Olagligt anordnande och olaglig marknadsföring

På en webbplats som drivs utomlands fanns det förutom finskspråkiga idrotts- och vadhållningsnyheter även finskspråkiga annonser för penningspel, med direkta länkar till olika utländska, finskspråkiga penningspelssidor, som kunde ses fritt av alla. Den utländska webbplatsen hade även varit samarbetspartner i finländska idrottsevenemang och fick synlighet för sig själv och samtidigt även för annonserna för penningspelssidor.

Trots att webbplatsen, webbplatsens server och det företag som officiellt drev webbplatsen låg utanför Finland, producerade webbplatsen finskspråkigt innehåll, vars ämnen i huvudsak var riktade mot finländare. Polisstyrelsen bedömde att webbplatsens huvudsakliga målpublik således i verkligheten var konsumenter bosatta i Finland.

Eftersom inriktningen av marknadsföringen av penningspel mot Finland och finländska konsumenter är central i bedömningen av lagstridighet oavsett vilken marknadsföringsmetod som används, och eftersom det inte är tillåtet att kringgå förbudet för marknadsföring av penningspel enligt lotterilagen och eftersom marknadsföring av penningspel från utlandet inte gör marknadsföringen tillåten ur lotterilagens synvinkel, saknade det faktum att webbplatsen var belägen utomlands betydelse i bedömningen av huruvida marknadsföringen av penningspel var lagstridig.

Marknadsföring av utländska och av andra än i lotterilagen fastställda penningspelssammanslutningar eller av penningspel som dessa tillhandahåller, som riktas mot Finland och i Finland bosatta konsumenter, är förbjuden. I sitt beslut förbjöd Polisstyrelsen bolaget som drev webbplatsen att marknadsföra penningspel i annonser på bolagets webbplats. Polisstyrelsen förenade förbudet med vite, som skulle betalas om förbudet inte följs.

En enskild näringsidkare hade en reklam för en penningspelswebbplats på sidan av sin bil. Penningspelsbolaget som hade reklamen på sidan av bilen anordnade penningspel på finskspråkiga webbplatser och således riktades anordnandet av penningspel mot Finland.

Det var frågan om marknadsföring av en penningspelssammanslutning eller penningspel i strid med lotterilagen. Endast instanser som uttryckligen regleras genom lotterilagen får marknadsföra penningspel, och även i detta fall inom ramen för de begränsningar och förutsättningar som anges i lagen.

Eftersom marknadsföring av utländska och av andra än i lotterilagen fastställda penningspelssammanslutningar eller av penningspel som dessa tillhandahåller, som riktas mot Finland och i Finland bosatta konsumenter, är förbjuden, meddelade Polisstyrelsen näringsidkaren ett beslut om förbud mot att marknadsföra penningspelswebbplatsen på sidan av bilen.

Polisstyrelsen förenade förbudet med vite, som skulle betalas om förbudet inte följs.

Veikkaus penningspel marknadsfördes till kunder vid butikskassor i samband med köp utan att kunderna på eget initiativ visade intresse för penningspelen. I samband med detta fanns det också rikligt med Veikkaus penningspel och Veikkaus marknadsföringsmaterial om penningspel framställt i närheten av kassorna.

Marknadsföringen som penningspelsmonopolet genomför ska vara måttfull och begränsas strikt till vad som behövs för att styra konsumenterna mot tillåtna penningspel. Till skillnad från annan marknadsföring får syftet med marknadsföring av penningspel inte vara att öka efterfrågan. Marknadsföringen av penningspel får inte heller vara aggressivt främjande av försäljning.

Konsumenter får inte uppmuntras till att spela aktivt genom att göra spelandet vardagligt eller genom att associera det med dagliga butiksbesök. Det var inte heller motiverat att hålla framme rikligt med marknadsföringsmaterial för penningspel ur perspektivet för att förebygga spelrelaterade problem och ansvarsfull marknadsföring.

Polisstyrelsen bedömde att Veikkaus marknadsföring av penningspel var aggressiv och att dess centrala syfte var att öka efterfrågan på penningspelande. Som helhet betraktat ansågs Veikkaus marknadsföring av penningspel strida mot de marknadsföringsbegränsningar som föreskrivs i lotterilagen. Av dessa anledningar förbjöd Polisstyrelsen Veikkaus att marknadsföra sina penningspel muntligen samt bland annat i närheten av butikskassor.

Polisstyrelsen förenade förbudet med vite, som skulle betalas om förbudet inte följs.

Ett bolag ordnade olika spel med idrottstema på sin webbplats. I spelen skapade spelaren ett fiktivt lag bestående av spelare i verkliga idrottslag, som tävlade mot lag som andra spelare skapat om bland annat penningpriser.

Enligt lotterilagen definieras som lotteri sådan verksamhet, där deltagandet sker mot vederlag och deltagarna har möjlighet att få en vinst med penningvärde som helt eller delvis beror på slumpen. Penningspel är lotterier där deltagarna kan vinna pengar.

Eftersom deltagandet i spelen förutsatte en betalning av deltagarna, eftersom vinsten i spelet åtminstone delvis berodde på slumpen och eftersom det fanns penningvinster i spelet, var det frågan om ett i lotterilagen avsett penningspel, som det enligt lotterilagen är förbjudet att anordna.

Det rörde sig inte om en sådan tävling som baserar sig uteslutande på kunskaper eller färdigheter där ingen slumpmässighet förekommer och som faller utanför lotterilagens tillämpningsområde.

Av dessa anledningar förbjöd Polisstyrelsen genom sitt beslut bolaget att anordna sina spel med idrottstema som kategoriseras som penningspel så, att deltagandet i spelen förutsätter betalning eller så att det är möjligt att vinna pengar i spelen.  

Polisstyrelsen förenade förbudet med vite, som skulle betalas om förbudet inte följs.