Trafiksäkerhetsarbete utförs i ett omfattande samarbete med myndigheter och organisationer. Det internationella samarbetet ökar ständigt.
Polisen har den centralaste rollen bland de övervakande myndigheterna som arbetar för att upprätthålla säkerheten i trafiken. Även Gränsbevakningsväsendet och Tullen deltar aktivt i trafikövervakningen.
Andra faktorer som inverkar på trafiksäkerheten, utöver polisens övervakning, är bl.a.
Polisens trafikövervakning prioriterar övervakning av
Till polisens arbete hör naturligtvis också att ingripa i andra situationer där någon bryter mot trafikreglerna. Vid uppläggningen av sin verksamhet utnyttjar polisen också riksomfattande, regional och lokal information om olyckor, uppgifter om uppföljningen av trafikbeteende och, då det är möjligt, förväntningar hos invånarna i området. Därtill använder polisen sin egen riksomfattande trafikanalys som stöd för planeringen av trafikövervakningen.
Målsättningen för polisens hastighetsövervakning är att förbättra säkerheten i trafiken genom att minska fortkörningsfallen. För att mäta körhastigheten använder polisen radar, laserinstrument, instrument för mätning av medelhastighet och anordningar för automatisk trafikövervakning. Den som kör för fort stoppas i allmänhet genast, utom då fortkörningen observeras av den automatiska trafikövervakningen. Fortkörning ger antingen en anmärkning, avgift för trafikförseelse eller böter.
Alla polispatruller i tjänsteuniform utför trafiksäkerhetsarbete inom lokalpolisen. Lokalpolisen övervakar trafiken både i tätorter och på huvudvägarna. Lokalpolisen genomför även övervakning av den tunga trafiken enligt EU:s förordningar, vilket fordrar specialkunskap och -utrustning.
Böterna för trafikbrott grundar sig på böteshandboken, som utges av Polisstyrelsen. Med hjälp av bötesräknaren kan man beräkna storleken på sina egna böter för några av de vanligaste trafikförseelserna.
Polisens mål är att minska alkohol- och drogmissbruk i vägtrafiken och att gripa så många påverkade förare som möjligt.
Enligt strafflagen gör en person som kör ett motorfordon sig skyldig till rattfylleri om han eller hon har minst 0,5 promille alkohol i blodet eller minst 0,22 mg alkohol per liter utandningsluft. Gränsen för grovt rattfylleri är 1,2 promille alkohol i blodet eller 0,53 mg alkohol per liter utandningsluft.
En förare kan också göra sig skyldig till rattfylleri eller grovt rattfylleri om denna har använt narkotika så att en verksam beståndsdel i narkotikan eller en ämnesomsättningsprodukt från den finns i hans eller hennes blod.
Polisen använder en alkometer vid vägkontrollerna för att övervaka alkoholanvändningen. Om alkometern visar noll, men föraren verkar vara påverkad av rusmedel, förs han eller hon till hälsocentralen för undersökning.
Om ett blåstest med polisens alkometer visar att det finns skäl att misstänka att föraren gjort sig skyldig till rattfylleri, ska han eller hon genomgå en rattfylleriundersökning med precisionsalkometer.
Om utandningsluften innehåller minst 0,22 mg alkohol per liter ger polisen föraren böter eller lämnar förundersökningsprotokollet till åklagaren.
En yrkesutbildad person inom hälsovården kan ta blodprov av personen som misstänks för rattfylleri. Ett blodprov tas om föraren inte kan blåsa i en precisionsalkometer på grund av berusning eller fysiskt handikapp. Blodprov tas alltid om något tyder på att föraren använt droger.
Den ökade användningen av narkotika har ökat antalet förare som kör under drogpåverkan. Polisen försöker identifiera så många drogpåverkade förare som möjligt genom att ge akt på förarnas körsätt.
Om polisen misstänker att föraren är påverkad av droger får han eller hon i regel blåsa i en alkometer. Om blåsprovet visar noll trots att föraren misstänks vara påverkad av rusmedel, fortsätter polisen att utreda situationen.
Polisen använder instrument för snabbtest av narkotika. Föraren ger ett salivprov och utgående från det kan man bekräfta misstanken om att han eller hon använt narkotika. Om polisen misstänker användning av narkotika, förs föraren till hälsovården, som tar ett blodprov av föraren för att undersöka berusningstillståndet.
