Katten är ett litet däggdjur som vid sidan om hunden är det mest populära sällskapsdjuret i Finland. I Finland finns det enligt beräkningar cirka 600 000–1 000 000 katter. Uppskattningsvis 20 000 av dessa överges årligen. Polisen får årligen ett stort antal anmälningar som gäller sällskapsdjur, även katter. Låter följande meningar bekanta eller kan det till och med vara fråga om någonting som du själv skulle säga?
”Där springer grannens hankatt över gårdsplanerna igen!”
”Tiotals övergivna katter omhändertas av djurskyddet på somrarna.”
”Katten är inte farlig för människan!”
”Jag får skjuta en katt som rör sig på min gårdsplan!”
”Katten får gå lös på gården eftersom den håller tomten ren!”
”Det är väl inte din sak, katten måste ju få komma ut!”
Polisen hör dessa yttranden beklagligt ofta. Lagen förpliktar kattägaren att ta hand om sitt sällskapsdjur, men lagen tolkas ofta fel eller så är bestämmelserna helt obekanta.
Vad säger lagen om katter?
Bestämmelser som gäller katter och hållning av dem finns huvudsakligen i tre olika lagar – jaktlagen, djurskyddslagen och ordningslagen. Vi omfattas också av den europeiska konventionen (FördrS 49/1992), och preciseringar av den nationella lagstiftningen finns i statsrådets förordning om skydd av hundar, katter och andra smådjur som hålls för sällskap och hobby (8.7.2010/674).
Enligt ordningslagen får katter inte komma ut på allmänna badstränder, på lekplatser för barn, på torg under torgtid, i skidspår som iståndsatts för allmänt bruk eller på idrottsplaner, om det inte är särskilt tillåtet. På motionsstigar och liknande ska katterna vara kopplade (ordningslagen 14 §).
Utanför tätorterna behöver katterna inte vara kopplade enligt ordningslagen. Men katter får inte heller utanför en tätort lämnas åt sitt öde eller överges. Djurskyddslagen förpliktar kattägaren att sköta om sitt djur och enligt lagen får djuret inte heller överges (djurskyddslagen 5 §).
Även konventionen om skydd av sällskapsdjur innehåller en bestämmelse om att sällskapsdjur inte får överges (FördrS 49/1992, artikel 3). Ett övergivet djur betyder antingen ett hemlöst sällskapsdjur eller ett sällskapsdjur som rör sig utanför gränserna till ägarens hem utan tillsyn.
Å andra sidan har en katt som släppts ut på gården och som rör sig utanför gårdsplanen lämnats utan tillsyn och är således övergiven. Att låta katter gå lösa och utan tillsyn kan leda till straff. Det kan vara fråga om en ordningsförseelse, ett djurskyddsbrott/en djurskyddsförseelse eller ett brott mot bestämmelserna i jaktlagen.
En förvildad katt är enligt jaktlagen ett ofredat djur (jaktlagen 85 §). Att olagligt döda en katt kan ändå vara till exempel ett djurskyddsbrott eller skadegörelse.
Djurskyddsförordningen och förordningen om skydd av smådjur ställer noggrannare krav på skötseln av katter. Enligt förordningarna ska förvaringsutrymmen för katter vara sådana att katterna kan höra och se vad som sker i förvaringsutrymmet eller dess omgivning samt har möjlighet till socialt umgänge.
En katt får inte hållas kopplad annat än tillfälligt och kortvarigt. Då ska katten stå under ständig tillsyn. Att koppla en katt betyder att binda fast katten så att den bara kan röra sig i ett litet område.
Hur ska man gå till väga i problemsituationer som gäller katter?
Om en katt går lös på din gård och du känner till vem som äger den ska du i första hand föra saken på tal med kattägaren. Om situationen inte avhjälps på detta sätt kan du kontakta de myndigheter som ansvarar för djurskyddet, dvs. den kommunala veterinären eller polisen.
En övergiven katt kan också tillfälligt tas tillvara till exempel med en burfälla som inte skadar djuret och som granskas tillräckligt ofta. Därefter ska katten genast föras till en hittedjursmottagning.
Till sist
Det största problemet är alltså inte katterna utan kattägarna. Katten vet inte att den bryter mot lagen, utan ägaren ansvarar för sitt husdjur. Katterna hör inte till naturen i Finland utan de är avsedda att vara sällskapsdjur. En ansvarskännande kattägare tar hand om sin katt.
Ville från polisen i Östra Finland
