen. I förundersökningen får den misstänkte berätta sin uppfattning om händelsen. Den brottsmisstänkte har också rätt att låta bli att bidra till utredningen av sin egen skuld. Detta kallas självinkrimineringsskydd. 

Vittne

Ett vittne är delaktig i förundersökningen. Av vittnet får polisen information om händelseförloppet. Vittnet kan till exempel vara ett ögonvittne eller en person som i övrigt vet något om fallet. En central aspekt när det gäller vittnets ställning är skyldigheten att hålla sig till sanningen. Vittnet ska sanningsenligt berätta om allt som det vet om fallet. 

Ett vittne får vägra att vittna endast i särskilda situationer om vilka föreskrivs i lag. Exempel på sådana situationer är brottmål där den misstänkte är vittnets make eller en annan närstående. Även vissa uppgifter är sådana att vittnesmål inte får avläggas om dem enligt lag. Polisen informerar vittnet om dess rättigheter och skyldigheter före förhör. 

Annan part

En annan part i förundersökningen är en person som har någon annan än ovan nämnda koppling till ett brott. Brottet och utredningen av det kan påverka en sådan persons rättigheter, intressen eller skyldigheter. Polisen informerar dig om din ställning före förhör.

Förhör utgör en del av förundersökningen med vars hjälp polisen inhämtar information. Polisen kallar till förhör per telefon, post eller e-post. I allvarligare brott kan polisen gripa den brottsmisstänkte. Under gripandet förhör polisen den misstänkte. 

Förhöret är ett samtal mellan polisen och kunden. Polisen ställer frågor för att utreda fallet. Vid behov anlitar polisen en tolk, så att förhöret kan ske på ett språk som den förhörda förstår.

Vid förhör får den misstänkte och målsäganden ha med ett biträde, dvs. en advokat eller en jurist med tillstånd. Biträdet får ställa frågor och be den förhörda att till exempel precisera sina svar. Biträdet kan ge råd i frågor om förundersökningen och processens framskridande. 

En person som har blivit föremål för ett brott kan ta med sig en stödperson till förhöret. Man kan fråga om avgiftsfria utbildade stödpersoner bland annat från Brottsofferjouren. Brottsofferjourens tjänster omfattar även vittnen.

Om den förhörda är alltför berusad måste förhöret skjutas upp. En berusad person kan förhöras endast om det är nödvändigt för att utreda brottet. Även psykiska störningar, upprördhet eller andra motsvarande omständigheter kan förhindra förhör. Polisen kan förhandla om förhörstidpunkten med personen, dennes närstående eller en läkare. 

Förhörsprotokoll upprättas om förhöret

Under förhöret antecknar polisen i förhörsprotokollet vad den förhörda svarar på frågor. 
I början av förhöret berättar polisen om orsaken till förhöret samt om den förhördas rättigheter och skyldigheter. I förhörsprotokollet antecknas att den förhörda har informerats om ärendet innan förhöret börjar.

Förhörsprotokollet utgör en del av förundersökningsprotokollet. Förundersökningsprotokollet är sekretessbelagt tills ärendet behandlats i domstol. Polisen ger inte den förhörda ett eget exemplar av förhörsprotokollet genast efter förhöret, utan den förhörda kan efter förhöret ta del av förhörsprotokollet i förundersökningsprotokollet.

Det är bra att svara på polisens kallelse till förhör, om förhörstidpunkten är olämplig. Vid behov kan man förhandla med polisen om förhörstidpunkten, förutsatt att ärendet inte är brådskande. 

Enligt förundersökningslagen är den förhörda skyldig att delta i förundersökningen. Med detta avses att en person 

• av vilken polisen kan få information om ett brott eller 
• vars närvaro bidrar till utredningen av brottet

ska delta i förundersökningen. 

Om du inte iakttar en kallelse till förhör, kan polisen vid behov hämta dig till polisstationen för att utreda ärendet.

Förutom genom förhör kan polisen utreda brott med hjälp av tvångsmedel. Om tvångsmedel föreskrivs i tvångsmedelslagen. Polisen får inte använda tvångsmedel utan grund, utan alla tvångsmedel har särskilda förutsättningar och situationer där de kan tillämpas. Detta beror på att tvångsmedel ibland gör ett stort intrång i personens grundläggande rättigheter och friheter. 

Typiska tvångsmedel i förundersökningen är olika slags genomsökningar, till exempel husrannsakan och platsgenomsökning. Eftersom en hel del brott i dag begås på nätet, är ett vanligt tvångsmedel genomsökning av utrustning, där innehållet i till exempel molntjänster, datorer eller mobiltelefoner genomsöks. I samband med förundersökning är det också vanligt att personer måste gripas för att utreda brott. Även gripande, anhållande och häktning är tvångsmedel. 