Länkar
Polisens nya alkometer i videobloggen Poliisitube (på finska)
Om rattfylleri i videobloggen Poliisitube (på finska)
Alkoholen försämrar förarens förmåga att klara av situationer som kräver snabbhet och noggrannhet. Reaktionshastigheten och förmågan att uppfatta och uppskatta försämras. Risken för trafikolyckor ökar.
Användning av droger och läkemedel försämrar förarens förmåga att uppfatta och uppskatta. Också besluts-, koordinations- och funktionsförmågan försämras. Cannabis gör personen omtöcknad och ger försämrad förmåga att bedöma avstånd och hastighet. Amfetamin ökar riskbenägenheten och orsakar oförutsägbart beteende. Hallucinogener orsakar i sin tur felaktiga sinnesförnimmelser och panikreaktioner.
Läkemedel som är märkta med röd varningstriangel kan försämra förarens uppfattnings- och koordinationsförmåga, reaktionshastighet och balans. I Finland missbrukas oftast lugnande medel och sömnmedel.
Blandmissbruk är vanligt bland missbrukarna i Finland, det vill säga att flera droger används samtidigt. Dessutom missbrukas lugnande medel och alkohol ofta tillsammans med andra droger.
En rattfyllerist är inblandad i var femte dödsolycka i trafiken. I olyckorna dör vanligtvis rattfylleristen själv eller hans eller hennes passagerare. Den vanligaste trafikolyckan i samband med rattfylleri är avkörning. Följderna är ofta allvarliga, eftersom rattfyllerister sällan använder säkerhetsbälte.
Polisen alkoholtestar över en miljon förare varje år och nästan 18 500 rattfyllerister åker fast. Närapå 37,9 procent av rattfyllerifallen berodde på narkotikamissbruk år 2019. Studier visar att andelen rattfyllerister i trafikflödet är 0,11–0,14 procent i genomsnitt.
Vid rattfylleri döms föraren till böter eller fängelse i högst sex månader. Vid grovt rattfylleri är straffet minst 60 dagsböter eller fängelse i högst två år. Straffet är strängare om den skyldiga har orsakat skada eller dödsfall.
Den som gjort sig skyldig till rattfylleri får dessutom alltid körförbud. Körförbudet kan vara högst 5 år.
Den som överlåter sin bil till en berusad person kan bli bestraffad med böter eller fängelse i högst ett år. En rattfyllerist kan förlora sin rätt till trafik- och bilförsäkringsersättningar. Han eller hon betalar alla undersöknings- och rättegångskostnader själv och är ersättningsskyldig för de ersättningar som försäkringsbolaget har betalat.
Undersökningsledaren kan överväga att beslagta en persons fordon om personen upprepade gånger gör sig skyldig till rattfylleri. När fordonet ägs av någon annan än den som misstänks för rattfylleri, kan föraren krävas på ekonomisk ersättning som grundar sig på fordonets värde.
Om körförbud på polisens webbplats
Om alkolås på polisens webbplats
Om övervakning av körhälsa på polisens webbplats
Polisen övervakar användningen av säkerhetsutrustning i samband med annan trafikövervakning. Så många försummelser som möjligt bötfälls eller tilldelas skriftliga anmärkningar. Målsättningen är att öka användningen av säkerhetsbälten och annan säkerhetsutrustning.
Enligt undersökningskommissionerna för trafikolyckor skulle man årligen rädda tiotals liv och undvika svåra olycksfall om säkerhetsutrustningen skulle användas på rätt sätt. Av de som dog i trafikolyckor 2018 kunde 29 personer ha överlevt om de hade använt säkerhetsutrustningen. Användning av säkerhetsbälte kunde ha räddat 23 människoliv och användning av hjälm kunde ha räddat sex cyklisters liv.
Vägtrafiklagen föreskriver bland annat följande om användning av säkerhetsbälten och annan säkerhetsutrustning:
Läs mer om användning av säkerhetsutrustning i kap. 5 i vägtrafiklagen, säkerhetsutrustning och skyddsanordningar under körning (paragrafer 90–97).
Läs mer om användning av säkerhetsutrustning i Vägtrafiklagen i Finlex
Polisen övervakar trafiken på insjöarna och i närheten av hamnarna längs kusten. Syftet med övervakningen är att bidra till ökat sjövett, minska antalet berusade båtförare och att öka användningen av säkerhetsutrustning. Till sjöpolisens uppgifter hör också att övervaka naturskydd och miljövård, fiske och jakt samt den allmänna ordningen och säkerheten på insjöarna och i skärgården. Sjöbevakningen, som lyder under Gränsbevakningsväsendet, övervakar båttrafiken ute till havs.
Sjötrafiken har sina egna trafikregler och hastighetsbegränsningar. Som klok båtförare sänker du farten även utan begränsningsskylt, om det är nödvändigt med tanke på den mindre båtens säkerhet. Beakta också båtar som ligger vid bryggor och stränder.
Enligt strafflagen gör sig den som kör en båt skyldig till fylleri i sjötrafik om
En person kan också göra sig skyldig till fylleri i sjötrafik om han eller hon använt andra droger än alkohol, varvid förmågan att utföra uppgiften har försämrats, och omständigheterna är sådana att den som kör båten äventyrar andras säkerhet. Den som rör sig med en roddbåt eller med en segeljolle kan inte dömas för fylleri på sjön.
Vid övervakningen av sjötrafiken använder sig polisen av en alkometer. Om alkometern visar att det finns skäl att misstänka att personen gjort sig skyldig till fylleri på sjön, kan han eller hon föras till närmaste polisinrättning för blodprov eller för vidare undersökning med en precisionsalkometer.
Alkoholen är med i bilden i omkring hälften av alla drunkningsolyckor. Omkring 80 % av dem som drunknat vid båten har varit berusade. De vanligaste orsakerna till drunkning är att man faller överbord eller hamnar i vattnet då båten kantrar eller att man felbedömer simsträckan. De flesta drunknade är medelålders män.
En drunkningsolycka är alltid summan av flera faktorer. Ett berusat tillstånd ökar sannolikheten för en olycka. Redan en lätt berusning försämrar omdömes- och reaktionsförmågan och man har svårare att kontrollera sina rörelser. Ett par öl fördubblar olycksrisken och 5–6 öl tiofaldigar risken. Om man dessutom använder läkemedel, mångdubblas risken.
Sunt förnuft och försiktighet är den bästa utrustningen för den som rör sig på sjön, men utöver det krävs också en sjöduglig och ordentligt utrustad båt.
Obligatorisk utrustning för motorbåtar och över 5 meter långa segelbåtar:
Handbrandsläckaren måste uppfylla standarden EN 3 och effektklassen ska vara minst 8A 68B, och den måste granskas årligen. Lagen kräver inte att du har räddningsvästen på sig, men i en nödsituation räddar västen dig bara om du har den på dig.
Om båten får motorstopp behövs ett ankare, en åra eller paddel. Om båten börjar ta in vatten behövs något att tömma med. Ett giltigt sjökort är också viktig säkerhetsutrustning. Det är inte obligatoriskt, men till stor nytta i våra vatten med mycket grynnor och skär.
Vinkkari-videon om båtens utrustning i videobloggen Poliisitube
Information för båtförare på Traficoms webbplats
Sjöräddningssällskapets webbplats
Genom att övervaka den tunga trafiken strävar polisen efter att förbättra trafiksäkerheten samt att bekämpa grå ekonomi och transportbrottslighet.
Övervakningen av tung trafik prioriterar faktorer som påverkar trafiksäkerheten:
Förutom att förbättra trafiksäkerheten strävar övervakningen av tung trafik bland annat till att
Även EU-direktiven förpliktar medlemsländerna att inrikta övervakningen av tung trafik på vissa övervakningsformer. Dessa är kontroll av kör- och vilotider, tekniska vägkontroller och kontroll av transport av farliga ämnen.
Polisen har redan länge utfört förebyggande arbete med olika intressegrupper för att förbättra säkerheten för tung trafik. Arbetet har bland annat omfattat utbildning, information, ökad transportsäkerhet och gemensam utveckling av lagstiftningen.
Det gemensamma målet är att transporterna utförs och övervakas med yrkesskicklighet och att verksamheten håller hög kvalitet.