Ibland blir det klart redan under förundersökningen att medling kan vara ett bra alternativ i straffprocessen. Polisen beaktar möjligheterna till medling när brottsmisstankar utreds. 

I medling möter parterna till brottet varandra, och med stöd av en utomstående handledare försöker de tillsammans hitta en lösning i ärendet. Syftet med medling är att vara ett alternativ till rättsprocessen för brott- eller tvistemål och komma med lösningar i brott- eller tvistemål utan att tillämpa den formella rättsprocessen.  

Medling förutsätter samtycke av alla parter. Under eller redan före förhören i förundersökningen utreder polisen de delaktigas vilja till medling. I samband med förhör eller andra kontakter med polisen före förhöret kan parterna diskutera medling i ärendet. Om parterna samtycker till medling, tar polisen medlingsinitiativ vid medlingsbyrån. Medlingsbyrån bedömer om medling kan tillämpas på brottmålet och sköter de praktiska medlingsarrangemangen.

Om samförstånd nås i medlingen upprättas ett bindande avtal mellan parterna som även undertecknas av medlarna. I brottmål lämnas medlingsavtalet till polisen, som beslutar om hur brottmålet ska avgöras utifrån uppgifterna i medlingsavtalet.

Om straffyrkanden återkallats vid medlingen kan åklagaren från fall till fall fatta beslut om begränsning av brottmål som lyder under allmänt åtal utifrån medlingsavtalet. Då framskrider ärendet inte till domstol. I målsägarbrott leder medlingsavtal mellan målsäganden och den misstänkte till att förundersökningen läggs ner. Om ärendet trots medlingsresultatet går till åtalsprövning, bifogas medlingsuppgifterna förundersökningsprotokollet. 

Med brott under allmänt åtal avses brott för vilka åklagaren ska väcka åtal oberoende av om målsäganden yrkar på det. Även övriga förutsättningar för väckande av åtal ska uppfyllas.

Med målsägarbrott avses brott, där straffyrkandet beror på målsäganden. Målsägarbrott är ofta lindrigare gärningsformer av brott, för vilka åklagaren i allmänhet inte väcker åtal om inte målsäganden yrkar på det. Om ett allmänt intresse föranleder det, kan åklagaren ta upp ärendet till åtalsprövning oberoende av målsägandens ståndpunkt. Varje kapitel i strafflagen innehåller en paragraf, av vilken det framgår om det är fråga om ett målsägarbrott eller inte. Till exempel lindrigt bedrägeri är ett målsägarbrott. 

Syftet med allmänt åtal är att säkerställa att allvarligare brott går till åtalsprövning oberoende av målsägandens ståndpunkt. 

Skriftligt beslut fattas om avslutande av förundersökning. Det skriftliga beslutet meddelas parterna.

Förundersökning kan avslutas till exempel när: 

• Ärendet går till åtalsprövning.
• Inget brott har inträffat enligt polisens utredning. 
• Förundersökningen begränsas. 
• Ärendet är obetydligt och målsäganden inte yrkar på straff. 
• Brottet har inträffat utomlands, och det inte är relevant att undersöka det i Finland. 
• Brottet har begåtts av en minderårig.

Om ett brottmål överförs från polisen till åklagaren för åtalsprövning, upprättar polisen ett förundersökningsprotokoll utifrån förundersökningsmaterialet.  Polisen fattar ett skriftligt beslut om förundersökningen med motiveringar, om ärendet inte går till åtalsprövning.

Förundersökningen kan bedömas i den avslutande utsagan

Vid behov tillämpas ett förfarande för avslutande utsagor i slutet av förundersökningen. Med förfarandet för avslutande utsagor avses att parterna kan ta del av förundersökningsmaterialet och resultaten av undersökningen samt säga sin åsikt om dem. I detta förfarande meddelar polisen en tidsfrist inom vilken avslutande utsagor ska lämnas till polisen. 

I obetydliga brott tillämpas förfarandet i allmänhet inte, men man kan vid behov be om ytterligare information av utredningsledaren. Utifrån avslutande utsagor kan polisen fortsätta undersökningen om den anser att det behövs. 

Avbrytande avslutar aktiv undersökning

Förundersökningen kan avbrytas. Med detta avses att polisen inte längre aktivt undersöker ett brott. En avbruten förundersökning kan fortsätta, om ny relevant information dyker upp. Polisens beslut om avbrytande meddelas målsägande och brottsmisstänkta.